Spruce Meadows – mycket mer än bara hoppning

Anläggningen började byggas upp på 1970-talet när affärsmannen Ron Southern och hans hustru Marg hade två döttrar som red och ville bo på landet. Familjen köpte ett större område betesmark för kor, som då låg långt utanför staden. Där har man sedan år för år, byggnad för byggnad, hoppbana för hoppbana och läktare för läktare byggt upp en av världens i särklass finaste hästanläggningar.

Från början var det inte så stort, men redan 1976 arrangerade man sin första internationella hopptävling och sedan har det bara växt varje år. Men redan från början hade Ron och Marg Southern en vision om att bygga en anläggning dit alla Calgarybor skulle känna sig välkomna, oavsett om man tyckte om hästhoppning eller ej. Därför har man under uppbyggnaden av såväl anläggning som tävlingar varit mån om att skapa en tilltalande och avkopplande miljö som man flätat in hästanläggningen i. Träd har planterats och grönområden har skapats…

Det finns nog inte många av Calgarys innevånare som inte känner till Spruce Meadows. Staden fullkomligt badar i Spruce Meadows-flaggor och anläggningen är ett mycket populärt utflyktsmål även för icke hästintresserade. Att anläggningen skulle vara lätt tillgänglig för alla har också påverkat tävlingarnas biljettpriser. En biljett kostade 1976 fem dollar (lite drygt 30 kronor) och officiellt är priset fortfarande detsamma nästan 40 år senare. Dessutom har nästan alla besökare fribiljett genom sitt el- eller gasbolag, vilket gör att man inte bryr sig om att ha inpasseringskontroll. Inträdet är med andra ord gratis eftersom man vill att alla ska trivas och pengarna får man genom sina sponsorer. Hur många internationella topptävlingar har det biljettpriset?

I början av september varje år avgörs Spruce Meadows Masters som är finalen på sommarens alla tävlingar. Då kommer världens bästa ryttare och hästar hit för att göra upp om de största prispengarna i världen. Men parallellt med detta avgörs såväl nationella hoppningar, som mera underhållande tävlingar för hästar och hundar. En klassisk sådan tävling är ”Battle of the Breeds” där olika raser tävlar mot varandra i flera grenar, där det är helt vanliga hobbyryttare som rider i lagen. Inne på området finns också en mängd utställningar och lite varstans spelar orkestrar musik i de mest skiftande stilar. När de mest spännande internationella hoppningarna avgörs är det trots detta mängder med besökare som inte sitter på läktarna, utan istället tar en fika, lyssnar på musik eller tittar på något annat.

Gillar man musik och militärer får man definitivt sitt lystmäte på Spruce Meadows. Varje år bjuder man in en engelsk armémusikkår som spelar och marscherar inne på banan i pauserna. Dessutom flyger man över beridna militärer från såväl engelska drottningens Household Cavalary som Kings Troops, för att medverka på prisutdelningarna. Den kanadensiska armén har sina beridna trupper på plats och historien gör sig påmind när veteranerna i Steels Scouts rider runt på området i sina Vilda Western kläder, som de gjorde i de närliggande Klippiga Bergen på 1800-talet.

Historiens vingslag fördes också vidare från samma tidsålder under årets tävlingar av den kanadensiska ridande polisen Royal Canadian Mounted Police som gjorde en mängd bejublade framträdanden med bland annat en kadrilj och riduppvisning av mycket hög klass med 32 svarta hästar.

Årets Masters-tävlingar fick en mardrömsstart för arrangörerna när det föll nästan tre decimeter snö dagen innan tävlingarna skulle starta och första tävlingsdagen. För första gången i historien fick man ställa in en hel tävlingsdag och många trodde nog inte att det skulle bli tävlingar alls. Men från överallt vällde det in frivilliga Spruce Meadows-vänner som hjälpte de anställda att röja snön. Nästa dag var tävlingsbanan i kanonskick och tävlingarna kunde börja.

Även om både Rolf-Göran Bengtsson, Maria Gretzer och Malin Baryard Johnsson har tävlat här för ett antal år sedan, är det inte så ofta vi ser svenska deltagare på Spruce Meadows. Därför var det extra roligt ifjol när det fanns två deltagare med svenskt påbrå som gjorde bra ifrån sig på tävlingarna. Så bra att de fick komma tillbaka även i år. Det var de båda hästarna Ohlala (uppfödd av Leif Nilsson och riden av Lauren Hough, USA), samt Martha Louise (uppfödd av K-H Heimdahl och riden av Connor Swail, Irland). De skötte sig storartat och segrade i var sin 160 respektive 150-hoppning. Ohlala hoppade dessutom den superstora GP-hoppningen med bara ett nedslag.

Även om Spruce Meadows Masters är så mycket mer än elithoppning, går det inte att låta bli att nämna avslutningen på årets meeting som blev så kanadensisk som det bara går att bli. Först vann Kanada nationshoppningen för första gången på åtta år anförda av Ron och Marg Southerns barnbarn Ben Asselin, som efter att ”ha tjatat sig till en plats i laget” red två felfria rundor på den svåra banan.

Sedan vann världens genom tiderna meste olympier med tio OS i bagaget, den nu 67-årige Ian Millar den avslutande GP-hoppningen om världens högsta segercheck. Det är inte för inte som kanadensiska tidningar gett denne omåtligt populäre ryttare smeknamnet ”Kapten Kanada”. Vid båda dessa tillfällen hördes jublet från Spruce Meadows nog hela vägen in till stadens centrum…