Häng med i VM-terrängen

VM i fälttävlan kommer inte att bli en dressyrtävling. Terrängprovet ställer stora krav på ekipagens balans, precision och kondition. Banan går i upp- och nedför i stort sett hela tiden och är 6 550 meter lång. För att klara sig utan tidsfel ska ekipagen vara i mål innan klockan stannar på 11.30.
– Det gäller att vara igång direkt när man går ut ur startboxen, säger svenska lagets terrängtränare Jan Jönsson.

Bandesignern har tagit tillvara på landskapets möjligheter i bansträckningen. Många diken används till gravar före och under hinder. Andra hinder är placerade med omsorg i uppförs- och nedförsbackar. Totalt handlar det om 35 hinder och betydligt fler språng. Alternativen är många, men innebär en ännu längre bana att ta sig runt.
– De som vill ta medaljer här kommer att ta de korta vägarna överallt, säger Jan Jönsson.

Flera linjer är diagonala och det är också intressant att det finns studsar på banan, bland annat efter det andra vattenhindret. 
– Vi har inte sett så mycket studsar på senare tid, men vi har faktiskt tränat på det innan vi åkte hit, säger Jan Jönsson.

De tekniska svårigheterna varvas dock med enklare hinder och kommer inte slag i slag som i Badminton tidigare i år.
– Det är bra, då får hästarna lite andrum innan nästa svårighet väntar, säger Jan Jönsson. 

Som om det inte räckte med de tekniska svårigheterna är underlaget blött och tungt, vilket gör uppgiften ännu svårare och ökar skade/olycksrisken. Själva terrängbanan är dock dränerad, men hur långt det räcker återstår att se. Den svenske förbundskaptenen Staffan Lidbeck är dock inte så bekymrad över underlaget.
– Jag blir inte ledsen om det kommer ännu mer regn. Ju större betydelse terrängprovet får desto bättre är det för oss. Vi kommer inte att leda efter dressyren, men vi har starka terrängekipage, säger han. 

Överlag är de fasta distanserna långa och kommer att kräva fräck ridning framåt av ryttarna. 

Läs mer om VM-terrängen här och här. 

VM-terrängen börjar med några väl tilltagna hinder både när det gäller höjd och längd för att få igång hästarnas hoppning. Här är hinder 2.

Den första lite mer tekniska frågan är nummer 4 och 5. Här kan ryttarna välja att gå den korta vägen över två smalhinder i vinkel till vänster eller en betydligt längre väg över de enklare lådorna till höger. 

Det första vattenhindret är nummer 9. Det är ett djupt nedhopp i en slänt, därefter ska ekipagen ut i vattnet och hoppa de båda tårtbitarna som syns i bild.

Hinder 11 är ytterligare ett exempel på hur de naturliga förutsättningarna utnyttjas i banan. Efter insprånget, som syns på bilden, går det brant nerför innan ekipagen ska ta sig över ett dike och sedan ett smalhinder i tvär vinkel efter diket. Även här finns det alternativ. 

Här syns fortsättningen på hinder 11.

Hinder 12 ser kanske inte så dramatiskt ut, men står uppe på en liten kulle och har en grav framför sig.

Hinder nummer 13 heter Burghley och är inspirerat av den klassiska tävlingens mest kända hinder. 

Hinder 14 är stort, men har en okomplicerad placering och anridning. 

Hinder nummer 15 är inledningen på andra vattenhindret som inte slutar för än vid hinder nummer 18. Efter detta hinder ska ekipagen ner i vattnet och där…

… 15B efter fyra galoppsprång. Ett galoppsprång efter det står hinder 16 vinkel efter ett galoppsprång och när ekipagen kommer upp ur vattnet står…

… de här två hindren i vinkel mot varandra på studsavstånd. Det finns också flera alternativa vägar i det här komplexet.

Hinder 21 är en annan teknisk utmaning som börjar med ett rejält hinder, följs av nedförsbacke och ett par smalhinder.

Hinder 24 och 25 står i vinkel mot varandra och är bara en av flera uppgifter som kräver väldigt exakt ridning av ryttarna.

Hinder 29 är en trippelbarr med ett stort dike under, ett hinder som förmodligen inte kommer att bli något större problem för ekipagen om de har kommit så här långt. 

Hinder 30 är början på ytterligare ett vattenkomplex med flera alternativa vägar. 

Det här upphoppet ur vattnet har ett smalhinder på studsavstånd när ekipagen kommer upp. 

Det största hindret av dem alla är förmodligen underlaget. Så här såg det ut på tävlingsplatsen redan på torsdag morgon. 

Läs om Ludwig Svennerstål

Se bilder från Haras le Pin

Läs vad Malin Petersen har gjort åt sin dressyr.