Va-va-voom Valegro

Andra startgrupp
Huvuddomaren i Specialen Susanne Hoevenaars sa efter klassen att domarna gärna hade velat ge Charlotte Dujardin och Valegro 90 procent men att det var svårt när det blev en del misstag. Med den grundinställningen hos domarkollegiet lär det kunna lukta rekord i Stade D’Ornano, intebara på dem utan på flera ekipage. Precis så har andra halvlek börjat.

Augustin OLD och Vicky Max-Theurer rider till väldigt intensivt arrangerad musik, när skritten kommer så blev det ett samfällt puha. De är idag ett ekipage att räkna med för den övre halvan av resultatlistan, domarna är förtjusta i den lite tunge hingsten som numera vill såväl. Annat var det på EM 2011, men det må vara Augustin förlåtet idag. Den store gör dock oerhört korta, snärtiga, markbundna ettor som fått massor av poäng så de finns i mängd i Vickys program. De ger sig inte på en piaff-piruett även om de nog klarat det utan gör utmärkta 90-graders vändningar istället innan det är dags för final. I landet där iberiska hästar är dressyrkungar går de hem med hull och hår. 81,036 procent och Dietrich plewa var den enda som var måttligt imponerad.

Unga Laura Graves och Verdades tränar för Debbie McDonald, legendarisk ryttare på den underbara Brentina. De är VM:s andra unga sensation. Deras kürprogram skulle dock behöva en del europeisk finish, det är otroligt rörigt både mönstermässigt och musikaliskt. Ridkvalitén finns det inget att klaga på, det här är hur trevligt som helst att skåda, totalt okomplicerat, harmoniskt i varje del och med en otroligt jämn och fin mekanik i hästens alla gångarter. Sensationen är ett faktum när hon tar ledningen på 82 procent, USA har inte haft klart för sig vilken juvel de hade i sitt lag. Laura har bara gjort bättre och bättre procent sedan hon kom hit för några månader sedan.

Bronsmedaljören i Specialen Kristina Sprehe med Desperados rider till ett modernt arrangemang med fiol och syntar med ridbar takt och det nu så vanliga klockspelet i piruetterna. Det är effektfullt men gör också varje litet feltramp mycket synligt liksom om man lämnar rörelsen lite för tidigt. Kristina hamnade lite före sin musik och kämpade med högerpiruetterna. Desperados i år är en ny uppgraderad, lättare och atletiskare version av sitt forna jag. Han rör sig lätt och villigt, men har spår av att det inte alltid varit så. Idag gjorde de sin bästa uppvisning tillsammans någonsin och det var en svart balettdansör som underhöll på banan. Ledning och 853,125 procent. De-de-Desperados!

Så kommer då vår mesta och bästa Tinne och hon är mäkta populär här, publiken välkomnar henne långt innan Anton gör entre. Det nya arrangemanget är kaxigt med massor av svårigheter och Tinne gör piaff-piruett lätt som en plätt, nästan, Anon eleverar ur den upp i ökad trav och publiken drar efter andan. Anton ser het utoch programmet skiftar fram och tillbaka mellan rörelser. Tinne har sagt det är hög svårighetsgrad och, my god, det är det verkligen. Kanske är jag nationalistisk men jag älskar deras program och musik, det är takt, dramatik och massor av ljudillustrationer. Det är hög risk och det spricker här och där, men det är expressivt och modigt. Härligt och långt ifrån landet lagom. Och publiken tycker som jag känns det här i Caen. Men, det blir nog inte de högsta procenten, lite små fel blev det men ojj så bra det blir när detta program sitter. 80,804 procent

Helen Langehanenberg och Damon Hill NRW har haft nytta av gårdagens vilodag, betydligt piggare uppsyn i solskenet på stadion. Harmonin är inte där till 100 procent men lägsta nivå är otroligt hög. Helens musik är en dramatisk illustration med trumpet som markör. Det är pampigt och Damie fyller ut kostymen väl idag. Skritten idag är aktiv och fin, i Specialen släpade det lite. Aj aj, nummer två i en piruett är inte lätt men Damie klarar det nästan omärkbart. Dubbelpiruetterna går idag så enkelt att det nästan är overkligt, det mesta är så mycket fräschare och sen är det en fördel att slippa GP och Specialens sista medellinje, en utgån i ökad trav passar gossen bättre. Ledning – såklart, frågan är hur länge det räcker. 88,286 procent lär inte räcka om inte Va-Va-Voom Valegro gör misstag.

”How to train your dragon” är filmmusiken som Valegro dansar till under Charlotte Dujardin. Och som han dansar den lille giganten, den underbara muskulösa rumpan guppar upp och ner som om han var utrustad med trippel gångjärn i ländryggen, så mjukt, kattlikt och spänstigt. Idag är det inget oaande och aaande för de gör inga misstag. Ökad galopp till en mäktig kör, ner i piruett till vacker flöjt, nu gråter den sentimentala skribenten lite. Det är så bra, en galoppsluta blir lite hackig men vem bryr sig? Ljudmaskinerna sprängs nästan igen till ännu en galoppökning, bordet jag skriver vid vibrerar och sen sitter bytena i perfekt synkronisering med tunga trummor. Detta är exakt vad kür handlar om. För sen går den lille knubbige ponnyn rätt ner i skritt på långa tyglar och tittar sig omkring? Är jag världsbäst nu? Troligen 92.196 procent lär räcka.

Stackars Adelinde Cornelissen och Parzival, de fick hela publikens vrål när Charlotte och Valegros poäng kom upp. Men, idag bryr sig inte Parzival nämnvärt om det. Istället går han in och gör urverksäker piaffpiruett till klockspel i hans nya musik, en komposition som hedrar riddar Parzival, Adelindes räddare. Programmet innehåller många svårigheter, och tillsammans löser de det tekniska riktigt bra, Parzival har ettor som en egen gångart. Tyckte domarna inte om det i specialen lär de inte vara nådigare idagens bedömning. Och tänk så svårt det är att förutsäga domarutsagor. Adelinde och Parzival tar brons på 85,169 procent preliminärt

Första startgrupp

Huvuddomare Isabelle Judet hade sällskap av samma kollegor som i de tidigare klasserna fördelade på sju stolar runt arenan. JSP har ingen roll under kürklassen, det finns inget facit att stämma av emot. Efter att ha haft deras stöd i två klasser var det dags att klara sig själv för domarkollegiet.

Morgan Barbancon inledde till spansk tango på sin svarta Painted Black, för en mycket het häst men idag med rutinens rätt en cool och balanserad herre. Trots det blev det en del misstag och Morgans resultat var förmodligen en besvikelse men för henne var det nog att vara tillbaka och i final med hingsten hon älskar.

Glock’s Johnson gjorde sin tredje runda på Stade D’ornano och idag var det lite ojämn bakbensaktion att döma från höghöjdsläktaren här. Inget som påverkade resultaten dock, trots att Hans-Peter Minderhoud gjorde missar i sitt program och på de sista linjerna improviserade friskt. Slutresultat lite över 75 procent.

Carl Hester kom till VM helt oförberedd på att rida kür, han trodde helt enkelt inte att Nip Tuck skulle få så mycket poäng att det kunde räcka.
– Jag blir tvungen att damma av en gammal till honom och se om jag kan komma på ett lämpligt program. Jag vill inget annat än att ge ”Barney en sista soft runda, han har varit makalöst duktig här redan. allt annat är att be om för mycket, sa Carl Hester efter Specialen.
Poängen fortsätter flöda för en harmonisk ritt med mycket begränsad svårighetsgrad helt enligt planen.

Nathalie zu Sayn Wittgenstein rider till en av Cees slings kür-mästerverk. Hennes Natalie-kür till franska chansoner passade publiken här extra bra, lite applåder fick Natalie att börja i galoppsluta istället för trav. det kalals att go with the flow. Men, Digby vill inte riktigt göra höger travsluta tycks det. Det gör inget, allt annat vill han och så bra, en drömhäst att ha i stallet. Men lite slitet är det nog, för dem okarakteristiska missar smyger sig in i ritten.

Half Moon Delphi och Michael Eilberg går ut direkt i fin passage och piaff till Shakiras musik ”Whenever, wherever”. Ser oförskämt fräsch ut, spetsade öron, lätt och fin i steget till musik med en märkbar takt att rida till. Han gör en riktigt svår bytesserie på en volt med mycket risk och stoet visar upp sig fantastiskt, bäst hitills i mitt protokoll. Han avslutar med åtta i passage och publiken börjar mullra av förtjusning. Stadion är faktiskt nästan fullsatt och det betyder, enligt broschyren, mer än 20000 på läktaren. Domarna tyckte också om uppvisningen och delade välförtjänt ut nära 80 procent.

Anna Kaspzak och hennes ”Pepe”, vars favoritgodis fortfarande är bananer, glänste i solskenet på stadion. De gjorde ett mer harmoniskt intryck idag än under tidigare dagar här, Pepe gillar värme och sol liksom Anna även om de går i alla väder. bättre piaff, fina travskolor och bättre form idag. Phil collins musiken med sin fina takt och perfekta arrangemang sitter som en handske idag liksom dubbelpiruetter långt ut ihörnen. Byten på volt gick nästan perfekt innan det blev ett dubbeltramp. Anna slutade lite före sin musik och lade aldrig in någon extra linje med byten.

Steffen Peters kür börjar på fräckast möjliga sätt med Queens ”Under pressure” till passage och piaff där Legolas har en mycket ojämn bakbensaktion stundtals, vänster vill inte riktigt lika mycket och sen ibland lite för mycket. Det rättar till sig när det blir galopp och då är det U2 som gäller i ett ganska skramligt arrangemang som bara är för mycket av allt tills det blir piruett-dags. Piruett och ut i piaff är en mycket svår övergång, idag lite för svår för Legolas men programmet har hög svårighetsgrad. Piaff-piruetterna blir stora och inte fullt så små som krävs för att excellera. Om trenden hållr i sig från de andra dagarna kommer poängen ändå att rinna till. Lite över 77 känns generöst men vem vill vara snål?

Diederik van Silfhout är en av VM:s stora stjärnskott, få bookmakers hade honom på listan över finalekipage tillsammans med Arlando NH N.O.P. Nu är han här och kanske syns orutine på just kür för hingsten lite grand. Diederik rider till musik med viss takt, inte bara en backgrundskuliss som trendsättande Gal och Minderhoud gör. Lite spanskt med gitarr och flöjt, faktiskt mycket vackert till den arbetsvilliga hingstens gångarter. Bytesserien till ett enkelt gitarrsolo är genial på lite böjt spår, precis så att Arlando klarar det. Hell moi Diederik! 77,288 procent

Online-resultat