14 guldkorn från von Eckermann och Fredricson

Vi samlade 14 guldkorn från Henrik von Eckermann och Jens Fredricson – om unghästar, vilka egenskaper man söker hos en ung häst och ridning mer generellt.

1. Idag måste hästarna ha allt
Det räcker inte med en häst som kan hoppa, som kan hoppa högt eller ens en häst som också är snabb. Ännu mer krävs. Den måste ha en särskild kvickhet och den måste ha en bra balans, säger Henrik von Eckermann. Den måste hoppa med rygg och inte bara dra upp benen, annars kan den aldrig hoppa 1,60.

2. ”Go” är svårt att skapa
En ung häst som är lite mer framåt, den kommer att bli mer ridbar med tiden. Det är betydligt svårare att få en häst som inte har det där sista ”go:et” att få det. Den som har den där kraften i sig, fortfarande har det efter ett långt meeting och kanske är bäst sista dagen, det är den som blir en mästerskapshäst. Det har King Edward, han har kraften, säger Henrik.

3. En häst föds inte till stjärna, den föds med kvaliteter
Jens Fredricson: En häst föds inte till stjärna, den föds med kvaliteter – det är hur man förvaltar de kvaliteterna som avgör om den blir en stjärna.

4. Hästen ska söka information
När Henrik rider den första hästen säger han att känslan blir bättre och bättre, för ”det är en positiv häst som vill lära, vill få information, söker information från mig. Det är en positiv egenskap hos en häst.”

5. Reaktion är viktigast
– Det är bättre att en häst ger en reaktion än att den hoppar lite halvt, säger Henrik. Den viktigaste egenskapen är i slutändan att hästen vill lära sig. Det är skitkul att hålla på med hästarna när man känner skillnaden som blir, att den vill göra rätt – den vet bara inte riktigt hur den ska göra.
– Där är vårt jobb att vägleda dem, säger Jens.

6. Försiktighet är mer än en dygd
En av hästarna berättar Henrik att han vill ge lite mer plats att komma till hindret eftersom den är väldigt försiktig och har ett runt språng. Han vill rida den med lite distans så att den får ut sitt språng.
Försiktighet är en egenskap som de bästa hästarna har gemensamt – och även gemensamt med King Edward, nämner Henrik. Om vinnaren Quinoa säger han:
– Det är bra att hon är vaksam, försiktigt. Ofta kan 5-åringar bara stövla på och då har de inte den där riktiga skärpan för sporten.

7. Man kan inte generalisera kring tygellängden
Flera av ryttarna kommenterar att de kommer att rida med kortare tyglar efter att de sett Henrik rida, men han säger:
– Man får inte glömma att jag har väldigt långa armar. Därför ser man alltid att jag kortar tyglarna. – Man kan vara skapt som en orangutang – som Henrik – eller som eller som en känguru, säger Jens. Så därför går det inte att generalisera kring tygellängden.
– Jag behöver nästan inga tyglar, kan hålla i bettringarna, skojar Henrik.

8. Våga göra fel och göra om
– Känslan är att hästen inte är riktigt fokuserad och ser hindret, så då vill jag inte bara klämma på, berättar Henrik om varför han vid ett tillfälle lägger en volt istället för att fortsätta anridningen.
– Jag försöker göra det lätt för hästen. Han rättade sig jättefint, började använda ryggen mer och den reaktionen är viktig för framtiden, den reaktionen behövs när hindren blir större.
– Och jag ser mig inte blind på om hästen river, utan för mig är det viktigt hur den reagerar. Jag kan inte garantera att den som vinner idag inte river!

9. Skarpa bett försvårar kontakt
– Om bettet är för skarpt kan hästen inte ta stöd och få ut halsen, med ett mildare bett kan man hålla om och rama in hästen mer, säger Henrik apropå en häst som han tycker har för skarpt bett.
Han önskar att han hade fått rida den på ett mildare bett för att få ut mer.
– Någon dag får vi göra en heldagsridning, när jag får byta utrustning och hålla på som jag vill!

10. Hästen är som en fjäder
Flera gånger beskriver Henrik hur den unga hästen är som en fjäder som man måste släppa ut så att den får ut sin galopp.
– Sedan måste man komprimera den när man kommer till hindret.

11. Rider bakifrån och fram
Jens beskriver hur Henrik rider hästarna bakifrån och fram, de vinklar in sina bakben och kommer upp med kroppen. ”Då hoppar de så fint.” Han jobbar med att de ska få fria gångarter och ”gärna öppnar upp den unga hästen. Om man börjar med att sätta ihop dem innan de är nog starka, då straffar det sig, då skjuter de ut en bog eller något annat.”
– För att de ska kunna hoppa bra vill jag få ut halsarna, säger Henrik. De kan inte hoppa ett stort hinder med en indragen hals. I slutändan handlar det om att ha vikten på bakbenen, inte vikten i handen.

12. Ge hästen små pauser
– Om hästen river eller den unga hästen får en ny erfarenhet är det bra att låta dem skritta litegrann, bearbeta vad de har gjort. Att man inte bara kör på, säger Henrik.

13. Ge mer stöd om hästen är stressad
– På en häst som är lite mer osäker sitter jag lite mer för att ge den mer support så att den känner att jag är med den på vägen, förklarar Henrik också.

14. Vänta och ge hästen tid
– Jag försöker först bara söka kontakt och känna hur jag ska rida hästen, vad jag tror passar den och hur jag får ut det bästa ur den.
När Henrik sitter upp på en häst som är mer känslig eller lite stressad ger han den först tid.
– Låt den pusta och få en minut och känna att jag inte är så farlig som jag ser ut. Det är viktigt att inte börja hoppa när den är spänd, förklarar han.
– Det är väl det om kallas för horsemanship, att ge hästen lite tid och inte ha för bråttom, menar Jens och konstaterar att nu börjar hästen som Henrik rider frusta lite och släppa ut halsen.