Hästjakt med RGB blev en höjdare på Elmia

Rolf-Göran Bengtssons clinic var kvällens höjdpunkt på Elmia, men vad den egentligen skulle handla om vägrade arrangörsstabens Sylve Söderstrand att avslöja in i det sista. Det landade i en ny sorts hästköpar-clinic med några av landets främsta namn från hoppbranschen. En uppfriskande föreställning i den annars hyfsat förutsägbara clinic-svängen verkade de flesta tycka.

Proffsigt gäng på marken med ryttaren Emelie von Essen samt arrangörerna och clinic-ledarna Sylve Söderstrand och Lisen Bratt Fredricson.

Lisen Bratt Fredricson och Sylve Söderstrand höll sig på marken medan Rolf-Göran fick spana in tre hästar för att så småningom välja en att rida. Det resulterade i en fullmatad dryg timme där kunskap från proffsen blandades med skratt och applåder.
– Vi avslöjar inte härstamningarna eftersom det kan färga hur tankarna går, förklarade Lisen men ålder och ryttarnamn avslöjades ändå.

Rolf-Göran spanade och berättade vad han såg.

Ekipagen var Emelie von Essen på en grön 7-åring som har gått någon 1,10, Linn Backman på en 6-åring som har gått 1,30 och Victoria Almgren som red en 7-åring som har gått upp till 1,40. Medan Rolf-Göran studerade ekipagen och sedan satt upp förklarade han några av de saker som ingår i hans rutin när han letar häst.

Fullt fokus.

Ålder: Den lägsta åldern för att passa in i Stall Bengtsson & Kristoffersen är sisådär fem år. I verksamheten passar det just nu inte med yngre än så och hästarna behöver åtminstone närma sig tidpunkten då de kan komma med ut på tävlingar. De flesta nya yngre hästar som kommer till stallet är fem till sju år gamla.

Härstamning: Bra härstamning kan väl vara kul konstaterar Rolf-Göran. ”Men, jag vinner inget på pappret och passet som ligger på kontoret på tävlingen. Jag vinner på det jag har under sadeln” fortsätter han och får en spontan rejäl applåd.

Tidigare meriter: Att höra sig för med kontakter som man litar på och samla på sig förhandsinformation gör Rolf-Göran gärna, likaså kollar upp gamla resultat. ”Hur många felfria rundor eller tolv-felare en häst har säger mycket om nivån”.

Exteriör: Rolf-Göran konstaterade att han oftast ser hästarna i skritt först och då passar på att spana in dem. ”Jag skapar mig en allmän bild och tittar efter allt man bör ta i beaktande, som exempelvis hovsprickor. Det gäller att inte samla på sig för många problem redan innan. Det är en lång väg mot Grand Prix som väntar ändå med många stenar”.

Besiktning/röntgen: I det här läget tänker Rolf-Göra lite olika beroende på vad han har för plan. Är det en häst som ska säljas vidare är prickfria röntgenplåtar viktigt för att det ska fungera i nästa led. ”Om jag ska hästen för mig själv ska den givetvis passera en vanlig klinisk kontroll. Gällande röntgen rådgör jag med veterinären – kan vi leva med det här vi ser på bilden?” Överlag spanar Rolf-Göran efter så sunda hästar som möjligt . ”De ska ju hålla i många år, gärna lika som Casall” säger han om sin 17-åriga superkompanjon.

Ridbarhet och balans: Ju högre klasser i åtanke, ju viktigare är ridbarheten. ”Ju högre hinder, ju hårdare är banbyggarna och har de mest fantastiska distanser med långt och kort och långt igen. Det gäller att hästen verkligen är med och verkligen lyssnar på kommandon” säger Rolf-Göran och förklarar att han alltid testar om hästen hittar sin egen balans. ”Jag tittar på om hästen kan landa på båda benen, alltså i både höger och vänster galopp. En del har en tendens att alltid landa i samma och det är lättare om de kan landa i båda. Ska man hitta en häst som är precis lika i sina sidor får man dock leta väldigt, väldigt länge. Hästarna är ju som vi som är höger- eller vänsterhänta” säger Rolf-Göran och poängterar att allt som kanske inte är tipptopp landar i att ställa sig frågan ”Kan jag leva med det här?”.

Kapacitet, teknik och go: Som det proffs han är känner Rolf-Göran rätt snabbt om hästen har den rätta kapaciteten. ”Jag känner hur mycket den behöver ta i på till exempel 1,35 och ibland känner jag det redan innan”.  Om hästen inte har den största kapaciteten blir den redan viktiga tekniken ännu viktigare eftersom hästen helt enkelt måste ta upp benen mer som Rolf-Göran uttrycker det. När det kommer till hur mycket ös han är letar efter är svaret enkelt: ”Jag vill hellre ha för mycket gas i tanken än behöva knuffa på dem redan i unga år. Hästarna måste ha go för att orka med de långa tävlingshelgerna och inte hänga med öronen framåt söndagen – det är ju då Grand Prix-klassen är”.

Mental kapacitet: Alltid viktigt och inte minst då hästen kanske inte har en hoppkapacitet på topp. ”Om hästen är positiv, vill göra sitt jobb och du vill hjälpa den – då kan du få hästen att gå på max” säger Rolf-Göran och understryker att det är kombinationen av häst och ryttare och förtroendet mellan dem som är huvudsaken. Han nämner sin stjärna Casall som ett exempel.  ”Det var kanske ingen som trodde att han skulle hoppa de största hindren. Jag hoppade mindre klasser med honom som 7-8-åring, lät honom växa in i det, lät honom se många arenor. Så småningom var han mogen att ta steget upp. Jag hade utvecklat den mentala biten och han vill än idag, vill alltid göra sitt bästa”.

Victorias 7-åring Miss Cormina (SWB, uppf Per-Inge Ohlsson Stall Nybo) testades över hinder.

Rolf-Göran på Emelies 7-åring.

Hur gick det då till sist med valet på clinicen? Jodå, Rolf-Göran valde slutligen att rida två hästar: Victoria Almgrens 7-åring som visade sig vara efter Irco Mena-Cortez och Emelie von Essens 7-åring efter Kannan-Pilot. Under tiden fick Elmias nästan fulla läktare en rejäl inblick i Rolf-Görans huvud om ridbarhet, känslan, hur han skulle jobba vidare med hästarna och vilka deras fördelar är. Något hästköp blev det förstås inte den här gången, men likväl två för alla åskådare lärorika provridningar med Sveriges ständigt högst rankade hoppryttare.

Foto: Roland Thunholm