Att hitta en felfri häst – en omöjlig uppgift

Helena Treffenberg Pettersson är veterinär och expert på bilddiagnostik. Hon föreläser även för veterinärstudenterna om till exempel röntgenundersökning i samband med salubesiktningar. Hon berättar att ju duktigare vi blir på bilddiagnostik desto mer variationer upptäcker vi. Det som blir problematiskt är att förstå dessa variationer i ett kliniskt sammanhang. Är det en variation som påverkar hästen i vissa situationer eller något som inte påverkar?
– Här är det viktigt för oss att samla erfarenhet genom att ha ett utbyte med andra veterinärer. Det behövs ett stort material och forskning för att lära sig att se vad som är vad och vilka effekter de  kan ha på hästen, förklarar hon.

Svår bedömning

Ett ganska välkänt exempel är den stora ryggstudie som gjordes vid SLU för cirka 15 år sedan. En grupp om 43 hästar med normala ryggar skulle undersökas som referensgrupp till en studie om ryggproblem. Det visade sig att nästan ingen häst var radiologiskt helt felfri i ryggen och forskarna beslutade sig att ändra terminologin från ”normal” till ”väl fungerande”.

De stora problemen uppstår oftast vid försäljning. Köparen är ute efter en häst som fungerar felfritt för den tänkta användningen, och vill ha en besiktning som garanterar det. Redan här uppstår problem. Vad ska veterinären leta efter? Och hur ska eventuella fynd sedan bedömas?

Ytterligare ett problem i den här situationen är att mycket kommer att förändras när hästen byter ägare. Med stallbyte, ryttarbyte, sadelbyte, hovslagarbyte och kanske även byte av användningsområde ges hästen helt andra förutsättningar att fungera, både psykiskt och fysiskt. Det kan innebära att en anatomisk avvikelse som hästen tidigare fungerat bra med plötsligt börjar ställa till problem. Ett exempel är lösa benbitar.

Ett annat bekymmer är att välja vad som ska undersökas vid besiktningen. Det är helt omöjligt att totalundersöka en häst ur alla vinklar, så ett urval måste göras.
– Vid röntgen avbildar vi en tredimensionell struktur tvådimensionellt, säger Helena Treffenberg Pettersson. Med endast en projektion och dessutom med flera leder involverade i samma bild, exempelvis sidobild av falangerna, kommer man med största sannolikhet att missa benpålagring i kotleden.

Försäkringsbolagen har ofta olika typer av röntgenpaket som de vill se för att försäkra in hästar för högre summor. En av de mest kända är det som i dagligt tal kallas för ”exportröntgen”.

”Svaren är inte så enkla”

Karl-Henrik Heimdahl är veterinär på Agria. De kräver exportröntgen för att försäkra in hästar för 100 000 kronor eller mer.
– Exportröntgen har egentligen inget med export att göra, förklarar han. Det är ett samlingsnamn på en grupp översiktliga bilder över områden där problem kan finnas. I normalfallet tycker jag att det ger en tillräckligt bra bild. Finns det däremot avvikelser kan det vara klokt att följa upp dem med bilder ur andra vinklar.

Samtidigt betonar Karl-Henrik Heimdahl att röntgenbilderna alltid måste kombineras med en klinisk undersökning. Bara bilderna räcker inte alls för att göra en bedömning av hästens hälsotillstånd. Den kliniska undersökningen är den viktigaste delen. Hästar har oftare problem med mjukdelsskador än med skador i skelettet.
– Hästar är biologiska varelser och svaren är inte så enkla som vid till exempel en bilbesiktning. Vi har goda undersökningsmöjligheter, men det som hittas måste värderas.

Helena Treffenberg Pettersson tycker inte att det finns några standardbilder som alltid bör tas utan att andra saker ska avgöra valet av bilder.
– Jag tycker att det är viktigare att titta på hästens ålder, ras, tidigare användningsområde och kommande användningsområde och den kliniska utvärderingen och utifrån det göra en bedömning av vilka bilder som ska tas.

Båda är dock överens om betydelsen av veterinärens kompetens, omdöme och förmåga att sätta in fynden i ett sammanhang. De är också överens om att användningsområdet och den första tiden efter köpet är viktiga faktorer för om hästen kommer att fungera fram-över eller inte.
– Jag ser faktiskt färre problem med dyrare hästar, säger Karl-Henrik Heimdahl. De har oftast bevisat sig i sporten, och då kan köparen vara lite mer överseende med avvikelser som hästen bevisligen fungerat tidigare med.

Olika utgångspunkter

Karl-Henrik Heimdahl förklarar även att hans resonemang ser lite olika ut beroende på om han är försäkringsveterinär eller rådgivare till köparen.

Som försäkringsveterinär gör han en bedömning om huruvida bolaget är berett att ta den ekonomiska risken vid ett fynd. Som köparens rådgivare handlar det i stället om ifall han tror att hästen kommer att fungera för det tänkta användningsområdet.
– Ett fynd som vi sätter en reservation på behöver inte alls innebära att hästen inte fungerar för det köparen har tänkt sig ha den till. Det betyder bara att vi noterat att fyndet finns vid införsäkring och att försäkringen därför inte gäller problem orsakade av detta. Det är inte någon bedömning om huruvida vi tror att fyndet kommer att orsaka problem i framtiden.

Denna artikel är hämtad från tidningen Ridsports pappersutgåva där den publicerades första gången den 27 april 2017.