Unghäst-VM i regi Olsson och Jenå

Efter fredagens obligatoriska tävling har snart alla moment i selektionen till unghäst-VM genomförts. Kvar är ännu en tävling på Flynge 8 juni där södra Sverige ekipage mönstras.

I vår intervju med UVM-generalerna Jan-Ove Olsson och Bo Jenå får du en inblick i deras digra arbete med att skapa en bruttotrupp för SWB och Sverige till Ermelo. 

Hur går det med selekteringen?

Jan-Ove Olsson inleder, tillbaka i rollen efter några års frånvaro:

– Vi har kommit en liten bit i processen, programridning i Mantorp och Flyinge är avklarad, de flesta har en del tävlingsresultat med sig, inte minst från SWB Trophy i Göteborg och senare resultat. De resultaten blir mindre betydelsefulla för varje dag och istället är det vi sett på programridning och i de obligatoriska starterna på Strömsholm och nästa vecka på Flyinge som blir betydelsefulla.
– Vi närmar oss en kortare lista, först handlar det om nominering till unghäst-VM runt midsommarhelgen. SWB och Sverige får lov att nominera åtta hästar i varje ålderskategori. När vi kommer till färdig lista efter Falsterbo är det fyra platser i varje årskull samt en reserv.

Jan-Ove Olsson och Bo Jenå är samspelta.

Klarar ni att fylla nomineringslistorna för 5-, 6- och 7-åringar?
– Vi klarar det ganska lätt för 5- och 6-åringar medan det är svårt att hitta åtta stycken 7-åringar redo för uppgiften, menar Bo Jenå.
– Vår känsla idag är att vi har tillräckligt med 5- och 6-åringar, det är lite taktiskt att nominera fullt, menar Jan-Ove Olsson.
– Det är inte dags att nämna några vid namn men vi får allt fler svar som vi sökt. En del bekräftar det vi tyckt oss se, andra går åt andra hållet och sen är det alltid en del överraskningar i både positiv och negativ bemärkelse, menar han.

Hur väljer ni bland 7-åringarna? Det är tidigt på året att vara långt framme i ett ganska svårt program med samling och piruetter? Vad tittar ni på?
– Det skiljer sig väldigt mycket mellan årgångarna. För hästar som inte har så enkelt för att byta galopp blir det lätt övermäktigt. Det blir vingliga piruetter och det är inte lätt för alla att klara samlingsgraden som krävs, de har helt enkelt inte styrkan än, menar Bo Jenå.
– Vi resonerar lite olika för alla årskullarna faktiskt. På 5-åringarna är det gångarterna som är absolut viktigast att gångarterna glänser. De 6-åriga hästarna kan komma en bra bit på väg genom lydnad och lösgjorhet genom att visa fina byten och skrittpiruetter, precision i uppvisningen. Det accentueras ännu mer för 7-åringarna med sitt nya program, rörelsernas precision väger tungt tillsammans med gångarterna, förklarar Jan-Ove Olsson.

Vad är det som är den stora haken för de flesta ekipagen? Vad ställer till mest problem?
– Det är skritt och lösgjordhet som är mest problematiskt för de flesta, säger Jan-Ove Olsson.
– Skritten hade behövt bli bättre på flera håll, det gäller grundkvalitén, hur den tränas och rids, det är helt enkelt något att verkligen se upp med. Hur presenteras skritt för hästarna, en del ryttare gör det inte helt lätt för sin häst. Svårigheterna kommer i tre delar; skritten precis i övergången från trav, den ökade skritten klarar de flesta bra, det är när de ska in i en skrittpiruett eller göra en galoppfattning som problemen som regel uppstår. Då blir det lite riskabelt och det har domarna på VM verkligen ögonen på, de ser alla sådana tendenser.

Vad beror det här på? Det är inte så vanligt med dålig skritt i lägre årgång 3-4 -åringar, beror det här på träning eller brist på rätt sådan?
– Det fodras en känslig hand, att hästar får skritta på olika underlag och att man tränar skritten på ett väl avvägt sätt, menar Bo Jenå.
– Det ska vara en gångart man tränar, inte en gångart man vilar i var 15:e minut. Det ska skrittas var fjärde minut i ett träningspass, som arbete, menar Jan-Ove Olsson.
– Många gör misstaget att de tar tyglarna och bara ger sig iväg, istället för att ta tyglarna och rida det som en rörelse med fokus och kvalitetskrav, förklarar Bo Jenå.
– En annan sak är att ryttaren jobbar i trav, går sen ner till skritt och ger lång tygel direkt. Där borde du kanske skritta 20 meter med bibehållen aktiv skritt för att lära din häst att det är arbete. Där behöver vi skärpa oss mer överlag, konstaterar Jan-Ove Olsson.

Finns det andra rörelser ryttarna har svårt för?
– Stretchning är fortfarande en sådan rörelse trots att den idag finns i ett antal program, inte bara unghästprogrammen. Till och med fälttävlansryttarna har det i sina program. Många ryttare har svårt att få till det där med längning av hals och tygel. Det tenderar att bli rundare nacke och lägre form men inte längre hals och tygel, säger Jan-Ove Olsson.
– I Sverige är vi överlag inte tillräckligt bra på att rida den här rörelsen, så har det varit i flera år. Många tror att det räcker att lätta på handen men det blir inte tillräckligt. Det ska utföras som en rörelse där du verkligen har tränat på att hästen kan bära sig utan stöd i handen och med en längre hals, arbeta avspänt och vara lydig i rörelsen, förklarar Bo Jenå.
– Liksidighet är ett annat område som behöver bli lite bättre, det är ofta för stora skillnader. Det hade varit bättre om någon av domarna suttit längs långsidan i 5- och 6-årsprogrammen, det är en stor skillnad med ögon på långsidan, menar Jan-Ove Olsson.

Klassdomarna och UVM-kommittén språkar i en paus.

Är det några hästar som fått dispens för att slippa delta i de här obligatoriska momenten?
– Nej, ingen har frågat och ingen har fått därför, men vi har ett antal ekipage i utlandet som vi har lite frågetecken kring, förklarar Jan-Ove Olsson.
– Vi vet ännu inte om de vill eller inte, en två-tre i Tyskland och några i Danmark. Därifrån har vi oklara besked om de vill eller inte. Vårt önskemål var att även de skulle komma hit eller att Bo Jenå skulle titta på dem i samband med någon tävling söderut, förklarar Jan-Ove Olsson.
– De måste visa lite intresse själva, alla är kontaktade via mail men om man inte hör av sig så blir det svårt, menar Bo Jenå.
– Det har varit en tydlig process i år, jag menar att alla har fått information till sig om hur man ska göra. Det går inte att ge gräddfil till ekipage i andra länder, menar Jan-Ove Olsson.

Om en vecka är det sista obligatoriska momentet i uttagningen nere i Flyinge.
– Traditionellt sett har vi alltid fler SWB-ekipage nere i södra Sverige, det är många fler anmälda där också, på Strömsholm var det lite tunnt på SWB-ekipage, avslutar Jan-Ove Olsson.

Unghäst-VM går i holländska Ermelo i början på augusti. Förra året hade Sverige och SWB ett sensationellt fint resultat med många fina finalister och en silvermedalj i 7-årsfinalen genom Gabriella Grewin Brambergs uppfödning Fiorucci Ht med Jeanna Högberg och hennes tvillingar i sadeln.