Hästar stressas av intensivt tävlande

Vissa perioder under tävlingssäsongen är mer intensiva än andra. Det är många kvaltävlingar till championat som ska hinnas med, och allt fler klubbar har meetings som pågår en hel långhelg.

För en del ekipage kan det bli rejält hektiskt, med tävlingar som kräver långa transporter, många starter under en och samma helg och ett intensivt träningsschema däremellan.
Ridsport har sett exempel på en häst som tävlats på tre olika orter, långt ifrån varandra, under en och samma helg.

13 starter på 18 dagar
En titt i TDB ger fler exempel på flitigt tävlande. Under våren har det förekommit vid minst två tillfällen att fälttävlanshästar startat i två enstjärniga fälttävlan med bara fem dagars mellanrum.

Många dressyrryttare på ponny tävlade dressyr varje helg under maj månad. Det är inte ovanligt att både storhäst- och ponnyekipage gör 30 starter under ett par månaders tid. En ponny gjorde till exempel 13 starter vid tre olika meeting inom loppet av 18 dagar.

Var går gränsen?
Hur mycket kan man tävla sin häst utan att det blir för mycket? Kan jakten på rosetter rentav bli skadlig för hästen? Forskning visar tydligt att tävlingssituationen påverkar hästen. Nivåerna av stresshormoner går upp. Tillåts inte hästen att återhämta sig tillräckligt kan det leda till beteendeförändringar, aggressivitet och försämrad prestation.

Alla hästar är olika, och påverkas olika av tävlingssituationen. Vissa blir stressade av att åka transport, andra är kolugna hela vägen fram till ögonblicket då det är dags att gå in på en ny och okänd ridbana.

Sedan finns också den fysiska skaderisken som följer med att tävla mycket. En häst som pressas mycket löper större risk att skadas. Även här är återhämtningen viktig, framför allt för unghästar som fortfarande växer.

Vilka regler finns?
Den enda restriktion som finns i tävlingsreglementet är max två starter per dag. I övrigt finns ingen övre gräns för hur många tävlingar ett ekipage kan anmäla sig till  under en säsong. Inte heller finns det någon begränsning för antal starter under till exempel en vecka eller en månad.
– Debatten pågår fortfarande, och det finns ett uppdrag från förbundsstyrelsen att se över tävlingsreglerna. Det ska göras i samarbete med bland andra djurskyddsutskottet, säger Karl-Henrik Heimdahl, ordförande för förbundets djurskyddsutskott.

Inte orolig för äldre hästar
Heimdahl, som själv har stor erfarenhet av framför allt hoppning, tycker personligen inte att det behövs restriktioner för hästar från fem år och uppåt.
– Jag är inte speciellt orolig för 5-åringarna, och inte alls för 6- och 7-åringarna, de är ofta mer etablerade som tävlingshästar och har den erfarenhet som krävs. Men 4-åringar kan bli både fysiskt och psykiskt trötta av alla nya intryck och den stress som kan förekomma i samband med tävling. Man talar om begreppet mental utmattning, att hästen kan tappa glädjen med hoppningen, säger Heimdahl.

Erfarenhetsfråga
Heimdahl menar att det är mycket en erfarenhetsfråga. En 6-åring som följt den svenska unghästutbildningsskalan och tävlat lite försiktigt som 4-åring och sedan lite mer som 5-åring, är både tillräckligt fysiskt stark och har den mentala beredskapen för att klara av ett normalt tävlingsschema.
– Så länge man ökar kraven successivt och hästen är väl förberedd tror jag inte att det är några problem. Det som däremot kan vara mycket stressande för hästen är om den inte förberetts tillräckligt för tävlingssituationen och sedan får ett uppdrag som den inte förstår. Det är inte alls bra.

Blir bara tyckande
Även Ridsportförbundets tävlingssektion har haft frågan om tävling och unghästar uppe till diskussion, men valde att inte ta den vidare. Enligt Bengt Sånesson, som sitter i tävlingssektionen, är det också svårt att sätta en övre gräns på max antal tävlingar som ett ekipage ska tillåtas göra under en säsong, eftersom det inte gjorts tillräcklig forskning på hur hästen påverkas av att tävlas mycket.
– Det blir ju bara tyckande, någon slags magkänsla. Vi behöver kunna stå till svars för de beslut vi fattar, och i det här fallet har vi inget att gå på, säger Bengt Sånesson.

”Sluta medan det känns bra”
Camilla Assarsson är en erfaren dressyrdomare som har sett exempel på ekipage som tävlar intensivt under några helger på våren, i hopp om att kvala in till något av de championat som finns. Enligt henne handlar det mycket om skillnaden mellan proffs och hobbyryttare.
– De mer erfarna ryttarna är noga med att rida och tävla kvalitativt och framför allt att lägga in återhämtning och pauser i tävlingsschemat. Hobbyryttare är kanske inte heller lika bra på att läsa av tecknen, de är kanske mer entusiastiska och anstränger hästen ett steg till. Det gäller att sluta medan det känns bra, inte köra på till det kör ihop sig helt, säger hon.

Vad är för mycket?
Elke Hartmann är etolog och hästforskare vid SLU. Enligt henne är exemplet med tre tävlingar på tre olika ställen under en helg inte alls bra, inte ens med en fullvuxen häst.
– Nej, det skulle jag inte rekommendera. Man kan ju fråga sig vad man utsätter hästen för i en sådan situation, med tanke på resor i transporten, tävlingsmiljön och hur lång tid det tar att återhämta sig. Hur bra presterar hästen egentligen den tredje dagen?

Forskning som har gjorts på hästar under stress visar att nivåerna av stresshormoner ökar, samtidigt som hjärtfrekvensen går upp. Där-emot är det svårt att säga exakt hur mycket stress en häst klarar av utan att det påverkar inlärning och prestation negativt.
– Vi måste lära oss att läsa av hästen bättre, att utifrån beteende och olika fysiologiska parametrar avgöra hur stressad den är. Titta till exempel på hästens ansiktsuttryck, som kan reflektera om den upplever smärta. Eller se om hästen visar upp konfliktbeteenden. Men alla hästar är olika, vissa kan bli apatiska av stress, andra kan bli mer aktiva eller till och med aggressiva, säger Elke Hartmann.

Bedöma om hästen blir stressad
Hon menar att det är viktigt att lära sig hur den egna hästen normalt beter sig, för att lättare kunna bedöma om den blir stressad till exempel i en tävlingssituation. Men det går också att successivt lära sin häst att klara av olika situationer utan att bli stressad.
– Om hästen får tillräcklig träning och möjlighet att vänja sig vid olika saker blir stressnivåerna lägre. Det är också viktigt att tänka på att träna samma saker på olika ställen. Vi vet av forskningen att hästar inte har samma prestationsnivåer på ett helt nytt ställe som de har på hemmaplan. Så en bra regel att utgå ifrån är: Funkar det inte på hemmaplan kommer det inte att funka på tävling, säger Elke Hartmann.

Ryttarens stressnivå spelar också roll
Viktigt att tänka på är också att ryttaren behöver förbereda sig själv – både fysiskt och mentalt.
– Vi vet att hästen påverkas mycket av ryttaren, är ryttaren stressad smittar det av sig på hästen. Dessutom kan du bli en sämre ryttare av att vara stressad, du kan till exempel överreagera och bestraffa hästen orättvist.

Text: Cecilia Billgren

Denna text publicerades första gången den 10 augusti, i Ridsports pappersutgåva nummer 15-2017.