Svårt bli av med dumpad häst

För Conny och Marie Nilsson började det med att de blev kontaktade av en man som sade sig arbeta i USA och som hittat en häst som han ville köpa åt sina barn. Conny och Marie har själva bott i USA och har stor erfarenhet av att importera hästar därifrån. De hjälpte därför till med sina kontakter för att hitta ett karantänsstall och att ordna transport till Sverige.
– Vi förmedlade tjänsten, men fakturorna skulle gå till hästägaren, berättar Conny. Han skickade en check som saknade täckning och då gick leverantörerna till oss som hade bokat. 

Conny skulle även utbilda hästen så den skulle fungera för barnen. Faktura på både det och karantän och transport skickades. 
Vid varje kontakt med mannen svarade han artigt och trevligt att han skulle betala direkt. Men fakturorna förblev obetalade.

Mannen gick upp i rök
När Conny började intensifiera jagandet gick mannen upp i rök. Både det svenska och det amerikanska telefonnumret slutade fungera, hemsidan släcktes ner, alla tecken på mannens existens försvann. Genom Skatteverket försökte Conny få reda på var mannen fanns, men utan resultat. 

Till sist lyckades Conny hitta en arbetsplats i Stockholm där mannen befann sig. Han fick kontakt med honom utanför arbetsplatsen. När Conny sa att han skulle gå den rättsliga vägen om mannen inte betalade, tyckte mannen att det var en bra idé. 
– Jag var lite förvånad då, jag trodde att de flesta hellre ville göra upp utanför rättssalen. Men vi valde att gå den vägen, och avstod advokat eftersom fallet var enkelt. Det var det också, mannen dök inte upp och dom till vår fördel föll efter bara fem-tio minuter. 

Ingen ersättning trots dom
Trots detta fick Conny inga pengar. Under hela tiden kostade hästen pengar för mat och omvårdnad. Det fanns dessutom en stor oro för att hästen skulle bli dålig, då den var oförsäkrad och för gammal för att försäkra in. 
– Vi gjorde ju det här för att vi ville hjälpa till. Vi hade kunskapen och kontakterna och var glada åt att kunna vara till hjälp. Tyvärr har detta påverkat oss så att vi blivit mer försiktiga.

Hämtade hästen till slut
Ett tag efter att domen fallit dök plötsligt mannen upp och hämtade hästen. Conny och Marie släppte den, för dem var det i alla fall skönt att slippa de löpande utgifterna. 
– Men vi bestämde oss för att ha kvar ärendet hos kronofogden, säger Conny. Det kostade några hundralappar om året, det tyckte vi att det var värt. Trots det blev de mycket förvånade när det efter några år damp ner en check i brevlådan.

Hämtade hästarna aktut
Anna-Stina Persson har ett litet konvalescentstall som bisyssla. En dag fick hon en förfrågan från en tidigare kund om hon kunde hämta fem hästar akut. De var vanvårdade och behövde flyttas och få omvårdnad direkt. 
Hennes tidigare erfarenheter av kunden var goda så hon hämtade  de fem hästarna och fick hem dem i bra skick. Problemet var bara att fakturorna hon nu skickade inte betalades. 

Även i hennes fall blev det många turer med själva betalningen. Kunden hade konto i Schweiz, det trasslade, kontant betalning skulle göras, men det kom inga pengar. Anna-Stina kontaktade kronofogdemyndigheten och fick då höra att personen hade mångmiljonskulder. 
– Då kändes det lite uppgivet, jag insåg att det inte skulle komma några pengar den vägen, säger hon. 

Efter något halvår hörde dock ägaren av sig och erbjöd sig att skriva över ägandeskapet till två av hästarna till henne, som ersättning. 
Hästarna var av en ras som inte är stor i Sverige och som Anna-Stina inte visste så mycket om, och dessutom var de ju inte ridna på länge, så värdet bedömde hon som rätt lågt. Hon accepterade ändå erbjudandet, eftersom hon genom att sälja dem kunde få tillbaka lite pengar – och framför allt slippa utgifterna för dem.

Kunden hade inte betalt
Så småningom skrevs även de övriga hästarna över på henne och hon kunde sälja dem, de sista hade hon i ungefär ett år. Även dessa hästar var oförsäkrade och de veterinärkostnader som hon hade i början när de kom blev rätt saftiga. 
– Jag fick senare reda på att kunden inte betalat på det förra stället heller. Det var därför det var så bråttom med att hämta hästarna, säger hon. 

I båda fallen har kunderna först varit trevliga och menat att det blivit något fel. Sedan har de blivit otrevliga eller till och med hotfulla för att sedan inte svara vid kontaktförsök. 

Frustrerade över dåligt stöd
Både Conny och Anna-Stina beskriver en frustration över hur lite stöd de kunnat få från samhället i de här frågorna. Kronofogden kan inte driva in pengar som inte finns, länsstyrelsen och polisen hämtar inte hästar som vårdas. Skulle de sluta vårda hästarna för att få dem omhändertagna blir det ju de som stallägare som står som skyldiga. 
– Jag har sett över mina kontrakt, säger Anna-Stina, men det hjälper ju inte. Det spelar ingen roll vad som står i kontraktet när du har att göra med personer som bara struntar i att följa det. 

Denna text publicerades första gången den 24 augusti i Ridsports pappersutgåva nummer 16-2017.