Ingrid lyckas med hoppaveln i norr

Många har fått upp ögonen för Ingrid Ragnarssons avel, inte minst sedan nu 8-åriga Sweet Northern såldes till Ludo Philippaerts vid avelschampionatet i Flyinge förra hösten (2014 reds. anm).

Sweet Northern premierades mycket högt redan som 3-åring och har fem lovande helsyskon efter Stakkato-Embassy I. Mamman Eve la Fleur går fortfarande i avel hos Ingrid.
– I Sverige är det ganska ovanligt men i Tyskland gör de ofta fler likadana om de får fram en bra kombination.

Elitston

Ingrid är extremt noggrann med vilka ston hon köper in.
– Här i Sverige handlar det mycket om hingstar men tyskarna pratar nästan bara om mödernet.
Hon menar att mamman präglar avkomman avsevärt, inte minst mentalt.
– Jag blir ofta erbjuden att köpa eller ta över ston men där är jag väldigt kräsen. Antingen måste de själva, deras syskon eller föräldrar ha riktigt bra meriter. Det bygger på det. Sedan blir det inte alltid som man tänkt sig ändå, men det är ju en del av spänningen.

Inflyttad kalixbo

Ingrid är uppväxt i Skåne men har norrländska rötter eftersom hennes mamma kommer från Kalix-trakten.
–Jag hälsade på släkten varje sommar när jag var liten och har alltid trivts bra här uppe.

Under sista året vid veterinärhögskolan fick hon ett vikariat som distriktsveterinär i Kalix. Det var då hon träffade sin man Börje som är bonde. Nu har det gått 21 år sedan hon flyttade till gården som ligger idylliskt i Bondersbyn alldeles vid Kalixälven och familjen har utökats med barnen Attle, Odd och Unni.

Vi har fantastiska förutsättningar med stora ytor för hästarna att röra sig på

Sedan tio år tillbaka är hon privatpraktiserande veterinär, ofta med många bollar i luften.
– Börje har alltid varit min tysta supporter. Utan hans stora stöd och kunskaper skulle jag inte kunna hålla på.

Nedärvt avelsintresse

Ingrid har ridit mycket men mest på hobbynivå. Den starka passionen för avel kommer från hennes pappa.
– Han födde upp halvblod och lite shetlandsponnyer och höll även på med avel på kor, höns och ankor.

Sitt första egna föl tog hon på stoet Lambada 1998.
– Hon döptes till Northern Light, efter norrskenet och eftersom hon var efter Lucky Light.

Det var dock först 2005 som Ingrid bestämde sig för att satsa ordentligt, under namnet Northern Jumping.
– Jag köpte ett par välstammade och elitmeriterade avelsston från Tyskland. Bland annat Sweet Northerns mormor Carola, ett hannoveranersto efter Calypso II som hade mycket bra meriter och möderne. Hennes barnbarnsbarn gick i Falsterbo som 4-åring i år så där har jag lyckats få fram fyra generationer.

Goda förutsättningar

Många höjer på ögonbrynen när de hör var hon håller till men Ingrid menar att det går precis lika bra att föda upp hästar i norra Sverige.
– Vi kan använda samma hingstar som resten av världen. Vi har fantastiska förutsättningar med stora ytor för hästarna att röra sig på. Klimatet med kyla och snö på vintern ger mindre sjukdomar och mycket sol på sommaren ger bra grovfoder.

– Nackdelarna kommer först när de ska ut på tävlingsbanan. Då är man nästan tvungen att ta dem söderut om man vill hänga med, men fram till dess har vi egentligen bara fördelar.

Hos elitryttare

Under åren har hon utvecklat flera värdefulla samarbeten. Sofia Lederud i Avesta rider in och tar förtjänstfullt fram unghästar till 3-årstest. Cilla Tangfelt i Bollnäs tävlar några av hennes ungston och har även köpt flera föl.
– De är jätteduktiga och till stor hjälp och glädje för mig.

Det mesta säljs som föl men hon har behållit några ston och en lovande 3-årshingst, Northern Revelation efter Nabab de Rêve-Embassy I, som fick diplom vid 3-årstesten.
– Han står på Grevlundagården hos Peder och Lisen Fredricson för utvärdering så vi får se om han håller för att visas.

Ska hamna rätt

Paret Fredricson har köpt Northern Caramelle efter Lord Z-Calypso II och är även delägare i Northern Scilla, ett av Sweet Northerns helsyskon.
– Jag vill gärna att hästarna hamnar på ställen där deras potential kan komma fram.

Det har blivit tre, fyra föl varje år, närmare 30 totalt. I år blev det bara ett eftersom dottern Unni rider sista året i children-klasser och de visste att det skulle bli många och långa resor under avelssäsongen. Unni lyckades sensationellt bra och kvalificerade sig ända till EM i Österrike.

Hittills har Unni inte tävlat någon av de egna uppfödningarna eftersom både hon och hästarna varit för unga. Ett par lovande ston som står hos Cilla Tangfelt är emellertid tänkta för henne så småningom.

Ett mål är att kunna behålla avkommorna längre på gården och ta fram dem själva, vilket skulle minska kostnaderna avsevärt.
– Unni säger att hon skulle vilja utbilda hästar i framtiden men det får vi se när hon blir äldre.

Inga planer att utöka

Alla ston som har betäckts i år är dräktiga och förhoppningsvis föds tre nya stjärnor nästa sommar. Men trots att efterfrågan är stor finns inga direkta planer på att utöka verksamheten.
– Jag har hellre kö på mina föl än att jag står med en hel drös halvdana som inte uppfyller mitt avelsmål.

Denna text publicerades första gången den 3 september i Ridsports pappersutgåva nummer 17-2015.