Stuteri Coelenhage har satt NWR på världskartan

Stuteri Coelenhages anläggning ligger strax utanför den lilla staden Wezep och ger först ett lite anonymt intryck. Till skillnad från hos den närmaste grannen, det välkända welshstuteriet Ysselvliedt, finns här ingen skylt vid vägen som visar var besökare ska svänga in.

Väl inne i stallet möts vi av en lång och ljus stallgång med luftiga boxar. I direkt anslutning till stallet ligger ridhuset med ljusinsläpp ovanifrån.

I manegen rider Ronald Vrolijkens dotter på den tyskfödde 16-årige hingsten King William (e Kaiserjäger xx u Vaneska, welsh). Hingsten är flott och det är uppenbart att han är välutbildad i dressyr.
– Mitt avelsmål är att få fram ponnyer av welshtyp, med samma goda rörelser som hos tyska ridponnyer, säger Ronald Vrolijken.

Inriktningen är främst på dressyravel, eftersom efterfrågan på dressyrponnyer är större och det därför lönar sig bättre. Enligt Ronald Vrolijken är ponnydressyren dubbelt så stor som ponnyhoppningen i Nederländerna.
– Men typen på ponnyerna är också viktig och vi ser oss som welshuppfödare, säger han.

Flertalet av Ronald Vrolijken ponnyer tillhör den holländska stamboken NWR, Nederlandse Welsh Rijpony, som drivs av den holländska welshföreningen. Det är en stambok för ridponnyer med minst 25 procents welshblod och i övrigt fullblod, arab eller anglo.

Genom att skapa en egen stambok kunde de holländska uppfödarna sätta upp egna regler för ”rasen” utan att behöva bry sig om moderlandet Storbritanniens regelverk för welsh partbreds.

Stamboken stängde vid millenieskiftet

NWR-stamboken stängdes i princip vid millennieskiftet, vilket Ronald Vrolijken var – och fortfarande är – kritisk till. Han menar att avelsbasen har blivit för smal. Däremot ser han vissa möjligheter att komma in bakvägen i NWR. King William har godkänts för NWR-avel och behövs som outcross.

De uppfödare som vill använda avelsmaterial som inte är NWR får registrera fölen i någon annan stambok, till exempel som ”vanlig” welsh partbred (enligt brittiska regler) eller i NRPS (förutsatt arabinslaget är tillräckligt högt för den stamboken). Det är inte helt ovanligt att uppfödarna betäcker NWR-ston med tyska ridponnyhingstar och sedan registrerar fölen som welsh partbred. Detta sker dock inte hos Coelenhage.

Som många uppfödare i Holland är Ronald Vrolijken även hästhandlare. Allt är i princip till salu hos Coelenhage. En trogen kund och samarbetspartner genom åren har varit svenskan Karin Levin, Stuteri K2.

Några av de mest kända av de ponnyer som kommit till Sverige via Coelenhage är årets SM-vinnare Jarno RP 145, EM-ponnyn Bodo och hingsten Leuns Velds Lord. Hingsten Coelenhage’s
 RP 151, som verkade i svensk avel innan han såldes till Sydafrika, är född här på stuteriet, liksom dess kände stamhingst Coelenhage’s Purioso som var inlånad till Sverige 2016.

Säljer ponnyer även till USA

Ronald Vrolijken har sålt ponnyer till flera europeiska länder och även till USA. Förra året gick flera till Polen, och vid Ridsports besök pågick förhandlingar om försäljning av en äldre hingst till Ryssland. Tre av stuteriets egna föl för året har sålts till Danmark.

Stuteriet har flera hingstar, men alla står inte hemma. Några är utlånade för tävling eller avel. Ronald Vrolijken tar sex till sju föl om året.

Årets föl går med sina mödrar i hagen tvärs över vägen. De är första årgången ­efter hingsten Houndringe’s Raspoetin. Vi får se Raspoetin ridas, och lägger särskilt märke till hans fina galopp.

Veckan efter vårt besök deltog han i det holländska ungponnychampionatet Divoza Cup, där han vann 4-årsklassen.

Ronald Vrolijken har ärvt intresset för ponnyer från sin far, som hade ponnyer av flera raser.
För Ronalds egen del började det med welsh, men genom stoet Coelenhage’s Lady Primeur (f -84 e welshhingsten Ijsselvliedt’s Primeur u Nodesta xx) var vägen mot ridponnyavel och NWR utstakad.

Lady Primeur blev mor till Coelenhage’s Purioso. Fadern var en annan korsning welsh/fullblod – Coelenhage’s Lets Be the Best (f -90). Dessa blodslinjer finns fortfarande kvar på stuteriet.