Tove Håkansson: ”Samlade ihop kapital för att förverkliga en dröm”

För några år sedan sålde pr-konsulten Tove Håkansson sin lägenhet i Stockholm för att flytta till Skåne och starta en verksamhet där hon köper in unga hästar, utbildar dem och sedan säljer.

Det låter som en dyr satsning.
– Det vore svårare utan grundkapital. Även om jag mest köper riktigt unga hästar kostar de en del på vägen. Min investeringshorisont är lång, vilket gör att man får ligga ute med pengar under lång tid. Riskkapitalisterna i Stockholm vet inte vad de pratar om när de talar om att ta risker, säger hon med ett skratt.

Vad är det de inte vet?
– Är det något som har hög risk är det investeringar i hästvärlden. Att bedöma den unga hästen är en konst man aldrig blir fullärd i – sedan ska man också kunna förvalta den, plus att hästen alltid är utsatt för hög skaderisk. Det har vi nog alla fått erfara. Den säkraste investeringen är sannolikt att köpa en 7-åring som tydligare visar prov på de egenskaper man letar efter, men det är också betydligt mer kostsamt.

Hur var det möjligt att ta det här steget?
– Jag hade samlat ihop kapital för att förverkliga en dröm. Det är svårt att starta en hästverksamhet med tom kassa. Om det var djärvt? Jag gillar att gå min egen väg. Men det är en tuff bransch. Det räcker inte med att hitta de bästa hästarna och vara en duktig ryttare. Du måste också ha kontakter. Men jag skulle nog säga att management är det viktigaste, och jag tror att det är där många faller.

Så hur gör man?
– Det gäller att nätverka. Åka ut på tävlingar och evenemang. Men har du ett stall är det inte lätt att komma loss; hästarna ska tränas, få mockat och matas.
– Sedan måste man samarbeta. Du kan inte vara bra på allt. Jag tror att fler vore betjänta av att hjälpas åt och att var och en gör det den är bäst på. Det finns många duktiga ryttare, men det är en annan sak att göra bra affärer.

Är sociala medier ett bra redskap?
– Det är klart att det hjälper en hel del, det är lätt att sprida information där. Men du måste också ut i verkligheten.

Hur når du ut till köparna?
– Uteslutande via kontakter. Att annonsera ger inget. Det är inte där verkligheten finns. Där framstår det som att superhästarna kostar en spottstyver. Jens Fredricson sa till mig en gång att man får vad man betalar för. Det är så sant.

… och hur hittar du hästarna?
– Jag går främst på stammen, för mig betyder den mer än hur de ser ut. Ibland tar jag hjälp av någon kunnig vän för att få en second opinion.

Hur kom du över Zacramento, och hur ser ert upplägg ut?
– Det började med att jag tränade för Agnetha Lindelöw, så ringde Douglas och frågade om jag var intresserad av att gå in i en häst. Jag gillar hans ridstil och filosofi, och sa ja. De sköter all planering och träning. Jag har aldrig ägt en häst på den nivån.

Vad driver dig – du hade ju lika gärna kunnat ha hästarna som hobby?
– Jag är omåttligt intresserad av hästar och blodslinjer. Det primära är inte att tjäna massor av pengar – det här har jag velat göra sedan lång tid och nu såg jag ett fönster. Nu kör jag!
– Tanken är att köpa in och utveckla sporthästar som är attraktiva för marknaden. Jag har möjlighet att behålla hästarna ett tag för att sälja vid rätt tillfälle – när de kostar som mest.