Framhoppning i bara ett varv – bra eller dåligt?

Att bara tillåta ridning i ett varv blir allt vanligare på tävlingsplatser i Sverige. Det har använts sedan början av 2010-talet.

– Det var på en framhoppning inomhus som var rätt rörig och Arnold Assarsson tyckte att vi skulle testa att låta alla rida i ett varv i stället, så han och jag ändrade och det fungerade bättre, berättar Mathias Bewersdorff, aktiv ryttarförälder som har följt debatten om olika framhoppningsmodeller med stort intresse.

– Problemet är att det har blivit en slentrian att rida i ett varv. Det är väl okej om man inte har någon begränsning av antalet ryttare inne på framhoppningen samtidigt. Men att, som många tävlingsplatser vi har varit på den senaste tiden, både ha stora framhoppningar, ridning endast i ett varv och kraftigt begränsat antal ryttare samtidigt – det är inte okej, fortsätter Mathias.

Begränsade möjligheter

Ryttarna vänder sig framför allt emot den begränsade möjligheten att ge sina hästar tillräckligt med uppvärmning. Att endast ha sex ekipage på framhoppningen och inte ha möjlighet att rida fram hästarna för övrigt ger alldeles för kort tid för att kunna värma upp hästen tillräckligt.

– Jag har ibland gått in och tillåtit fler på framhoppningen samtidigt än vad arrangören vill ha. Det är otroligt viktigt att hästarna får tillräckligt med tid på sig att värma, förklarar Unni Gustafsson, överdomare och FEI-steward som varje år är på många internationella tävlingar och ofta har koll på framhoppningen.

– Framhoppningen är vårt ansvarsområde och det gäller att alla får så bra förberedelser som möjligt. Därför måste man hålla koll på att ryttarna verkligen sköter sig och visar hänsyn mot varandra, säger Unni.

En gång fick hon avvisa en ponny från framhoppningen för att den blev i det närmaste farlig för alla andra, men för övrigt tycker hon ändå att ryttarna sköter sig rätt bra.

Olika åsikter

I den bästa av världar finns en tillräckligt stor framridning där arrangören kan ställa upp två räcken och två oxrar, inte begränsa antalet ekipage och tillåta ridning i båda varven. Men verkligheten är som regel en annan.
– Är det en liten framhoppning inomhus och man behöver släppa in många ryttare för att alla ska hinna värma, då är det väl okej med ett varv, säger Henrik Lannér.

Men alla ryttare är inte negativa till ettvarvssystemet. Linn Hörnvall, som arbetar mycket med unghästar och hingstar i sitt jobb som beridare hos Hästak, föredrar framridning i ett varv.

– Jag tycker alltid att det är bäst när det är ett varv. Jag har haft många mötesskygga hästar och det underlättar betydligt för dem att alla rider i samma varv. Däremot får det inte vara för få – jag tycker att det kan vara fritt antal när det är i ett varv, säger Linn Hörnvall.

En sak som ryttarna ofta återkommer till när de pratar om problem på framhoppning är bristen på hänsyn och respekt.

– I Sverige fungerar det bättre med ett varv på framhoppningen eftersom många ryttare bara tittar ner i nacken på sin egen häst och inte tar hänsyn till de andra, säger Jennie Juhlin som har tävlat mycket internationellt och kan konstatera att där fungerar det både med att rida i båda varven och utan några begränsningar i antal.
– Ryttarna har bättre koll där och visar mer respekt, säger hon.

Visar inte respekt

Flera anser att just den hårda regleringen som finns i Sverige gör att ryttarna inte lär sig att ta ansvar och visa respekt. Med fler framhoppningar där ridning är tillåten i båda varven och med fler ekipage inne samtidigt skulle ryttarna tvingas lära sig att planera sin ridning betydligt bättre.

Men gränsen mellan att utveckla ryttarna och att det inte ska bli för farligt är hårfin. Och det finns alltid några som tycker att det är för många inne samtidigt och att framhoppningen är för rörig. Något som till viss del beror på nervositet och orutin.

– Det är viktigt att ha en bra plan för hur man ska hoppa fram, och att ryttaren går igenom den med sina medhjälpare så att de vet hur de ska göra redan innan de börjar rida på framhoppningen, säger Unni Gustafsson.

Daniel Svensson, hopplärare på Ridskolan Strömsholm, är inne på samma linje:

– Om man har ett tydligt system och dessutom förståelse för att även de andra ryttarna försöker värma upp sina hästar och förbereda sig så bra som möjligt, då skulle det fungera bättre.

Så här säger tävlingsreglementet (TR III, moment 366.2.4):
På framhoppningen ska ryttaren och ryttarens medhjälpare uppträda så att de inte stör andra ryttares förberedelser. En ryttare måste förvissa sig om att det är fri passage såväl före som efter det hinder ryttaren avser att hoppa. Ryttare som inte står i närmast tur att gå in på tävlingsbanan ska lämna företräde till den som startar närmast.

Texten publicerades första gången i Ridsport nr 13/2018.