Pether Markne: “Balansen är nyckeln”

Pether Markne har själv rötter hos 70-årsjuberande Södertälje Ridklubb och var glad att vara tillbaka på den tidiga hemmaplanen. Under en clinic delade han med sig av sina insikter gällande dressyrarbete, för att efter en paus komma tillbaka med nya ekipage i hoppning.

Balansen är nyckeln, en för spänd häst är svår att tygla, men en för lugn häst vinner inte heller några medaljer. Pether Markne.

Ett noggrant och lugnt utfört grundarbete är grunden i Pether Marknes träningsfilosofi. Ta hästens natur på allvar, låt den sträcka ut halsen och ställ enkla frågor till den. Tar hästen mig framåt på ett enkelt sätt? En fråga som man enligt Pether bör ställa sig varje gång man inleder ett nytt träningspass. På så sätt undviker man att ta med sig eventuella spänningar från gårdagen.
– Varje dag är en ny dag, och den ska börja på samma sätt, säger Pether Markne.

Det är viktigt att ha ett system som fungerar. Att se på framgångsrika ryttare för inspiration är alltid bra för att se vad som vinner medaljer, men samtidigt måste var och en hitta sitt sätt. Fem extraminuter trav i början av ett pass för avslappning kan lösa många problem.

– Balansen är nyckeln, en för spänd häst är svår att tygla, men en för lugn häst vinner inte heller några medaljer.

Lugn och avslappnad
Därför är det viktigt att börja med att hästen är lugn och avslappnad för att sedan addera till den energi och adrenalin som behövs.
– Tänk dig en avslappnad häst i hagen, men lång och avspänd hals. Det är ett bra utgångsläge!

Under dressyrträningen uppmanade Pether ryttarna att ställa frågor. Vad gör jag, och varför?Han påminner om vikten av stilla händer.
– Ni ska känna att de inre magmusklerna arbetar och hålla er balans, hästens huvud är bara tio procent av dess kropp, så händerna ska endast vara tio procent av vår ridning.

Pether har inga problem med att berätta för ryttarna när de slarvar, men vi får uppleva en väl strukturerad guidning med livfulla visuella liknelser som tar ryttarna i mål.

Ryggen ska vara en bro
Hästens rygg, menar Markne, ska vara en bro och en förmedlare mellan fram och bakben. Många trycker ned sätet med för stor kraft vilket gör att hästens hals spänner sig och mycket vikt läggs i tygeln.

Malin Anderssons häst är böjlig i sidorna av sin natur, vilket är bra i grunden, men kan också göra att den tappar styrka. Maria Grimhammars häst var till en början lite för stadig och rak, men clinicens besökare fick se stor skillnad mot slutet när den slappande av och visade upp resultatet av Pethers instruktioner och Marias ridning.

Ge hästen plats för stor galopp, och låt hindret komma till dig. Pether Markne.

Även Jannica Schiller Kondradsson visade upp förändringar i sin stora häst, som lätt blev lite tung i handen. Ju lägre hästen är med halsen, ju lättare måste hon vara i handen, beskriver Pether. För att hästen ska lära sig att bära sig själv måste Jannica ställa sig frågan; bär jag mig själv? Det är lätt hänt att man som ryttare blir svag i bålen, då kan det löna sig att rida lätt en stund. Man ska inte dras in i en onödig fight med sin kompanjon:
– Det krävs minst två för en dragkamp, då kan man säga nej tack.

Detta gav resultat och ett sus av beundran gick genom publiken när hästen sträckte ut stegen i en utmärkt ökad trav över diagonalen. Pether menar även att tränaren inte ska styra ryttaren med järnhand, utan beskriver sin roll som en spegling av ryttaren, i vilken även hästen speglar sig.

Hoppträningen inleds på samma sätt; trava på och ställ frågor. För hästen mig framåt på ett enkelt sätt? Låt hästen spänna av och ha det som utgångsläge. Pether konstaterar att två av tre av hoppryttarna red i för korta stigläder.
– Med lite längre läder kan ryttaren lätta lite på trycket i stigbygeln, komma lite längre fram i sadeln. Därmed tillåts säte och skänklar att ge mer effekt.

Klassisk hoppövning
Hoppningen började klassiskt, ett litet räcke på större volt. Pether vill se ryttarna landa och rida vidare, inte delta i dragkamp med sin häst om den vill springa iväg efter hindret. Låt svängen bromsa dem i stället. Sprången ska vara runda. Han liknar dem vid en blomma som ska hinna veckla ut sig till fullo, inte stressa och landa platt.
– Ge hästen plats för stor galopp, och låt hindret komma till dig, påminner han ryttarna.

Nästa övning är två mindre hinder som hoppas på diagonalen. Pether menar att det inte alltid lönar sig att stanna upp och analysera detaljer om språnget inte blir perfekt från början.
– Det viktiga är att planera vägen med blicken och landa rätt efteråt. Men att inte vara där och störa som ryttare är svårare än det verkar, det är lätt hänt att ryttaren reglerar hästen i onödan av impuls.

Nästa övning är en linje med tre hinder och fyra galoppsprång mellan varje. Fokus låg på att ge hästen lagom mycket input. Blir hästen stark mot sista hindret är en vanlig åtgärd på träning att stanna den, kanske till och med backa lite grann. Utmaningen är att få hästen att vänta ändå.
– Stanna den inte varje gång. Vi vill se att hästen är med i matchen själv.

Efter clinicen får Ridsport prata med Katarina Dalin, en av ryttarna under sista passet.
 
Vad tar du med dig efter passet?
– Jag fick jättebra tips med mitt galoppjobb med henne. Hon är så kvick, så jag ska jobba mycket med övergångar till trav. Bryta av till trav långsamt, och sedan lugnt fatta galopp igen.

De deltog på clinicen:

Malin Andersson/Clique (val f 2011 e Capriano-Lap Top)
Maria Grimhammar/Calypso (val f 2011 e Carenzo-Lucky Time)
Jannica Schiller Kondradsson/ Brighton (val f 2006 e Briar-Granit)
Katarina Dalin/Canna (sto f 2009 e Cardento-Calido)
Elin Gustavsson/Zantiago (val f 2012 e Zephyr- Troll)
Marlene Lindblad/Eccentric Behavior (val f 2011 e Bravour–Ditton Wood xx)