Hemma hos Jönssonligan – en liga i absolut toppklass

(Intervjun gjordes innan avresan till Tryon)

Den här Jönssonligan vet hur det går till, och den roffar åt sig stora medaljer. Nu är det Fredrik Jönsson som tagit hand om ledarskapet för ligan. Han tänker följa familjetraditionen. Denna gång är siktet inställt på hopp-VM. Fredrik har rutin från stora mästerskap, OS-ryttare i fälttävlan som han var, 1996 på Ulfung.

Ligans nestor är pappa och farfar Jan Jönsson, bronsmedaljör i OS i fälttävlan 1972 med Sarajevo i München.

Det kvinnliga inslaget består av Piia Pantsu-Jönsson, VM-bronsmedaljör i fälttävlan 2002 i Jerez och andrapristagare i Badminton 2003, båda gångerna på Karuso.  Med i ligan är även färskingen Emil, 11 år, Piias och Fredriks son.

Alla tidigare familjeräder har alltså -varit i fälttävlan. Men nu har Fredrik laddat om till hoppning, och han har fått sina familjemedlemmar med sig. 74-årige Janne hopptävlar regelbundet upp till 1,30-hoppning med Quintinus SN.

Piia har visserligen tävlat sparsamt de senaste tio åren men även om hennes ledargärningar i Finland och nu Norge mest handlat om fälttävlan, är det banhoppning hon själv numera ägnar sig åt. Med Chauvinist tog hon sin första internationella GP-seger och sedan har hon nått toppnivå på Cool On och Ypäjä Yando.
– När Piia kom hit till Flyinge för 20 år sedan – först endast för att träna för pappa – höjde hon kvaliteten på svensk fälttävlan, säger Fredrik.

Ingen av svenskarna ville ju ha stryk av henne och det sporrade ryttare som Linda Algotsson och Paula Törnquist.

– Ingen av svenskarna ville ju ha stryk av henne och det sporrade ryttare som Linda Algotsson och Paula Törnquist. Det tog inte så lång tid innan de började våga vinna, något svenskar inte gjort tidigare. Piia blev en inspiration för många, inte minst mig.
– Det är ingen skillnad nu när vi ägnar oss åt banhoppning allihop.

Självklart påverkar det sonen Emil, som redan tagit placeringar i hoppning med -familjens tidigare svårklasshäst Cool In. När det är dags för tävling för Emil är det farfar Janne som följer med.

– Jag hjälper honom med hästen och på framridningen. Och sedan hjälper Emil mig när det är dags för min klass, berättar Janne.

Emil är en självklar medlem i det jönssonska gänget och han är besluten att bli den vassaste av dem.
– Jag ska bli bäst, intygar han.

Allt Flyinges egen Jönssonliga gör är proffsigt. Men i jämförelse med många andra stall med hästar och ryttare på mästerskapsnivå är Jönssons småskaligt, på ett positivt sätt. När Ridsport kommer på besök sitter Janne, hans hustru Maud, Fredrik och Emil i den lummiga trädgården utanför Jannes och Mauds hus och fikar. Några steg bort mumsar knappt tio hästar i det gemytliga och moderniserade stallet. Så småningom dyker Piia upp, färdig med dagens undervisning på Flyinge, och med sig har hon dottern Elsie, 5 år. Det är avslappnat, totalt stressfritt och en påtagligt varm gemenskap mellan de tre Jönsson-generationerna.

Hela min grund lades här, jag är formad av Flyinge och min pappa har alltid varit en stor informationskälla för mig

I samma anda arbetas det med alla hästarna.
– Kanske får jag något problem med en häst i exempelvis galoppombytena. Då kan jag be Fredrik att sitta upp och hjälpa mig att lösa problemet, berättar Piia.

Hos Jönssons:

Fredrik fick ridning och horsemanship med modersmjölken, uppväxt på Flyinge som han är, med alla gamla hästkarlar runt sig och sedemera familjen Fredricson och storheter som Peter Eriksson och Kyra Kyrklund i sin ständiga närhet.

– Hela min grund lades här, jag är formad av Flyinge och min pappa har alltid varit en stor informationskälla för mig, säger Fredrik.
– Hjälp har aldrig varit längre än en fråga bort, och när Piia kom hit ökades kunskapskällan ytterligare.

Det händer ofta att man på tävlingar ser Fredrik på Piias hästar, och tvärtom.
– Det är så skönt att låta någon du -litar på tävla hästarna. Om det hade varit någon man inte känner riktigt hade man kanske inte förstått vad han/hon menade i diskussionen kring hästen. Piia och far och jag förstår varandra precis, säger Fredrik.

 Vi jobbar efter vårt dagliga system med fasta rutiner och varierad ridning och det ger en helhet som både vi och hästarna trivs med.

– Vi samarbetar med alla hästarna och man kan alltid få råd. Det kan vara småsaker i vardagen, men alla är här, på samma plats och med samma filosofi. Det är mycket bättre än att åka på träning en gång i veckan. Jag tycker att ju längre man kommer, desto mindre nytta gör en entimmeslektion då och då. Kanske som input någon gång, men inte mer.

– Vi jobbar efter vårt dagliga system med fasta rutiner och varierad ridning och det ger en helhet som både vi och hästarna trivs med.

Tidigare var det Piia som stod i Jönssonfamiljens centrum. Under de tio år hon tävlade fälttävlan på högsta nivå var Fredrik där för henne. Piia slutade med fälttävlan när bästahästen Karuso vid två tävlingar gjort samma misstag,  lyfte inte tillräckligt på benen på terränghinder och snubblade, och första barnet Emil var på väg.

– Fredrik hjälpte och stöttade mig. Nu är det hans tid. Vi har sålt en del hästar och jag jobbar så vi har kunnat producera och förverkliga drömmarna med Cold Play. Det känns bra och det har fallit sig naturligt, säger Piia.

Det mest aktuella exemplet på gemensam problemlösning är VM-hästen Cold Plays tidigare så djupa skräck för vattenmattor. Problemet aktualiserades vid en tävling i Helsingborg när hästen fortfarande var ung. Den fick syn på en vattenmatta inne på banan, ställde sig i ett hörn och vägrade så kapitalt att gå att Fredrik tvingades sitta av för att få den ur fläcken.

Eftersom han var siste startande i klassen fick han specialtillstånd av domaren att leda hästen över, sitta upp och sedan hoppa vattnet, men då insåg Fredrik att här måste göras något.

Den som gjorde mesta jobbet var pappa Janne.

– När jag i unga år jobbade på K4 och inom galoppsporten fick jag lära mig mycket om problemhästar. Jag hade bland andra hand om Queens Proctor som tagit en jockey i munnen och sprungit i väg. Min erfarenhet är att det finns lika många problem som det finns lösningar, säger Janne.

Det blev daglig vattenträning för Cold Play och inköp av de mest varierande sorters vattenmattor.
– Vi har hur många som helst, säger Janne och skrattar.

Numera är hinder med vatten inga problem för valacken, tvärtom hoppar han dem väldigt väl.

– Att bråka med hästen och försöka tvinga den till något fungerar inte. En upprörd häst lyssnar inte. Det är betydligt bättre att träna mycket och få den att slappna av, säger Janne och understryker därmed riktigheten att ge honom en hippologisk professur.
– Här kommer styrkan med gemensam kunskap fram, att kunna hjälpas åt med hästarna, säger Fredrik.

Att bråka med hästen och försöka tvinga den till något fungerar inte. En upprörd häst lyssnar inte.

Hur bra Jönssongängets arbete med Cold Play blev bevisade valacken i våras.
– Förra året åkte vi direkt efter vinter-säsongen til Arezzo. Där var ett stort vatten och Cold Play hoppade det utan problem. Vi får naturligtvis hålla efter honom men han känns säker och hoppar vatten jättebra.

Efter det har det enbart gått framåt. Årets mål var att komma med i VM–diskussionerna. Efter sina internationella insatser, inte minst i Nations Cup, blev Fredrik och Cold Play (OLD, val f -08 e Contendro-Argentus, äg Lars Ingvarsson och Fredrik Jönsson) uttagna av förbundskapten Henrik Ankarcrona.

Det blir ett VM-äventyr av det stora slaget, och Fredrik åker inte ensam. Hela Jönssonligan samlas i Tryon. Piia är där som ledare för Norges första fälttävlansdeltagare (Heidi Brattelie-Larsson) i VM någonsin, och stannar självklart till hoppningen, Janne är med i bakgrunden, liksom Emil, som fått ledigt från skolan för att åka till USA och följa pappa Fredrik på hoppbanan.

Intervjun gjordes innan avresan till Tryon och texten publicerades i Ridsport nr 18/2018.