Christel Behrmann: ”Det är detta moderna ledarskap som ger framgång”

Texten var publicerad första gången i Ridsport nummer 18/2018, just innan Sverige tog VM-silver i Tryon.

Ingen ryttare kan nå toppen utan ett väl fungerande team runt sig. Utseendet kan vara olika, allt från yppersta professionella karaktär till en ren familjeaffär. Men hur det än ser ut så är det den individuella ryttaren och hans/hennes prestation som är i fokus.

Därför kan det te sig ganska förvånande att när det kommer till mästerskap, då är det alltid lagprestationen det handlar om. Den individuella tävlingen nämns knappt i ryttarnas egna förhandsspekulationer. Vi kan ju ta ett bra exempel från dressyren, när Patrik Kittel i fjol red Delaunay i EM i Göteborg eftersom han ansåg att den hästen var den jämnaste och säkraste för laget.

För att nå framgång med ett lag, för att lyckas göra en samling individualister till ett väl fungerande grupp, krävs en speciell typ av ledarskap. Fyra starka viljor ska fogas ihop till en enhet. Och det är en del ryttare, som inte blir uttagna, som ska blidkas och förstå varför de inte kom med den här gången.

Samtidigt krävs ansvar och hundraprocentig lojalitet från ryttarna, att de håller sina löften om att rida i lagen. Och då måste de ha gjort klart för sina hästägare och sponsorer vad som gäller. För att lyckas som ledare för ett lag i dag krävs silkesvantar, djup kunskap, pondus och, framför allt, känslig förmåga att kommunicera. Det är detta moderna ledarskap som ger framgång.

När Rob Ehrens tillträdde som förbundskapten för de nederländska ryttarna var det ett stort missnöjt ryttarkollektiv han fick att arbeta med. När Henrik Ankarcrona tog över efter Sylve Söderstrand fick han hand om ett gäng som haft stora framgångar men behövde ett nytt slags ledarskap.

Både Ehrens och Ankarcrona började med individuella samtal. De lyssnade och de accepterade att varje ryttare och team ville arbeta på sitt sätt mot mästerskapen. De kände sina hästar bäst och visste vad som fungerade för dem. De ville inte tvingas delta i speciella tävlingar, eller ligga på träningsläger.

Detta respekterades. I stället för samlade träningar har förbundskaptenerna rest runt till ryttarna. Henrik Ankarcrona har lagt ner så mycket tid på detta att han själv helt slutat att tävla. Han har följt ”sina” ryttare på plats på tävlingar, observerat, diskuterat och noterat insatserna, även från kommande ekipage.

I dag har Sverige ett mycket starkt landslag i hoppning. Pratar man med ryttarna får man ofta höra vilket bra samarbete de har, hur nöjda de är med ledningen. De som varit med länge känner varandra väl och jobbar i väl inövad symbios, de nya som kommer in tas om hand, får råd och stöd.

Detta är en krönika, ett personligt skriven text där skribenten själv står för sina åsikter. Texten var publicerad första gången i Ridsport nummer 18/2018, just innan  Sverige tog tagit VM-silver i Tryon.