Du kan aldrig begära av en ponnypappa att han ska vara ett levande lexikon.
Många termer, uttryck och fraser som är typiska inom ridsporten och anses självklara kan du varken förvänta dig att en ponnypappa ska begripa eller använda med självklarhet i rösten.
Men man lär sig.
Det är inte jättebilligt att vara ponnypappa.
Utrustning, foder, veterinärbesök och hovslagarhantverk är som bekant inte gratis.
Men det fina är att det i ovanstående kostnader ingår en grundkurs i det svenska ridspråket.
Dag för dag och vecka för vecka utökas mitt ordförråd och den utbildning jag köpt står mina familjemedlemmar för.
För någon månad sedan hjälpte jag LillyBelle att sadla Tindra. Jag blev nyfiken på den där remmen som spänns baktill på hästen och undrade vad det var för något.
LillyBelle utbildade mig och förklarade att det kallas för svanskappa.
Svanskappa.
Ett ovanligt logiskt ord för att ingå i det svenska ridlexikonet, tänkte jag som kämpat med att lagra träns, oxer och schabrak i min hjärnas hårddisk.
Men du får aldrig bli kaxig som ponnypappa, aldrig tro att du ens är i närheten av att behärska samma terminologi som det initierade hästfolket.
För när jag sedan, efter det fantastiska gensvaret på bloggen om Angelo, blev inbjuden till P4 Kronoberg för att bland mycket annat prata om livet som ponnypappa ute på gården föll jag såklart för frestelsen att använda mina egna lexikala nyord.
Stolt och i direktsändning försökte jag briljera i etern i hopp om att helt oinitierade lyssnare skulle bli imponerade av min låtsaskunskap.
– Man lär ju sig rätt svåra ord och begrepp, sa jag och droppade de ord jag skrev ovan: träns, oxer, schabrak.
För säkerhets skull la jag till det senaste ordet, det LillyBelle just lärt mig: svanskappa. Jag trodde i varje fall att jag sa det.
Jag lämnade radiohuset och tyckte att jag gjort ganska bra ifrån mig.
Tyvärr dröjde det inte mycket mer än en halvtimme innan jag träffade en hästintresserad person som lyssnat på programmet.
Hon tittade på mig, sa att hon precis hört mig prata i radio och började sedan skratta lätt.
Därefter sa hon:
– Ursäkta mig, men kan du berätta för mig vad en sadelkappa är?
Sadelkappa? tänkte jag.
Sadelkappa?!
Jag har sagt SADELkappa i direktsänd radio inför tiotusentals lyssnare. Hur man än använder sitt bildspråk finns det inte plats i hjärnan för att ens framkalla någonting som kan kallas för en sadelkappa.
Sadlar har inte kappor. Så är det bara. Till och med folk som inte vet vad som är fram och bak på en häst vet att det inte finns något som heter sadelkappa.
Bara att bryta ihop och komma igen. Det gör en ponnypappa alltid.
LillyBelle är förresten utbildaren även bakom mitt allra senaste nyord. Hon är en klurig tjej som vet exakt vad hon vill och hur hon ska få det.
Förra veckan, när hennes födelsedag började närma sig, hörde jag henne gå runt och mumla någonting mycket konstigt. Det lät som att hon sa någonting i stil med foiiidjaambs.
Konstigt, tänkte jag. Foiiidjaambs. Aldrig hört.
Jag frågade Malin: Vad är det hon går runt och snackar om? Foiiidjaambs, eller nåt. Det låter konstigt.
– Freejumps, svarade Malin med en det-vet-väl-alla-ton.
Jag visste inte.
Innan jag sänkte mig till nivån där man frågar om något man inte vet började jag killgissa för mig själv. Freejumps, alltså.
Vad är det?
Jag kom fram till två tänkbara svar. Jag är bättre på engelska än ridsvenska och vet att free betyder både fri och gratis. Jumps är mer entydigt. Alltså betyder det att LillyBelle antingen vill ha gratis hoppning eller fri hoppning. Jag vet att klubben där mina barn rider har flaggat för så kallade klippkort, där barnen på bestämda tider kan träna extra.
– Hon vill ha klippkort, alltså? sa jag.
Det ville hon inte.
Nu vet jag vad freejumps är och det är knappast någonting jag behöver förklara för er som läser det här. Ni vet redan. Risken är stor att jag far ut i en harang om vilken sadelkappa på marknaden som sitter bäst. Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt.
Tack för att ni tog er tid – och följ mig jättegärna på Instagram där jag heter ponnypappandaniel
Följ Ridsport på