”Ingen enmansshow att sko hästar hos Tinne”

Det är inte för att det ska vara snyggt som hästens ben ska vara raka utan det gör att de håller längre. Det förklarar Patrick Hedqvist, hovslagare åt dressyrstjärnan Tinne Vilhelmson Silfvén.

– Hästen ska ha en rak benaxel och en rak tåaxel där gångjärnslederna kota, hovled och knä ska jobba rakt ovanför varandra. Med en benställning som inte är korrekt, exempelvis en utåtbruten kota som ger en inåttåad häst, får hästen en ojämn belastning där insidan av ledytorna trycks mot varandra och överbelastar utsidans ligament.

Började inom travet

Patrick Hedqvists hovslagarintresse började inom travet när han blev amatörkusk och skaffade sig de första hovslagarkunskaperna. Han såg hur mycket det kan påverka med vinklar och vikter i en gångartssport som trav. Han skodde åt Sveriges travgigant Stig H Johansson i 13 år med huvudansvar för 150 hästar.

I samma by Upplands Väsby ligger Lövsta Stuteri. Genom Lövstas veterinär, Jonas Tornell, som har många idéer om hur man kan mäta olika hästars svagheter och brister, och ett intresse av att plocka upp idéer om skoning från travet, kom det sig att Patrick Hedqvist började sko åt Tinne Vilhelmson Silfvén.

Skott Anton i tio år

Han har nu skott Don Auriello, kallad Anton, i tio år och över bland annat två OS.

– Anton är mitt skötebarn. Men det är ingen enmansshow att sko hästar hos Tinne, det är ett lagspel mellan alla inblandade i teamet. Vi diskuterar mycket om hur och varför. Ryttare på den här nivån är mycket känsliga. Det är oftast små detaljer och millimeterprecision på de här arbetena.

– Olika fabrikat av skor och sulor kan skilja sig åt även om de ser lika ut, genom till exempel olika mjukhet, och det gäller att läsa av hästen för att få det perfekta. Mitt jobb är att samla in information från alla inblandade, lägga till vad jag själv ser och omvandla det till en skoning.

Det första Patrick Hedqvist gör är att kolla hästens exteriör och naturliga benställning. Det handlar om att genom en verkning skapa en fysiologisk ordning där hästen går och står avslappnat.

När Patrick Hedqvist har verkat hästen tittar han på alla benen från alla vinklar innan han är nöjd. Utgångspunkten är att ett benpar ska ha likvärdig höjd på trakt, på millimetern samma tålängd och på graden samma hovvinkel med rak tåaxel. Framhovens hovvinkel är normalt sett 50 grader och kan mätas med vinkelmätare.

Skickar med skor

– Anton är i Florida över vintern och då skickar jag med flera uppsättningar exakt tillpassade skor. Tinne och Antons hästskötare kontrollerar då att skoningen blir korrekt utan förändringar. Det förekommer annars i USA att en häst har med sig ett kort när de flyttas mellan olika stall. På kortet finns angivet vilken vinkel och tålängd hästen har för att olika hovslagare ska sko hästen lika.

Patrick Hedqvist säger att det får hellre ta tio minuter extra för att fixa den sista millimetern.
– Det idealiska är när jag ser att hästen står och rör sig korrekt, hästen håller för en hög belastning och ryttaren är nöjd.

Det idealiska är när jag ser att hästen står och rör sig korrekt, hästen håller för en hög belastning och ryttaren är nöjd.

Om en ny häst kommer till stallet kan man inte ändra allt på en gång även om vinklarna inte är bra.
– Det är som om man har gått i högklackat hela livet och plötsligt får på sig joggingskor och tvingas springa direkt med det. Då går hälsenan av. Det gäller att göra små förändringar, ha korta skoperioder och inte arbeta hästen hårt under korrigeringsfasen. En äldre häst kanske inte går att ändra alls.

Speciell skoning

Förutom att skapa korrekt benställning arbetar Patrick Hedqvist och Tinne Vilhelmson Silfvén även med att hitta rätt material. Tyngden i skorna sliter på dagens elastiska dressyrhästar och man letar efter lättare lösningar. Det blir allt vanligare att använda aluminiumskor fram och järnskor bak. Behöver hästen beslag letar man efter lätta alternativ såsom kilar i plast i stället för i järn.

– Anton har en speciell skoning med en lätt aluminiumsko fram och flappskor som fördelar belastningen över hela hoven. Bakskoningen har ändrats lite genom åren för att hitta det optimala. En dressyrhäst lägger mer belastning på bakbenen där hoppning och trav har mer belastning fram, därför läggs stor vikt vid verkningen bak.

Tinne Vilhelmson Silfvéns hästar har korta skoperioder, halva tiden av vad vanliga hobbyhästar har, för att undvika förändringar av vinkeln på hoven. Därför går det bra att använda lätta aluminiumskor som slits fortare än vanliga skor.

Hedqvists tips:
…vid hästköp:

Kolla så att hästen har en rak benställning. Gångjärns-lederna kota, hovled och knä ska jobba rakt ovanför varandra. Det ökar hållbarheten över tid och ger större möjlighet att ge korrekta dressyrrörelser.

… till hästägare:

Om hästen går med sulor normalt, passa på att ta en skoperiod utan sulor när det är tävlingsuppehåll eller återhämtningsperiod. Att lufta och möjliggöra tillförsel av syre är positivt för hovhälsan och minskar risken för röta.

Hedqvist om…

…utvecklingen av skoning av dressyrhästar:

”Under de senaste 20 åren har förändringar skett. Tidigare hade en dressyrskoning tendens att få en lite längre tå med något sänkt trakt för att få ut travsteget i ökningarna. Den moderna dressyrhästen har så mycket spänst ändå, så den skoningen förekommer inte längre. Dessutom har passagen blivit allt viktigare – då vill man snarare få upp trakterna, vilket gör det lättare för hästarna.
Det viktigaste är att sko hästen för långsiktig hållbarhet och inte försöka manipulera genom onaturliga vinklar. En skadad häst tappar träningstid och vinner inga medaljer.”

I detalj: Skor och beslag
Att få ner vikten:
Lättare skor fram och tyngre bak. De moderna dressyrhästarna är så rörliga att målet är att  få ner vikten på skorna för att de spänstiga hästarna inte ska slitas. Dressyrhästen lägger mest vikt på sina bakben så här används ofta järnskor.

Neutrala färger:
Skor och beslag ska ha neutrala färger som inte fångar domarens uppmärksamhet. PG-beslagen fanns bara i rött när de kom, men efter påstötningar från dressyrsporten finns de även i svart.

Reportaget publicerades första gången i Ridsport 24/2018.