Gödselstack och hösilage blev till guld – historien bakom Catch Me Not S

Denna artikel publicerades första gången i maj 2019, efter Catch Me Nots S tredjeplats i världscupfinalen i Göteborg samma år.

Catch Me Not S (SWB, f 2006, e Cardento-Ramiro’s Son, uppf Krister Svedberg, äg Ebba Berglöf) är succéhästen som blev världsberömd över en natt när han bar Peder Fredricson till en bronsplats i världscupfinalen i Göteborg – högt, högt över hindren och bitvis ruskande på huvudet och med ena örat på sned.

Det var en häst för publiken att älska. Inte för hans utseende, men för hans starka personlighet och kämpaglöd.

Och en personlighet har han varit från första start. Minst sagt. Nervig, spänd och så svår att till och med Peder Fredricson tackat nej till honom två gånger under årens lopp. Det är bara ett år sedan de blev ett par – och då var det Europamästaren själv som kom och frågade. Den gången tog det ett par veckors funderande innan Ebba Berglöf släppte ifrån sig sin häst.

Första gången Peder Fredricson testade Catch Me Not S var för nio år sedan, då hästen var fyra år och var på prov på Grevlunda i två veckor. Men nej, hästen var inget för dem.

Ebba Berglöf trodde emellertid stenhårt på sin häst. Två år senare övertalade hon Peder Fredricson att komma och testa honom igen. Han kom, provred och ringde dagen efter och sa att hästen inte hoppade tillräckligt bra. Det påminner den stolta hästägaren honom gärna om nu.

Köpt av grannen

Sagan om den fula ankungen började med att Ebba Berglöf, som driver Rytteriet i Sjöbo, letade efter en Cardento-avkomma.
– Jag hade varit på SHS-auktionen och budat på en, men fick ge mig. Den gick för 400 000 och det är alldeles för mycket för mig. Nästa dag ringde jag min granne Krister Svedberg på Blädde Gård, som hade ett föl efter Cardento. Min sambo Håkan (Andersson) hade hjälpt dem att tömma gödselstacken så vi fick fölet för nästan inga pengar alls och några hösilagebalar, berättar Ebba Berglöf.

Men det fanns ett villkor – att hon även tog mamman Ralmea (ex Black Lady e Ramiro’s Son-Almé Z) som tidigare gått många stora hoppningar i Tyskland. Hon passade inte i lösdriften på Blädde eftersom hon var så elak mot de yngre i gruppen.
– Vi fick parkera lastbilen längs en vägg. Det tog timmar att få in dem. De var helvilda båda två. Håkan slängde sig på fölet och fick på en grimma. Därför fick han heta Catch Me Not. S:et kommer från Svedberg.

Grimman fick sedan sitta på i tre månader. Den bara spändes ut efter hand som fölet växte.

Håkan slängde sig på fölet och fick på en grimma. Därför fick han heta Catch Me Not.

”Så jäkla svår”

Sto och föl fick stå på stall så de kunde ledas ut och in varje dag och bli lite civiliserade. Avvänjningen gick inte smidigt. Ralmea hoppade in till Charlie, som Catch Me Not kallas, hela tiden. Hon var också svår att få dräktig. Åtta försök på sju år resulterade endast i två levande föl. Ebba Berglöf åkte bara till lokala stationer med henne, allt annat var för påfrestande.

– Hela lastbilen gungade. Hon vävde och slängde sig. Så jäkla svår. Det är där all nerv kommer ifrån. Om man ska avla på en sån märr? Ja, det ska man, säger Ebba Berglöf och skrattar.

Ralmea blev dräktig en gång till. Hon fick stå på station hela den säsongen och tog sig till slut på en sista slatt frusen sperma från en fransk hingst, Norman Pre, som inte är godkänd i Sverige. Resultatet blev Medea som föddes 2009.

– Hon är en 156 centimeter, en köttbulle som inte var snäll alls att rida in, svår att sitta kvar på. Men när hon kom ut på sin första pay and jump blev hon en helt annan, bara hoppade, helfokuserad.

Blodslinjen säkrad

Medea i sin tur har fått fyra avkommor, tre ston och en valack, och ett barnbarn som föddes förra året. Trots hennes egen litenhet blir avkommorna stora. I år väntas föl efter Gamelus R.

– Så blodslinjen är säkrad. Alla är som Charlie. Han gick inte heller att köra i B-kortsbil, bara stor lastbil. Väldigt opraktiskt och dyrt. Men alla är så jäkla snabba, elektriska, hoppar som bara den, så fokuserade på sin uppgift. Och alla har grejer för sig.

En av Medeas döttrar, 5-åriga Mockingjay, ska ut och tävla med Ebba Berglöf själv.
– Hon hoppar så in i bängen. Man kan aldrig veta vad det blir i slutänden, men det är verkligen ett extra tryck i henne.

Kvar hemma

Alla Charlies syskonbarn är kvar hemma på gården. Ebba Berglöf, som varit landslagsryttare i fälttävlan och stationerad i England under nio år, älskar den här typen av häst med mycket blod, gärna fullblodstypen, och rider fortfarande alla sina unghästar själv. Även om hon åker av då och då.
– Jag är ganska bra på det där, som hon säger.

Charlie tävlade hon upp till 1,50 nationellt och fick en nytändning. Därför var det inte helt självklart att släppa honom till Peder Fredricson. Planen nu är att ta fram fler GP-hästar.

Ebba Berlöf och Peder Fredricson känner varandra väl sedan fälttävlansåren. Bland annat från England där Peder Fredricson redan då sågs som en talang med en extraordinär känsla och timing. Att han matchar Catch Me Not S perfekt är ingen överraskning.
– Att gå på tygeln är det värsta Charlie vet. Peder låter honom gå med huvudet rakt ut. I Göteborg tror jag en av öronpropparna åkte snett och att det var därför han gick med ena örat bakåt. Det var starkt av både min häst och Peder att klara det ändå, dessutom vinna, säger Ebba Berglöf.

Att gå på tygeln är det värsta Charlie vet. Peder låter honom gå med huvudet rakt ut.

Viktiga krav

Den världsberömda ridningen till trots, Ebba Berglöf hade stränga krav när Catch Me Not S skulle flytta till Grevlunda.

– Jag hade långa samtal med dem om att gräshage och kompis är ett måste, varje dag. Så nu har han en fin hage och en ponny som sällskap. Och han får inte ha benskydd och en massa grejer på sig. Det har jag fått från min tid i England. De får vänja sig att hålla reda på benen, då blir det ingen stor grej. Och alla ska ha kompis, helst en hel flock, säger hon.

Hemma på gården, en gammal kringbyggd Skånegård, går hästarna i olika flockar. Även Mockingjay som ska tävla. Det fanns helt enkelt ingen box kvar åt henne. Det blir inte mer skador för det, menar Ebba Berglöf. Tvärtom nästan. Hästarna blir bekväma med varandra och sköter fostringen själva.
– Jag har en dressyrhäst också. Det är samma sak med den. Den går ut varje dag, utan skydd.

Reportaget publicerades första gången i Ridsport nr 7/2019.