”Hästarna måste vara mentalt redo för att gå här”

När Pernilla André Hokfelt skulle lasta ur Vivaldon (hingst -15, e Vivaldi-Diamond Hit, uppf Gestüt Lewitz, äg PS Flyinge & Partners AB), godkänd hingst som slutade trea i finalen, hände det som inte får hända.
– Vi står inte här på tävlingsplatsen utan vi kör fram och tillbaka till Flyinge, där han är uppstallad och betäcker. När vi skulle lasta ur honom så fastnade han på något sätt i mellanväggen i lastbilen och fick med sig den ut. Han sprang runt lös på parkeringen med mellanväggen på sig. Detta hände en halvtimme innan jag skulle rida, berättar Pernilla efter finalen.
– Jag tror han blev lite chockad, han var jättepigg när vi kom hit men när vi kom in på banan så var det som om luften gick ur honom. Det gick bra trots allt, även om lastbilen är helt kaputt…

Hingsten levererade en mjuk och fin uppvisning, även om omdömet var att han såg lite matt ut.
– Men han är en fantastisk häst, det här är hans andra tävling och så händer det här – och ändå levererar han så pass bra.

Pernilla har ridit hingsten sedan i mars och rider honom bara två gånger i veckan – resten av tiden betäcker Vivaldon och tränas av Helena Torstensson på Flyinge.
– Det funkar bra. Han hoppar med Helena och rids ut mycket, det är en väldigt trevlig och okomplicerad individ – man åker inte hit med en 4-åring om man inte tror att han ska klara av det, även om han aldrig har tävlat utomhus i hela sitt liv innan, konstaterar Pernilla.

Hon får medhåll av kollegorna framför henne i resultatlistan, segraren Anna Svanberg och tvåan Johan Svensson.
– Det är rätt mastigt för 4-åringar att gå in här i Falsterbo, man ska inte ta sig hit om man inte känner att hästen är mentalt färdig för det. Sedan kan såklart allt hända, men man måste känna hemma att de är redo så att man inte knäcker dem. Det kan vara svårt när man inte själv äger sina hästar, ägaren betalar för hästens träning och vill se dem på tävling, konstaterar Anna Svanberg.

Annas segrare 2M2 Foxtrot (sto -15, e Fürstbischof-Samba Hit, uppf Kathrin Strathusen, äg ryttaren & 2M2 Horses i Båstad AB) såg fullständigt obekymrad ut av omgivningen, en känsla som ryttaren också hade.
– Hon är så bra som en 4-åring kan vara, hon tänker framåt men är lätt att ta tillbaka, hon har inga spänningar. Hon har det mesta som jag önskar, hon är väldigt cool men samtidigt väldigt känslig. Och så är hon egotrippad, hon älskar sig själv och ser ingen annan. För mig har hon det mesta, ett gott hjärta och är snäll, samtidigt som hon har mycket nerv och lite humör, hon är ju trots allt ett sto. Men det är inget som stör.

Hon såg väldigt avslappnad ut inne på banan?
– Ja det är som att det är sytråd överallt – man brukar vilja ha mjukhet i en häst men den här har nästan för mycket, det finns liksom ingenting som tar emot. Det är nästan så att man vill att hon ska styvna till någonstans, säger Anna med ett skratt.
– Det kommer med åldern, inflikar Pernilla André Hokfelt glatt.

Anna Svanberg pratar om vikten av att inte gå för snabbt fram med talangfulla unghästar.
– Det har hänt mycket mellan tre och fyra år, Foxtrot är väldigt långt framme mentalt och det känns som om att hon är mycket äldre än vad hon är. Där får man bromsa sig själv, och ”glömma bort” henne lite emellanåt.

Vilt första möte

Johan Svensson, beridare på Hannell Dressage Stable AB, hade även han en fint förberedd 4-åring i Kai van Wittenstein P (val -15, e Dream Boy-Florencio, uppf C.J. Van Pernis & M. Van Der Kleij, äg Hannell Dressage Stable AB).
– Det här är vår andra tävling tillsammans, han har varit hos oss sedan i november. Men han är väldigt stark mentalt. De måste ha psyket om de ska kunna gå här.

Han berättar om hur det gick till när valacken köptes in från Holland som 3-åring, efter ett vilt första möte.
– Det var min tränare Jan Brink som ringde hem och sa att han hade hittat en superhäst. Han ringde en onsdag eftermiddag, dagen efter satt jag på flyget ner till Holland. När jag kom dit var hästen helt vild i longerlinan och jag tänkte bara ”den här kan jag inte hoppa upp på”. Han var helt galen. Men tjejen som jobbade där satt upp efter ett par minuter, och jag tänkte att kan hon rida den så ska väl jag också kunna klara av det. Jag satt upp och efter 15 meter kände jag en sådan trygghet på hästen. Så jag red väl i fem minuter, sedan ringde jag Patrik Hannell och sa att den här måste du bara ha.

Att det är tre mycket rutinerade unghästryttare i topp är knappast en slump. De är alla överens om att det gäller att ha ett system, en tydlig plan.
– Vi kan också misslyckas, men det som många ryttare kanske gör fel är att man rider unghästarna för mycket – eller för lite. Det är viktigt att ha en plan, sedan ser våra planer olika ut. Man får rätta sig efter var hästen befinner sig, men planen måste läggas tidigt på året. Sedan vet ingen om man kommer dit man har tänkt, det vet man aldrig i förväg, säger Anna Svanberg.

Ryttarna pratar om att det är svårt att inte göra för mycket med talangfulla hästar.
– Det här är ju bara början av karriären, förhoppningsvis har de mycket framför sig. De ska bara gå här som en kul grej om de känns färdiga för det, annars skiter man i det. Då är det bättre att de är hemma, man vill inte att de ska få en dålig upplevelse som kan sitta i länge, konstaterar Pernilla André Hokfeldt.

Gäller att spara på energin

Har man väl tagit sig till Falsterbo och en final, gäller det att behålla lugnet och inte tro att det är nu som hästarna ska utbildas.
– Det man inte har gjort innan tävlingen kan inte fixas på plats här på framridningen. Vi rider fram väldigt kort tid inför en sådan här tävling, kanske bara en kvart, hästen ska sparas så energin finns inne på banan, säger Anna Svanberg.

Under finalprogrammet får ryttarna instruktioner om vilka gångarter som ska visas och vilka vägar som de ska rida. Hästarna visas upp i grupper om två eller tre, och spenderar nästan 20 minuter inne på banan – lång tid för en ung häst.
– Jag är lite kritisk mot programuppläsarna, det gick alldeles för långsamt idag och man hörde inte vad de sa. Det var väldigt långdraget, det blir för länge för en 4-åring att gå så länge där inne. Jag satt och tänkte, när tar det slut, säger Pernilla och får medhåll av de andra.
– En 4-åring blir trött så himla snabbt. Nu hade vi hur många längningar som helst, både i galopp och trav. Det skulle behöva tajtas till, särskilt i finalen.