Tuff brunst: ”Viktigt att se över miljön som stoet lever i”

Regelbundna brunster från tidig vår och under hela sommaren är eftersträvansvärt hos avelsston, men samma sak kan bli frustrerande med ett tränande och tävlande sto, särskilt om hon reagerar onormalt under brunstperioderna.

Veterinär Anna Eriksson, Evidensia Specialisthästsjukhuset Helsingborg, besvarar Ridsports frågor kring detta.

På vilka sätt kan stoet uppföra sig annorlunda?
– Extrema brunster kan yttra sig på olika sätt. Det vanligaste är överdrivet kraftiga brunstsymtom där stoet kan skrika, ställa sig och kissa mot andra hästar, visa onormalt intresse för andra hästar och ibland bli svåra att rida och hantera då de går emot hjälperna och kan vägra att gå framåt.
– Ägaren uppfattar det ofta som att brunstperioderna blir utdragna, så att stoet verkar brunstigt nästan jämt. Men det är mer själva beteendet som håller i sig. Kollar man upp stoet är hon inte nödvändigtvis i faktisk brunst hela perioden.

Vilken är första åtgärden man ska till om ett sto börjar bete sig så här?
– För gärna dagbok över stoets symtom för att se om det finns ett mönster i hennes beteende och för att klargöra att det faktiskt sammanfaller med brunsterna. Om så är fallet och symtomen är så kraftiga att det påverkar hennes funktion 
i vardagen, bör en gynekologisk undersökning göras. Detta för att kunna undanröja en fysisk orsak till hennes beteende.
– Om stoet har tumörer på äggstockarna kan dessa vara hormonstörande, så att hon blir aggressiv eller börjar uppföra sig som en hingst.

Finns det annat som påverkar beteendet?
– Miljön spelar mycket stor roll. Ston som står i en avelsinriktad miljö med hingstar och andra brunstiga ston i omgivningen, visar ofta mer och tydligare brunst. Ibland kan en intresserad valack uppvakta stoet så intensivt i hagen att han triggar i gång brunstbeteendet. Det är inte ovanligt att ett nyinköpt sto som kommer från ”lågmälda” förhållanden vad gäller brunststimulans, får extrema brunster 
i en sådan miljö.

Vilka undersökningar kan bli aktuella?
– Vid den gynekologiska undersökningen undersöker veterinären reproduktionsorganen med hjälp av spekulum, rektalundersökning och ultraljud. Om det finns några avvikelser kan det behövas provtagning av könsorganen och/eller tas blodprov för att kontrollera hormonnivåer.

Vilka hjälpmedel finns?
– Att se över miljön stoet lever i är viktigt. De flesta väljer stall utefter sina egna premisser, som resväg eller om det finns ridbana och ridhus. Men om stoet inte fungerar med övriga hästar i hagen och som boxgrannar kan det bli problem.
– Ett effektivt hjälpmedel är implantat av en vätskefylld plastkula i livmodern. Det görs strax efter ägglossning för att lura kroppen att stoet är dräktigt och därmed upphör brunsterna. Det har inte en helt permanent effekt, men det är ett bra sätt att komma runt problemet. Ägaren måste vara medveten om att det kan vara besvärligt att få ut kulan igen, om man så småningom vill betäcka stoet.

Vad är mest effektivt?
– Hormonbehandling, som syftar till att förhindra brunster. Dock är denna behandling kostsam och enligt nationella regler får man inte tävla med hästar som ges dessa preparat.
– Det mest permanenta är kastration, då äggstockarna avlägsnas genom titthåls-kirurgi. Det bör bara övervägas om stoet är fortsatt mycket oregerlig under brunst och inte ska användas i avel. Ett bra råd är att prova hormonbehandling först en period, för att fastställa att det verkligen är brunsten som är problemet.

Kan fodret spela någon roll?
– Det är viktigt med en välbalanserad foderstat utan för mycket kraftfoder, eftersom det kan påverka humöret. Vad gäller tillskott finns en hel uppsjö av örtbaserade fodertillskott, som påstås avhjälpa brunstbeteende. Det finns i regel inget vetenskapligt stöd för något av dessa, men en del stoägare har upplevt att till exempel magnesium och munkpeppar har en viss effekt.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 14/2019.