Malin Wikström: ”Här uppe är kolik en dödsdom”

Närmaste hästklinik om du behöver buköppna din häst och bor i norra Sverige ligger i Uppsala. Det är nästan 60 mil från Vännäs, där Mikael och Malin Wikström bor med sina tre döttrar, Meja, Moa och Majken, som tävlar hoppning på elitnivå.

Sju ponnyer står i stallet och vid den här tiden på året är kolikkänningar det värsta som kan hända. Släpper det inte snabbt är risken stor att det slutar illa.

Fick övervaka ponnyn själv

– Vi hade en shettis som jag absolut hade buköppnat, men hon var för dålig för att åka transport i tio timmar så vi fick ta bort henne. Det var en fantastisk liten shettis som hade kunnat gå i arv mellan alla tre flickorna, berättar Malin Wikström.

Malin hade även en annan ponny med förstoppning, som hon körde till Hästkliniken Evidensia i Umeå där den fick dropp. Men när hon fick klart för sig att det inte fanns någon nattpersonal, vägrade hon att åka hem och lämna ponnyn utan övervakning. Hon fick låna en madrass och satt vakt tills solen gick upp.
– På morgonen hade det släppt, men om jag inte hade gått med den själv under natten, hade den kanske inte heller levt idag.

Hjälpte kolikponny på tävling

Tidigare i år när familjen Wikström var och tävlade i Lycksele hände ytterligare en kolikincident. På tävlingen var det en ponny som drabbades av akut kolik – från att ha hoppat en felfri LA på dagen till att bli väldigt dålig på kvällen och veterinär tillkallades.
– Men veterinären klarade inte av att sätta dropp och hos Distriktsveterinärerna i Lycksele fanns det tydligen ingen behandlingsspilta, så familjen fick åka tio mil till Distriktsveterinärerna i Vännäs för att få hjälp. Där fanns det ingen möjlighet att stanna kvar och fortsätta behandlingen över natten, och när familjen kom tillbaka med ponnyn morgonen efter var den så dålig att de fick ta bort den, berättar Malin Wikström, som försökte hjälpa den drabbade familjen på plats på tävlingen i Lycksele.

Svart hål i Norrland

– Liknande saker händer hela tiden samtidigt som veterinärerna blir färre och de lägger ner kliniker överallt. Och då är vi ändå lyckligt lottade som bor i Vännäs, jämfört med dem som till exempel bor i Gällivare eller Kiruna, säger Malin Wikström.
Samtidigt förstår hon att det är svårt – det finns för lite djur på för stor yta.
– Men det måste ju ändå finnas tillgång till avancerad veterinärvård, även om du bor här uppe. Norrland känns som ett svart hål när det gäller veterinärmedicinsk vård.

På tisdagen stängde Hästkliniken Evidensia i Skellefteå, enligt uppgift på obestämd tid, som tidningen Norran var först med att skriva om. Och i takt med att privata aktörer krymper verksamheten, ökar också trycket på Distriktsveterinärerna, som är en del av Jordbruksverket.

Enligt Peter Svensson, chef för Distriktsveterinärerna i Sverige, är en del av problematiken en kombination av veterinärbrist och privata krav på lönsamhet.
– Vi gör vad vi kan och vi har en stabil verksamhet på hästsidan i exempelvis Vännäs, men man ska ha med sig att vi inte är ett djursjukhus.

Norrland är bortglömt när det gäller många saker i samhället och detta är en svår fråga, menar Malin Wikström återigen. Samtidigt undrar hon vad djuretiken säger om att hästar dör – kanske på vägen i en transport med tio timmar till närmaste hästklinik – för att det saknas adekvat veterinärvård.
– Många buköppnar sina hästar om de får kolik eller tarmvred, men här uppe är det lika med en dödsdom. Det är den skräcken vi lever med varje dag.