Erik Dahnelius ”Musse är lite lat och det gillar jag”

Erik Dahnelius kvalade till Elmia redan 2017, men efter en drömstart på året drabbades dåvarande förstahästen Zaptimes av en senskada.

Snart får Erik Dahnelius en ny chans när han rider över startlinjen i Torstensons ungdoms-GP med Musse B Good, som han har haft i fyra år och klättrat upp till 1,45 med.
– Musse var en perfekt match från början. Han är lite lat och det passar min ridstil väldigt bra. Jag gillar att använda mycket ben och på Musse måste jag verkligen rida för att han ska hoppa. Hemma vill han inte alltid ta skänkeln, men på tävling taggar han till lite.
– Det bästa är att han är så försiktig, han vill alltid hoppa felfritt, men det kan också göra det lite svårt. När vi kommer mot oxrar blir han extra försiktig och hoppar mycket uppåt, vilket gör att han ibland slår ner en bakbom.

Efter en felfri Grand Prix i 1,45 med ett tidsfel i Falsterbo i somras fick Musse en lite längre vila – ”för att han ska fortsätta tycka att det är lika kul att tävla, han är en häst som kan bli lite seg annars”. Och nu har alltså inomhussäsongen rivstartat med GHS som närmaste mål.

Helst vill jag sadla själv, annars tycker jag inte att sadeln sitter som den ska, det vill säga på mitt sätt. På Musse gillar jag att ha samma schabrak. Det har blivit lite av ett turschabrak efter att jag hade det i finalen på GHS. Och så vill jag gärna hinna hälsa på domaren.

Är det tuff konkurrens?
– Det är väldigt tufft. Många börjar rida storhäst tidigare, när min syster var young rider var man senare på det. Nu är det många young riders som hoppar 1,50 och även juniorer.

Känner du pressen att hoppa högt?
– Både ja och nej. Efter vårsäsongen hade jag kunnat rida SM på Musse om jag ville, men det kändes lite för tidigt att debutera 1,50 i en SM-final. Jag gillar inte att stressa upp i klasserna, så vi valde att vila i stället. Men det är klart man känner press att gå upp och rida de stora klasserna.

Fakta

Sagt om Erik Dahnelius

André Brandt, bästa kompis

”Erik är extremt ambitiös och väldigt fokuserad. Han är noga med att hästarna är bra förberedda för uppgiften och han vill alltid göra sitt bästa. Går det inte bra, blir han väldigt besviken. Har han ett eller två ner i en viktig klass kan han vara sur i två timmar. Vi träffades på Börjes Cup för sju år sedan och har hängt ihop sedan dess. Förra året när han red junior-NM och jag red young rider-NM så åkte vi tillsammans. Erik vill aldrig göra någon ledsen, han är väldigt omtänksam och snäll. Jag är nog lite mer galen. Vi peppar varandra sjukt mycket. Men jag är helt klart snabbast på banan.”

Henrik Lannér, tränare

”Erik tycker väldigt mycket om sina hästar och går verkligen in för det. Han är beredd att satsa ordentligt. Samtidigt förstår han att det är en lång väg att vandra. Han har mycket känsla när han rider och är bra på att ta beslut på banan. Men han är inte den våghalsiga typen och tar nog hellre det säkra före det osäkra. Det finns olika typer av ryttare, vissa behöver man lugna ner, och vissa, som Erik, måste man få i gång lite. När han missar beror det oftast på att han inte sätter tillräcklig galopp i sina hästar. Förmodligen hänger det ihop med hans personlighet. Samtidigt som han är en riktig tävlingsmänniska är han också lite introvert och blyg.”

Expandera

Hur är du när det går mindre bra?
– Jag är ganska självkritisk, det tar ett tag innan jag släpper det, men jag skyller inte på hästen. Oftast är det mitt fel, som när jag rider för djupt in på en oxer och Musse river bakbommen. Det är ett typiskt misstag och då blir jag förbannad på mig själv.

Hästintresset var ljummet de första åren

Att hoppa 1,50 nästa år och stora mästerskap är det som hägrar längre fram, men det kunde ha blivit hockey eller fotboll i stället för Malmö FF-supportern Erik Dahnelius. Hästintresset var minst sagt ljummet fram tills han en dag fick för sig att hänga med storasyster Julia på en uteritt när han var tio år gammal. Om det var farten eller något annat som fick honom fast vet han inte, men någon månad senare startade han sin första hopptävling.
– Nu kan jag inte tänka mig något annat. Att få vara med hästarna är det bästa jag vet. Och när man åker på tävling så har man alla sina kompisar där – det är det som är så kul!