Överlevaren med framtidshopp

För tre år sedan frågade Lena Westergren sin man Marcus om han inte snart började bli för gammal för att göra en riktig elitsatsning i hoppning.
– Jag blev arg och bara gick därifrån. Men sedan förstod jag vad hon menade – att om jag verkligen ville satsa så var det nu jag skulle göra det. Och så blev det, säger Marcus Westergren.

Färre men bättre hästar

De senaste tre åren har han därför lagt om sitt fokus och är i dag inte en av de i Sverige som gör allra flest starter på ett år. I stället har det blivit färre, men bättre, tävlingshästar och betydligt fler internationella starter. En satsning som också har gett resultat. Förutom SM-guld i somras har han också representerat Sverige i Nations Cup samt är med i landslagets B-trupp inför 2020.

– Målet är att bli ännu bättre. Jag tycker att jag har haft lite stolpe ut i år. Det har varit många fina rundor men med ett nedslag här eller där, som gjort att jag har varit precis utanför placering i de större klasserna, säger Marcus Westergren, som långt ifrån är nöjd och som fortsätter att finslipa detaljerna för att ta ytterligare ett kliv mot toppen.

Siktar på världscupen

En målsättning är att ta sig in på världsrankingens topp 500-lista. I dag ligger han på plats 1100.
En annan förhoppning är att få rida en världscupdeltävling, något han hade chans till redan förra säsongen.
– Jag hade en plats till La Coruna, men tyvärr skadade sig min häst.

Istället får världscupdebuten vänta ett tag till. Däremot har det blivit start i Nations Cup division I, när han var med i det svenska laget som red i Dublin i somras. Dessutom har han varit med i Nations Cup-laget i Gijon två år i rad
– Det är fantastiskt roligt att få rida i lag, erkänner Marcus, som bland annat har ett SM-guld med Åby Ridklubb från 2017.

Växte upp med Kittel

Hästintresset har funnits hos Marcus Westergren ända sedan han var liten. I Västervik, där han växte upp, var det ett gäng killar som tävlade och tränade mycket tillsammans under en period. Förutom Marcus och lillebror Pontus fanns där bland andra Daniel Svensson, som i dag jobbar på Ridskolan Strömsholm, Fredrik Synnerstad, som hade stora framgångar både på ponny och häst, och dressyrryttaren Patrik Kittel.
– Vi hade väldigt roligt och tävlade mycket tillsammans.

Redan i unga år var han en flitig ryttare. Totalt red Marcus 16 olika ponnyer innan han gick över på stor häst, några var familjens, andra var ponnyer som ägarna ville ha hjälp med.
– Jag gillade att träna dem och upptäckte att jag nog var ganska bra på det.

Det var faktiskt min pappa som var med och drev igenom att B-ponnyer inte ska hoppa Msv A

Framgångarna kom tidigt. Redan som 8-åring red han ponnyklasser på stora gräsbanan på Stockholms Ryttarstadion. Med B-ponnyn Regal Prince blev det start i både medelsvår B och medelsvår A. Något som i dag inte är möjligt.
– Det var faktiskt min pappa som var med och drev igenom att B-ponnyer inte ska hoppa Msv A (1,10) och att ryttarna måste vara minst tio år för att få rida Msv B.

Ett par år senare blev det också ett NM-guld i lag tillsammans med Regal Prince.

Lämnade Sverige

Framgångarna fortsatte på stor häst med guld i junior-SM som 16-åring på hästen Pina Colada.
Året efter lämnade Marcus Westergren Sverige för att jobba med hästar på heltid. Det skulle dröja många år innan han kom tillbaka hit igen.

Antalet hästar som Marcus Westergren har ridit genom åren går inte att räkna. Inte heller hur många timmar han har spenderat i sadeln. Även i dag, när han dragit ner lite på antalet hästar och starter, spenderas mer än en heltidsvecka i sadeln på stallets tio-elva tävlingshästar.

På Kungsgården, som ligger vackert beläget i Roslagen, finns ett 50-tal hästar. Förutom hans tävlingshästar även en del inackorderingar, unghästar som ska utbildas och säljas samt sonen Carl-Hugos tävlingsponnyer. Men de får än så länge inte vara i pappas tävlingsstall.

– Vi har en deal att om han vinner SM kommer de att få flytta ner hit. Men ett mål har han redan uppnått. När han kvalade till SM skulle han få ha sitt namn på hästbussen, så det får jag se till att fixa nu, säger Marcus med ett leende.

Köper in unghästar

Unghästarna går på lösdrift och i dag är alla inköpta för att utbildas, utvecklas och säljas. För det är försäljning av hästar som är huvudverksamheten på gården och en förutsättning för att kunna hålla på med tävling på internationell toppnivå.
– Förut hade vi egen uppfödning och födde upp rätt många hästar. Men det har vi slutat med helt, det var helt enkelt för mycket jobb. För mig är det bättre att köpa upp unghästar, i dag letar jag främst efter 2-6-åringar och äldre.

Det går inte att göra en sådan här satsning utan pengar.

Det är både svenska och utländska unghästar som köps in. De rids in, utbildas, tävlas och säljs vidare. Från början var det mer förmedling men numera handlar det mest om att sälja egna hästar.
– Förut var det nästan bara svenska köpare, men i dag är det nästan mer utländska kunder som kommer hit.

Genom åren har ett 100-tal hästar sålts och förmedlats, något som har varit en viktig del i den satsning som nu görs.
– Det går inte att göra en sådan här satsning utan pengar, konstaterar Marcus.

Ordning och reda

Anläggningen har också utvecklats genom åren för att passa verksamheten. Allt är i toppskick med välklippta gräsmattor, snygga fasader och inte en pryl som står felplacerad. Två anställda hjälper till med skötseln.
– Det är ett måste att ha snyggt och i ordning om du ska kunna ta emot kunder och sälja hästar. Det första intrycket av anläggningen är viktigt.

Att inte själv vara den som ser till att allt är snyggt, välputsat och välklippt är en del i strategin om att fokusera på en elitsatsning.
– Det gäller att dra ner på saker som andra kan göra, att egentligen göra sig fri från livet här hemma, säger Marcus.

Hästar på kontinenten

Men satsningen mot att nå världseliten hade inte varit möjligt utan hustrun Lena. Tillsammans är de ett starkt team där Lena är en väldigt viktig pusselbit för att Marcus elitsatsning ska fungera fullt ut. Just nu håller de på att undersöka möjligheterna att ha några tävlingshästar i till exempel Nederländerna under tävlingssäsongen för att enklare komma ut på större tävlingar.
– Det gäller att få rida fler stora tävlingar för att skaffa sig rankningspoäng och på så vis komma med på ännu större tävlingar, konstaterar Marcus.

Att rida på stora tävlingar är dock inget nytt för honom. Som 17-åring fick han arbete på Irland, där han tävlade väldigt mycket. Året efter flyttade han vidare till Tyskland, där han var anställd på ett par olika ställen och framgångarna på hoppbanan fortsatte.

Bröt ryggen

År 2001 fick han erbjudande om att jobba med en av Tysklands största hästhandlare. Men bara ett kort tag efter att han hade kommit dit kunde Marcus liv ha tagit en helt annan vändning.
– Jag red en häst som slog över. Jag fick framvalvet i ansiktet, syddes 36 stygn i ansiktet och 118 stygn på kroppen. Men framför allt bröt jag ryggen. Man gjorde en ny ryggkota av ben från höften och det var länge osäkert om jag skulle kunna gå alls igen. Att jag skulle kunna rida var det nog ingen som trodde.

I tolv veckor låg han i sängen på ett sjukhus i Tyskland utan att kunna röra sig alls. Sedan blev han flyttad till ett rehab för idrottare, men fortfarande kunde han inte röra sig.
– Jag minns att mamma kom in tillsammans med någon läkare. Jag tittade på en bra tv-serie och var inte särskilt uppmärksam på dem.

De försökte få Marcus att ta in att han kanske aldrig skulle bli helt bra igen.
– Då sa jag att det finns väl en handikapp-olympiad också, och så var det inte mer med det.

Lektioner ledde till kärlek

Efter närmare 1,5 år på sjukhus och rehabkliniken kunde dock Marcus både gå och rida igen. Han fortsatte ett kort tag att arbeta med hästar, men nu ville inte det tyska försäkringsbolaget ha honom kvar i landet längre, så han flyttade hem.
– Jag tog med mig två hästar hem som jag red och tävlade, men framför allt hade jag väldigt mycket lektioner. Under en period hade jag ungefär 80 elever i veckan.

Och det var på träningarna i Täby som Lena dök upp. Så småningom blev de ett par och för sju år sedan gifte de sig. Då var verksamheten redan etablerad på Kungsgården och de båda sönerna hade kommit till världen.

Teamet viktigt

Ett par år senare ställde Lena frågan om det inte var dags för Marcus att göra en större satsning på sin karriär – en satsning som nu bara har inletts och som mycket väl kan räcka långt.
– I dag har jag bättre hästar, bra hästägare och är ute och tävlar mycket mer. Dessutom tar jag hjälp av Pether Markne för att komma vidare. Sedan har jag ett väldigt bra team omkring mig och får bra stöd av landslagsledningen – Henrik och Ancan. Men utan Lena hade det aldrig gått. Vi gör den här resan tillsammans.