Cathrine Dufour: ”Jag drömmer om att hitta en livspartner och bilda familj”

Hon har varit en av dansk dressyrs mest lysande stjärnor sedan silvermedaljerna vid junior-EM i Kronborg 2010. Cathrine Dufour kommer från en en vanlig dansk familj, utan hästanknytning och utan stora ekonomiska muskler, och har slagit sig in i världstoppen med hjälp av talang och hårt arbete. I dag är hon på väg att bli en av dressyrsportens stora profiler, med 161 000 följare på Instagram.

På EM i Rotterdam i somras tog Cathrine Dufour en bronsmedalj med Atterupgaards Cassidy i Grand Prix Special, en härlig revansch efter att ekipaget fick avstå VM i Tryon 2018 på grund av skada.

Nu är hon aktuell med en av sina framtidshästar, Bohemian, bara nio år och redan med resultat i den högre divisionen. Vid världscupens premiär i Herning i oktober blev det över 83 procent i Grand Prix och seger i küren. En förbättring av deras personbästa med nästan fem procent.
– Ja, det känns som ett verkligt genombrott för honom. Han börjar känna sig till freds på tävlingsbanan och ger mig den där fina känslan som vi har i träning där inne också, berättar  Cathrine Dufour.

Går ännu så länge på 50 procent

Hon har precis avslutat några träningsdagar med landslagstränaren och den danska förbundskaptenen Nathalie zu Sayn Wittgenstein.
– I Herning gav Bohemian mig verkligen känslan av tillit, nu litar han på mig även i tävlingssammanhang vilket varit svårt för honom. Han var verkligen modig nu, han lyssnade på mig från början till slut. Det är ganska häftigt, för när det gäller uttryck och kraft går Bohemian än så länge på max 50 procent av vad han kan och har i sig.

Cathrine Dufour jämför det med sin EM-ritt på Cassidy, där hon bad om allt och kanske lite till och fick det av sin häst, som i dag är mogen och redo för en sådan fråga.
– Med Bohemian red jag bara väldigt enkelt och okomplicerat, mjukt rakt igenom. Jag ville inte be om för mycket för jag bygger fortfarande upp hans självförtroende. I Aachen i somras tog vi ett stort steg på den vägen och i Herning kom mycket fram av den avslappning som jag söker i hästen.

En del minns säkert när Cathrine Dufour och Bohemian vann Flyinge CDI3* i september 2018. Det var en betydligt blygare gosse som då visade upp sig.
– Med hjälp av Kyra Kyrklund och Nathalie har jag fått en väldigt fin utveckling i honom. Det hjälper när tränaren verkligen tror på det du som ryttare känner i hästen. De sa i princip: ”Det kanske inte är en superbegåvad häst, men om du verkligen tycker om honom och känner att det finns talang så ska vi hjälpa dig att utveckla honom”. Efter ett tag kunde de också se det jag känner.
– De har hela tiden gett mig bra verktyg och idéer kring hur jag kan arbeta med de saker som begränsat honom. Det finns så mycket mer att förbättra och förfina, det är ännu tidigt i hans karriär.

Cathrine Dufour började träna Bohemian när han var fem år och kom till hennes stall som  försäljningshäst. När hon gick in i sin satsning inför OS i Rio gjordes en överenskommelse med de dåvarande ägarna att han skulle flytta till en annan ryttare. Med Katrine Kraglund blev han åtta på unghäst-VM efter att ha segrat i lilla finalen.

När det gäller uttryck och kraft går Bohemian än så länge på max 50 procent av vad han kan och har i sig.

Numera är det Cathrine Dufours goda vänner familjen Zinglersen, Abildgaard Equestrian ApS, som äger Bohemian.
– Louise Zinglersen ringde mig och berättade att hon köpt Bohemian och undrade om jag ville rida honom igen. Det ville jag så klart.

Hjälper bara till lite med balansen

Bohemian har alltid varit begåvad men hans ryttare berömmer speciellt att all samling som piaff, passage och piruetter är så otroligt lätt för honom.
– Jag sitter bara där och hjälper honom lite med balansen. Min största uppgift är att låta honom arbeta under mig. Det är häftigt att rida piaff-passage-avsnitten i programmen för de kommer så naturligt för honom. Kanske blir det annorlunda när jag begär mer för att få 10:or. Men han ska bara känna sig bekväm och ha självförtroende nog att göra det på banan.

Cathrine Dufour har alltid sysslat med mycket varierad träning, uteritter blandas med lätt hoppning. Så har Cassidy tränats och Bohemian går på samma koncept.
– Är det inte uteritt den dagen så skrittar jag fram ute före passet. Jag älskar att göra olika saker med dem. Bohemian är så tekniskt skicklig och långt framme redan. Med honom handlar det mer om att jobba på hans mognad mentalt – han trimmar bara två-tre gånger i veckan. De andra dagarna rider vi ut, hoppar, joggar eller galopperar på vår galoppbana.

Jag är väldigt klar över vilken sorts hästar jag gillar och vad som passar mig.

Med en nybliven EM-medaljör i stallet och en ny stjärna på gång har Dufour det väl förspänt på hästfronten. Det finns inga planer för pensionering av Atterupgaards Cassidy, som blir 17 år 2020. I stället förbereder hon båda hästarna för nästa års OS i Tokyo. Det innebär att välja bort en del tävlingar och långa resor.
– Det finns ingen anledning att bara förbereda den ena av dem, jag har provat på hur det är att bara ha en häst och få en skada. Cassidy har aldrig varit bättre, han var suverän på EM och är i sitt livs form.

Båda hästarna tävlas inför OS

Cathrine Dufour har fått veta att den långa flygningen är enklare för en ung häst och klimatet på plats kan också vara påfrestande.
– Om du frågar mig i dag lutar det åt att jag tar Bohemian, men jag förbereder båda. Jag kommer att tävla båda hästarna för att ligga bra till på rankningslistorna och ha dem i form.

Det här innebär att Dufour inte kommer att satsa mot Las Vegas där världscupfinalen går i april 2020.
– Det ligger för nära den viktiga laguttagningen i Aachen. Jag vill inte att någon av dem ska ha flugit så nära inpå den tävlingen. Bohemian är så ung och Cassidy ska inte ha den sortens extra påfrestning. Det kanske låter konstigt, men jag stannar hellre hemma och jobbar på med alla hästarna.

Familjen har följt Cathrine Dufour in i hästvärlden. Den stora anläggningen som de driver rymmer 45 hästar. Förutom de egna hästarna är det privatpersoner som hyr in sig där.

Gården har varit i familjens ägo i fyra år.
– Vi rev ner de gamla stallen och byggde upp nya, vi har ett ridhus men det är ingen ”fancy” anläggning, bara funktionellt, förklarar Cathrine Dufour.

Har åtta hästar i träning

I dag har hon åtta hästar i träning och det är lagom. Stallet har fyllts på med unga talanger som ett resultat av hennes samarbete sedan oktober 2018 med And-reas Helgstrand.
– Jag har valt ut fyra hästar som står hos mig, det är alla sådana jag gillar i både typ och mentalitet.

Utöver dessa hästar har hon två mycket begåvade 7-åringar som ägs av hennes brittiska kund, familjen Pidgely.

Stallets hästar ska utbildas till att bli riktigt bra dressyrhästar på väg mot Grand Prix. Om de ska behållas eller säljas beror på utvecklingen, men samtliga är i Cathrine Dufours tycke och smak.
– Jag är väldigt klar över vilken sorts hästar jag gillar och vad som passar mig. Jag vill ha dem lite ”speciella”, de ska vara heta, känsliga och lite knäppa. Om de är för lätta passar de inte mig. Jag avskyr att behöva fråga två gånger, att tjata på en häst med hjälperna. Att behöva tvinga dem fungerar inte för mig. De ska vara heta och framåt.
– Cassidy har vant mig, han är inte så lite knäpp och rädd för allt möjligt. Bohemian har haft en grej där han rusar ut ur arenan på tävling. Sådant får man arbeta med, förtjäna deras förtroende och sedan kan deras kvaliteter komma fram.

En häst kan inte bli för het, skarp och känslig för Cathrine Dufour. Inte många ryttare gillar det hon tycker om, men hon känner sig hemma på den sortens hästar.
– Jag har massor av verktyg att jobba med på sådana hästar. Ibland kanske det rinner över, men i det långa loppet blir det bra.

Arbetet med Helgstrand en drömkombination

Arbetet för Helgstrand Dressage har blivit lite av en drömkombination för Dufour. Riktigt fina kvalitetshästar som hon kan utveckla på sitt sätt, hemma och i den takt hon anser riktig.
– Jag känner mig komfortabel med Andreas Helgstrand som chef, han vet exakt hur den här tillvaron ser ut för han har själv varit i samma situation. Han gav mig riktigt bra hästar för han vet att jag kommer att älska att träna dem och precis så är det. Jag lär mig så mycket av att rida de här unga hästarna. Det är bra att kunna plocka ut de blivande superstjärnorna tidigt och själv utbilda dem.

Jag vill fortsätta att vara hungrig, vinna och vara motiverad i 30 år till.

Det är viktigt för henne att få göra saker på sitt vis, att fortsätta träna hemma.
– Jag har stor tilltro till min egen förmåga här, jag är nördig och insnöad på detaljer och vill fortsätta vara det. Hos mig är det en annorlunda set-up, vi är ett försäljningsstall men kanske inte i samma tempo som hos Helgstrand. Jag vill producera superdressyrhästar som vi antingen säljer eller behåller. För mig är lugnet här viktigt. Jag älskar att vara ensam i ridhuset, jag trivs då.

Kanske hade Dufour förväntat sig en och annan reaktion på samarbetet med Helgstrand, men hon har sin stil och fortsätter med den.
– För mig är det en drömsituation. I stället för fem normala hästar i stallet har jag fått fyra supertalanger att utveckla, det är win-win. Andreas är en suverän människa och vän, dessutom min chef, vi är olika och det är bra.

Tidigare hade Cathrine Dufour många elever och kunder, men hon har dragit ner på antalet och i dag är det ett mindre antal som hon har arbetat länge med.
– Med två Grand Prix-hästar blir det fler resor och går åt mer tid till tävling, det går inte att hålla kontinuitet i träning för många elever, säger hon.

En elev får dock hembesök nästan en gång i veckan – i Storbritannien. Den brittiska ponnyryttaren Annabella Pidgely har ridit för Cathrine Dufour i flera år och det är hennes föräldrar som äger två av Cathrines hästar. I perioder kommer Annabella även till Danmark med sina ponnyer och stannar några veckor.

Annabella Pidgely red i det brittiska laget vid ponny-EM i somras. Nu tar hon snart klivet upp till stor häst, hon är 15 i år.
– Det är en fantastisk familj och jag vill gärna lära Annabella allt jag kan. Vi har jobbat ihop i fyra år och är som ett team. Det känns inte så länge sedan som jag var ponnyryttare själv, så jag vet hur den resan ser ut.

Nördar in sig i detaljer med förbundskaptenen

Samarbetet med den danska förbundskaptenen, prinsessan Nathalie zu Sayn Wittgenstein, betyder mycket för Cathrine Dufour. Tillsammans kan de nörda in sig rejält på detaljer i ridningen, detaljer som ger förbättring i helheten. Dessutom är Nathalie zu Sayn Wittgenstein riktigt bra med den känslige Cassidy, som har en förmåga att hitta på saker, inte minst på prisutdelningar. I Rotterdam var det förbundskaptenen själv som sågs leda runt Cassidy under medaljceremonin, pratade med honom, kliade lite här och där och höll honom lugn.
– Nathalie känner honom och hon känner mig. Det är viktigt för mig att vara nära mina tränare. Rune Willum, som jag tränade för i många år, är som familj för mig. Det fungerar inte med en tränare som kommer och åker, jag vill ha en nära relation, det är mycket personligt. Jag har stor respekt för både Kyra och Nathalie och gör precis som de säger.

Dufour beskriver det som att Kyra Kyrklunds verktygslåda är oändlig.
– Hon fortsätter att ta intryck, pröva nya saker och utvecklas själv hela tiden, det är en sådan inspiration. Så vill jag också vara, nyfiken och vetgirig, ständigt ambitiös.

Dygnet verkar inte ha nog många timmar för en dynamo som Cathrine Dufour. Hon har redan en egen liten klädkollektion, driver en blogg, instagrammar flitigt och har startat Dufour Club som sköts av två anställda. Hennes klubb åker på turné till olika ridanläggningar och syftet är enkelt: att inspirera unga hästintresserade att göra samma resa som hon har gjort.
– Idén är att visa hur jag har gjort. Det är möjligt om du satsar, även om du inte kommer från en hästfamilj. Jag vill gärna ge tillbaka och ge lite hopp, plantera stora drömmar och visa bilden av att det går om du är beredd att jobba verkligt hårt.

Hon använder uttrycket ”work your ass off” – och det är ingen tvekan om att det är hårt arbete som krävts.

Målet är en eller flera OS-medaljer

Cathrine Dufour har fortfarande målet att ta en eller flera OS-medaljer, men resan har en helt annan nyans av sans och balans i dag än tidigare.
– Jag är mer grundad i vardagen nu och jag har mer nöje av resan. När du når ditt mål är det en minut i rampljuset, det är allt. OS var en vecka i mitt liv och sedan var det över.

Hon har fortfarande mål för att motivera och mana sig själv framåt, men det är annorlunda i dag.
– Ett långsiktigt mål är att behålla passionen och intresset för ridningen och hästarna. Jag tittar mycket på Isabell Werth, för hennes passion och för att hon alltid älskar det hon gör. Hon galopperar fortfarande in på banan hungrig och vill vinna varje gång. Hon tävlar större delen av året och håller ändå ångan uppe. Jag vill fortsätta att vara hungrig, vinna och vara motiverad i 30 år till.

Dufour har bestämt sig, nästa OS-äventyr kommer inte att dränera henne så som hennes första gjorde. Hon har vidgat sina vyer och ser ett bredare perspektiv.
– Nu har jag så många fler ben att stå på. Målen i dag handlar om att utveckla många projekt som vår gård, mitt företag och klubben. Jag har lärt mig mycket de senaste åren, jag jobbar mer normala timmar nu. Även om jag alltid går upp mellan klockan fem  och sex, är det mer balans på allt.
– De senaste åren har jag haft tid att njuta lite mer av livet. Jag känner mig som en bättre ryttare när jag inte är helt överväldigad av mental stress. Livet är bra nu, säger Cathrine Dufour

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 22 2019.