Flyinge på väg mot ljusare tider

Det har gått åtta år sedan beslutet om att Flyinges egen avelsverksamhet skulle avvecklas, och därmed sades många anställda upp.

Men det räckte inte.

Flyinges utgifter fortsatte att vara större än inkomsterna. Det fanns inga pengar till att rusta upp byggnaderna. En beräkning för ett par år sedan visade ett underhållsbehov på minst 60 miljoner kronor.

Våren 2018 beslutade styrelsen att sälja personalbostäderna på Flyinge, samtidigt som organisationen åter sågs över och tjänster försvann.

Vinden har vänt

Nu, hösten 2019, har läget inte bara stabiliserats, Flyinge andas framtidstro.

– Vi är inne i en uppåtgående spiral och jobbar framåt med bra energi, säger verksamhetschefen Anders Grane, som har funnits på Flyinge i olika roller sedan 2012.

En rent fysisk orsak till detta är att förändringarna börjar synas. En första del av fasaden på Fyrkanten, den stora stallbyggnaden i centrum på Flyinge, har renoverats, och tre av stallängorna har fått nytt tak. Dessutom har Wallenberghallen fått nytt tak.

– Hittills har vi gjort 6 000 kvadratmeter tak och en fasad och vi planerar att fortsätta med taken nästa år, säger Anders Grane.

Pengarna till underhållet kommer från försäljningen av mark och personalbostäderna, som enligt Flyinges årsredovisning gav totalt 19,5 miljoner kronor.

Dessa pengar är öronmärkta för underhåll. Dessutom fick Flyinge närmare 6 miljoner under 2018 från HNS, Hästnäringens Nationella Stiftelse, till just underhåll av de byggnadsminnesmärkta byggnaderna.

Underhållsplan viktig

Ända sedan 1983, då Flyingestiftelsen bildades, har det funnits pengar som har varit öronmärkta till underhållet. Problemet är att pengarna inte har använts till det de var avsedda för.

– Det viktigaste när det gäller det framtida underhållet är att Flyinge nu har en ekonomi i balans. Det innebär att det fastighetsbidrag som Flyinge erhållit årligen sedan 1983 nu faktiskt kan gå till fastigheterna. Tidigare år har det använts till att täcka upp för förluster i verksamheten, säger vd Christina Rosell.

– Det är en trygghet att kunna göra en underhållsplan tre-fyra år framåt, och veta att det finns pengar till det. Men fortfarande behövs det stora pengar, och vi söker finansiering på bred front, säger Anders Grane.

– Bidrag söks bland annat från olika stiftelser, länsstyrelsen och Jordbruksverket. Vi söker också medel från olika EU-fonder och ytterligare finansieringskällor undersöks parallellt, säger Christina Rosell, som också säger att renoveringarna sker i den takt Flyinge hinner med och finansiella medel tillförs.

– Skulle medel inte komma in i den takt vi förväntar oss påverkas tidsplanen.

Utebana och ny terrängbana på önskelistan

Inte bara byggnaderna behöver ses över. Om Flyinge ska bli en bra tävlingsarrangör även under utomhussäsongen behövs nyinvesteringar.

Om man ser till de röda siffror som Flyinge har haft genom åren har det funnits goda ekonomiska skäl att stänga Flyinge vid många tillfällen.Anders Grane

– Inomhus vill jag påstå att vi har Sveriges bästa förutsättningar, om man ser till fasta anläggningar och inte Scandinavium eller Friends. Men vi saknar en stor utebana, vilket skulle möjliggöra träning utomhus tidig vår och sen höst för alla discipliner, såväl hoppning som fälttävlan och körning, säger Anders Grane.

– Målbilden är också en terrängbana för att kunna arrangera trestjärnig fälttävlan, och att vi ska bli intressanta inte bara för svenska och nordiska ryttare utan för ekipage från norra Europa.

Äkta samarbete

Det har gått snart fem år sedan sammanslagningen mellan Flyinge och Ridskolan Strömsholm, då anläggningarna fick gemensam styrelse och gemensam ledningsgrupp. Nu ser Anders Grane att det finns ett äkta samarbete mellan riksanläggningarna.

– Vi säger inte längre ’de på Strömsholm’ utan pratar om våra kollegor där. Tidigare fanns det både samarbete och osund konkurrens, men nu ser vi till helheten. Vi ser alla hästar på riksanläggningarna som en besättning och kan flytta dem mellan anläggningarna vid behov.

– Det är lättare att förhandla fram bra avtal när två riksanläggningar ska göra inköp, än när vi köpte var för sig, och på utbildningssidan kan vi dela erfarenheter med varandra och samutnyttja resurser, säger Anders Grane.

Att arbeta på riksanläggningarna är ett sätt för mig att ge tillbaka efter allt jag har fått. Jens Fredricson

Att sammanslagningen skulle vara ett första steg mot avveckling av Flyinge har varit en seglivad myt. Anders Grane hoppas att den myten inte längre ska få näring, med tanke på allt som händer på Flyinge.

– Om man ser till de röda siffror som Flyinge har haft genom åren har det funnits goda ekonomiska skäl att stänga Flyinge vid många tillfällen. Men nu har vi framtidstro. Och vi är med och bevarar ett kulturarv.

Ehrengranats anda

I Lilla Ridhuset har stallmästaren Jens Fredricson just haft en löshoppning med beridareleverna. För ett drygt år sedan flyttade han och familjen till Skåne. Även om han är stallmästare för både Flyinge och Strömsholm är Flyinge basen.

– Jag är uppvuxen här och har följt Flyinge på hela resan, och jag ser väldigt positivt på Flyinges framtid. Att arbeta på riksanläggningarna är ett sätt för mig att ge tillbaka efter allt jag har fått genom åren från Flyinge, Strömsholm och Svenska Ridsportförbundet.

Det finns alltför mycket quick fix inom hästsporten i dag.Jens Fredricson

Den viktigaste uppgiften för Flyinge är enligt Jens Fredricson att se till att näringen får ut välutbildade människor, som både kan häst och har en god förmåga att själva lära ut vad de kan.

– Vi ska stå upp för den traditionella hästhanteringen, men i en modern tid. Det finns alltför mycket quick fix inom hästsporten i dag, säger Jens Fredricson och berättar att han har läst hela Ehrengranats ridlära. Carl Adam Ehrengranat blev stallmästare på Flyinge 1816 och skrev sin klassiska bok om ridkonsten 1837.

– Det är fascinerande hur mycket av hans kunskaper som vi fortfarande grundar oss på, säger Jens Fredricson och pekar upp mot ett litet fönster när vi går genom hingststallet.

– Här var det ridhus då, och elever från hela Europa kom hit för att rida. Ehrengranat hade sitt kontor innanför fönstret, och kunde blicka ner över manegen.

Högt söktryck

Som stallmästare har Jens Fredricson ansvaret för de drygt 100 hästarna på Flyinge.

– Vi har just löshoppat 2,5-åringarna, och vi har fått hit fantastiskt fina hästar till beridarutbildningen.

Den utbildningen har precis blivit treårig. Söktrycket var stort.

Ridskolorna är grunden för ridsporten.Jens Fredricson

– Vilket resultat vi får av utbildningen beror på vad vi har för hästmaterial, och vi har fått fler erbjudanden om att ta emot unghästar än vad vi kan ta emot. Det finns också ett stort intresse för svenska unghästar, och jag får samtal från både USA och Australien med förfrågningar om att köpa hästar.

Hans hjärta klappar annars lite extra för hippologutbildningen, där bland annat blivande ridlärare utbildas.

– Där lägger vi mycket resurser. Ridskolorna är grunden för ridsporten, och Flyinge ska tillgodose marknaden med kunniga människor.

Utbildningen i fokus

Om stämningen har förändrats på Flyinge genom åren är inget som Jens Fredricson funderar särskilt mycket på.

– Jag är intresserad av hästarna och av eleverna. När det gäller hästarna går det inte bara att se dem som arbetsmaterial. Hästarnas väl måste alltid gå först. Och eleverna är härliga. Det är en ynnest och en lyx att få arbeta med så motiverade och ambitiösa elever.

Utbildning har under de senaste åren vuxit fram som en stor och viktig uppgift för Flyinge, kanske till och med den främsta. På anläggningen finns närmare 230 elever och studenter, och flera olika utbildningsanordnare.

Ett 80-tal elever går på SRG, Sveriges Ridgymnasium, som hyr in sig på Flyinge. Lunds kommun är huvudman för Hippologigymnasiet där eleverna har ridning på schemat, och Sveriges Lantbruksuniversitet är huvudman för den akademiska hippologutbildningen.

Det är fantastiskt att ha utbildningar på så många nivåer.Annethe Yng

Men för hovslagarna, beridarna, de blivande unghästutbildarna och den nya gymnasieutbildningen med inriktning på ban- och anläggningsskötsel är Flyinge huvudman.

– Det är fantastiskt att ha utbildningar på så många nivåer. Vi har också ett väldigt bra kollegium med bra stämning mellan lärarna, säger Annethe Yng, som just har gjort sitt första år som skolchef på Flyinge.

– På många sätt är Flyinge en skola, och det kanske inte alla har förstått. Just nu är vi i ett skede av utveckling och har sökt nya yrkeshögskoleutbildningar, som vi får besked om i början av 2020.

Digitaliserade utbildningar

Alla lärare har inte pedagogisk utbildning och lärarexamen. Där pågår ett kontinuerligt arbete, säger Annethe Yng, och ger ett exempel.

– Piia Pantsu, som är hopplärare och beridare, håller exempelvis på att läsa in pedagogiska kurser, och vi har en pedagogiklärare knuten till oss. Vi ska alltid ha höjd på det pedagogiska samtalet.

Riksanläggningarna har precis inlett ett arbete med Kairos Future, som gör omvärlds- och framtidsanalyser.

– Ett behov vi ser är att kunna erbjuda fler digitaliserade utbildningar. Vi vill också skapa fler strategiska samarbeten, med SWB, SLU och andra, för att kunna göra utbildningar som branschen behöver.

– Vi får också frågor från tidigare elever om fortbildning, så nu tittar vi på fortbildningspaket för beridare och hippologer.

Öppet hus

Annethe Yng kallar sig själv entreprenör, och har jobbat i ledande roller inom flera olika branscher. I grunden har hon ett genuint hästintresse – och en lärarutbildning.

Entreprenören Annethe Yng skulle vilja att Flyinge var lite bättre på att berätta om allt som händer.

– Vi gör så fantastiskt mycket bra saker, men vi berättar det inte. Jag saknar Flyingedagarna, men de kommer inte tillbaka, därför ska vi ha öppet hus den 6 december och visa upp våra utbildningar. Vi avslutar med en show där de olika utbildningarna medverkar. Alla som vill veta mer om våra utbildningar och träffa oss och våra hästar är välkomna då.

2018 – ödesåret för Flyinge

Under 2018 gjordes ännu en i raden av omorganisationer på Flyinge. Totalt 13 personer lämnade Flyinge i samband med omorganisationen, däribland Ann Catrin ”Ancan” Carlsson och Astrid Antonsson.

Under året såldes också personalbostäderna.
”Ett företag är i kris när det hamnar i läget att fast egendom måste säljas. En inventering av fastighetsbeståndet visar att vi har renoveringsbehov för 60–70 miljoner kronor, och det är pengar vi inte kan tjäna in” sade Flyinge/Strömsholms vd Christina Rosell till Ridsport i juni 2018.

Hon slog också fast att förändringen handlade om Flyinges överlevnad.

Nu, ett och ett halvt år senare, konstaterar Flyinges vd att förändringarna i fjol har lett till effektivisering och till en ekonomisk vändning.

– Vi ser också ett större engagemang för att utveckla Flyinge då vi nu har fler medarbetare på heltidstjänster. Med detta som bas har vi ett nytt gymnasium och fler elever och studenter än någonsin på Flyinge, säger vd Christina Rosell, som öppnar för att personalstyrkan åter kan öka.

– Vi har sökt och kommer att söka ytterligare unika utbildningar, vilket gör att Flyinge växer under en ökande lönsamhet. Vi kommer att behöva rekrytera fler duktiga och engagerade medarbetare framöver.

Flyinges markförsäljning leder till frågor

En försäljning av elva hektar mark strax intill Flyinge har väckt många frågor i omgivningen. Ledning hävdar att marken kommer att gynna Flyinge även i fortsättningen, men de boende är skeptiska.

Området det handlar om kallas Smedhagen och Ettans hage och ligger bakom elevbostäderna och Gastro Gaspari (fristående restaurang). Trots att alla papper inte är klara är arbetet med att förändra marken i full gång.

Bygger ridbanor

Försäljningspriset är tre miljoner kronor, enligt Flyinges årsredovisning för 2018.
Mattias Grönberg, som driver Gastro Gaspari, har köpt en mindre del av marken för att bygga ridbanor som kan komplettera Flyinges utbud, men också för att kunna erbjuda träningscamper med boende och utbildning.

Markförsäljningen har väckt frågor och skepsis i bygden, därför bjöd Flyinge och Gastro Gaspari in till ett informationsmöte i mitten av oktober.

En av frågorna som togs upp var hur satsningen på den sålda marken går ihop med Flyinges planer på en egen utomhusbana inte långt därifrån, och om det inte blir konkurrens mellan banorna.

– Vi ser det som att de kompletterar varandra, och tillsammans får vi en anläggning i världsklass, svarade Flyinge och Strömsholms vd Christina Rosell.

– Mattias Grönberg har också restriktioner kring hur han som privat aktör får använda sina banor, fortsatte Flyinges verksamhetschef Anders Grane, som också medverkade vid mötet.

Mattias Grönberg fick frågor om hur han skulle kunna få ekonomi i ridbanorna, och svarade att de ger ett mervärde till hans befintliga verksamhet med boende och restaurang.

Diffusa besked

Den stora delen av markområdet säljs till entreprenören Nedeljko ”Niko” Bodulica, med flera företag i fastighetsbranschen. Till det området fraktas nu fyllnadsmassor på lastbil, med täta transporter på de smala vägarna.

Niko Bodulica försäkrade att materialet var godkänt ur miljösynpunkt, men bekräftade också att han fick betalt för att ta emot fyllnadsmassorna.

På sikt ska detsom i dag bara är ett område med högar av jord och sten omvandlas till ett kuperat parkområde där det kan läggas en terrängbana. Men besökarna på mötet fick diffusa besked om när det kan bli verklighet.

Det som kom fram var att markägaren har tillstånd fram till 2023 att köra dit fyllnadsmassor.

– Vi har ett strikt reglerat avtal kring vad vi förfogar över, och vad köparen får och inte får göra med marken, försäkrade vd Christina Rosell.

Reportaget publicerades första gången i Ridsport nummer 21 2019.