Anna Hassö: ”Finländarna ger aldrig upp”

Om du var chef över SvRF och skulle ha utvecklingssamtal med din organisation, vad skulle du ta upp?
– Kunskapsresistens och grupptillhörighet. Det finns forskning som visar att det ofta är lättare att anpassa sig till gruppen än att söka ny kunskap. Det kan uppstå i vilken organisation som helst, men är typiskt för en mindre krets med samma intresse. Jag har suttit i flera kommittéer och vet att det lätt kan bli ett negativt tonfall när man till exempel ska svara på något; ”Ska vi verkligen ta upp det?”. Det blir en klubb för inbördes beundran.

Du är tränare för de finska ungdomslagen. Finns det något speciellt med hur finländarna är som elever och lagmedlemmar, och något vi kan lära oss?
– Framför allt ger de aldrig upp, de har aldrig några ursäkter. Jag har haft träningar i norra Finland under sex år, från oktober till mars, och ingen har någonsin uteblivit.
– Det som kan bli negativt är att de inte tar ansvar och tänker själva. De tar gärna order och gör som man säger, men grunden är positiv.

Hur länge till tror du att du kommer att tävla fälttävlan?
– Så länge som jag tycker att det är kul, kanske tio år till. Sedan har jag banhoppning som backup. Det som tar emot är det obekväma, om dressyren börjar klockan sju på morgonen, det är vinter och allt har frusit ihop och du får tina saker med hårtorken. Fälttävlan tar lite mer tid, om man säger så. Men allt hänger på om jag får fram en bra häst.
– Fast jag tycker fortfarande att sporten i sig är häftig, så fortsätta att träna andra kommer jag att göra.

Vem skickar du stafettpinnen vidare till?
– Göran ”Yogi” Breiser, mångårig coach för det brittiska fälttävlanslandslaget.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 2 2020.