Christoph Hess: ”Naturlig ridning och glada hästar är målet”

Christoph Hess dömer bland annat unghäst-VM i dressyr och är just nu i Scandinavium för att döma dressyr och hålla två clinics. Under torsdagen var det fokus på den unga hopphästen och  på fredagen hade turen kommer till den unga dressyrhästen. Den unga hästens form samt hur du anpassar din sits och position när du rider en unghäst var temat för clinicen.

Första ryttaren på arenan var GP-ryttaren Angelica Byström som red den nyblivna 5-åringen Dirks Dennis (SWB val f 2015 e Dante Weltino-His Highness, uppf Jan-Dirk Giesselmann, äg Gunilla Byström). Christoph Hess berömde henne för hennes sätt att återkommande klappa hästen på halsen.
– Målet är att få den här i princip 4-åriga hästen att slappna av. Vi vill få hästen att må bra, vi behöver glada – och friska hästar för att prestera. När hästen börjar slappna av i kroppen så slappnar de också av i huvudet, sa Hess.

Angelica Byström och den unga valacken rörde sig över arenan i alla gångarter samtidigt som Christoph Hess ömsom refererade, ömsom coachade det mycket trevliga unghästekipaget. Målet för det relativt korta passet var att få den unga hästen att bli ännu ledigare och smidigare i sina redan uttrycksfulla rörelser, menade han. Och att arbeta med att få den att hela tiden söka sig mot bettet samt framåt och lite nedåt.

Ren rytm och lättare sits

Första steget är alltid att skapa en god rytm och för det behövs det ingen särskild dressyrtrav, menade Hess och uppmuntrade Angelica Byström att jobba den unga hästen i arbetstrav.
– Det vi behöver är smidighet och att hästen litar på oss så att han blir villig att länga och stretcha både nacken och traven. Hemligheten är att ha hästen framför hjälperna, men att inte begära för mycket. Det viktigaste är att det är en bra trav med ren rytm och här ser man verkligen vilken schvungpotential den här hästen har, sa Hess som imponerades av den talangfulla unga dressyrhästen.

Jag tycker om hur Angelica lyssnar in hästens mun via tyglarna, hur hon arbetar med och inte mot hästen för att bygga ett partnerskap.

Hess poängterade dessutom vikten av att ha en tydlig kontakt med hästen, men utan att egentligen använda händerna.
– Jag tycker om hur Angelica lyssnar in hästens mun via tyglarna, hur hon arbetar med och inte mot hästen för att bygga ett partnerskap. En stadig kontakt på bettet är nödvändigt med lite mer tryck på yttertygeln. Känslan när hästen får längre tygel ska vara att den hela tiden söker sig mot bettet.

Ett av råden för att åstadkomma större avslappning och frihet i rörelserna var också att lätta lite i sitsen i galoppen. Angelica Byström instruerades att rida i tvåpunktssits på långsidorna och i dressyrsits på kortsidorna – och att tänka på att hela tiden växla mellan lättare sits och dressyrsits i vardagsarbetet.
– Då får hästen möjlighet att hitta sin egen balans och kommer upp med ryggen på ett mycket mer ändamålsenligt sätt, sa Christoph Hess som också tipsade om att rida med lite kortare stigläder för att lättare kunna skifta mellan dressyrposition och lätt sits.

Öva på att rida med en hand

Ryttarens balans är central, fortsatte Hess som gav rådet att öva på att rida med en hand, samt även korsa över handen för att bättra på den egna balansen.
– Genom att lätta i handen så får hästen ytterligare möjlighet att sträcka ut nacke och hals. När hästen kan sträcka ut nacken så kan den även använda kroppen på ett mer balanserat sätt.

När den unga hästen slutligen gick över i fri skritt kunde Hess konstatera att valacken fortfarande var en aning spänd, samtidigt som han lovordade dess potential.
– Skritten är avslappningens spegel och här kan man se att han fortfarande är lite spänd. Men det är en häst med en fantastisk potential för samling och det är en underbar häst för framtiden.

Skritten är avslappningens spegel och här kan man se att han fortfarande är lite spänd.

Det märktes att Angelica Byström också var väldigt förtjust i sin unga häst.
– Den här hästen har en otrolig känsla och den har så mycket gummi i sig. Den har verkligen en fantastisk inställning och det är en fröjd att rida den, sa hon och tillade att det var första gången som hästen var hemifrån.

Lyrisk över Carl Hedins ridning

Nästa ryttaren i arenan var Carl Hedin som red sin egen 7-åring Van Der Veen (SWB f 2013 e Vitalis-Fidermark, uppf Jana Jostmeier). Ekipaget gjorde en kraftfull entré från ryttargången och Christoph Hess började genast ösa beröm över den finstilta ridningen och hästens fria uttryck.
– Låt oss titta på den här hästens kroppsspråk, den är totalt avslappnad. Här visar Carl hur hästen är helt framför hans hjälper – och han har en underbar position där han verkligen använder sin kropp i ridningen. Inte spö eller sporrar, utan sin egen kropp, sa Hess.

Hästen ser glad ut, öronen är framåt och svansen är helt ”tyst” i bytena.

Carl Hedin och Van Der Veen gjorde ett potpurri av dressyrrörelser på arenan samtidigt som Hess berömde hans mjuka men tydliga hjälper. Särskilt lyrisk var Hess över bytena.
– Hästen ser glad ut, öronen är framåt och svansen är helt ”tyst” i bytena. Det man kan önska sig lite mer av är att hästen öppnar upp lite mer så att noslinjen blir något mer vertikal, hittade han som en liten utmaning för passet.

För att åstadkomma god ridning är det viktig att vända blicken mer mot sig själv och inte bara fokusera på hästen, fortsatte Hess.
– Många pratar alltid om hästen när det är oss själva vi borde fokusera på. Innan ni kan träna hästen måste ni först träna er egen position och er själva, var hans råd till publiken.

Målbilden gjorde han tydlig genom att återigen berömma Carl Hedins sits och position.
– Carl sitter avslappnat i sadeln och är i perfekt balans. Titta på hans ben, de är avslappnade med hälarna nedåt, utan att han använder sporrarna.

Naturlig ridning är nyckeln

Under skrittpausen fick publiken uppmaningen att applådera och även här tog Van Der Veen det hela med stor ro. Christoph Hess bad Carl Hedin att avslöja vad hans träningshemlighet är.
– När jag var liten fick jag höra hur svårt det var att rida dressyr, det var det svåraste i hela världen. Och det är det också, men jag tänker att jag ska göra det så enkelt och okomplicerat som möjligt, svarade Carl Hedin.

Den vackra svettfuxen sökte kontakt med Hess när den stod still bredvid honom och här konstaterade han ytterligare en avgörande faktor för framgång.
– Det här är en människovänlig häst och det är så vi vill ha dem. Vi behöver bygga upp en vänskap mellan dem och oss som människor, tränare och ryttare.

Ju oftare du kan jobba i naturlig trav och galopp med lång nacke och hals, desto mindre behöver du använda veterinärer och equiterapeuter.

Efter skrittpausen fortsatte arbetet med den lilla utmaningen – att ta fram noslinjen lite mer. Hess såg också en möjlighet att utveckla 7-åringens rytm.
– Ibland är den lite överaktiv med det ena benet lite högre än det andra. ”Less is better than too much”, sa han och rådde Carl Hedin att främst fokusera på att rida i en så jämn och fin rytm som möjligt.

– Det behövs inte mer samling, den här hästen vill göra jobbet, sa Hess också.

Slutet av passet gick ut på att rida mjuka övergångar i trav. Återigen poängterade Hess vikten av mjuk, ”hästvänlig” ridning – med minimal inverkan från händerna och i stället med hjälp av den egna kroppen. Att arbeta hästen i naturliga gångarter var ett av huvudbudskapen.
– Ju oftare du kan jobba i naturlig trav och galopp med lång nacke och hals, desto mindre behöver du använda veterinärer och equiterapeuter.