”Alla hingstar som var där kunde ha gått hela vägen”

Det har varit en vecka av rigorös granskning och precision men nu är det över för i år. Av 30 anmälda hingstar godkändes 16 stycken på årets bruksprov som gick av stapeln på Grevagården utanför Skövde.

Bruksprovet har fått idel ros när det gäller både genomförande och nivån på de hingstar som var där. Ridsports avelsexpert Eva Gudmundsson, som är fjärde generationens uppfödare i sin släkt, var på plats hela veckan och hon instämmer i hyllningskören.

”Hästarna mådde bra på arenan”

Vad är dina intryck från bruksprovet?
– Förutom mycket goda kakor gav det generellt sett en väldigt god känsla. Hästarna var jättefint stammade, på pappret kändes det som att varenda en kunde ha blivit godkänd – och det upplever man inte alltid. Det var också en stor andel som blev godkända, fler än vanligt. Alla var i princip mycket väl förberedda och visades upp på ett fantastiskt sätt.
– Det kändes också som att hästarna mådde bra på arenan, de kom upp lite mer än de gör på Flyinge. Jag upplevde att hopphästarna kom upp lite mer i luften och att dressyrhästarna rörde sig lite friare. Ridhuset var mycket väl i ordning, jag är där och dömer ibland, och de hade verkligen gjort rent och fint.

– Dessutom kände man sig väldigt väl omhändertagen både som publik och deltagare. Det kom in en man med krycka och det tog inte många minuter innan han blev erbjuden både stol och filt. Och den B-kortare som kom från Belgien med sommardäck på, för den tog det nog inte två timmar innan den hade fått vinterdäck.
– De var också beredda att byta meny, jag tål nämligen inte skaldjur och det var räkfrossa en dag. Den omtanken och att orka hålla kvar den en hel vecka, det var helt fantastiskt. Det enda som ingen kunde styra över var vädret.

Salig blandning

Vad tänker du kring hingstarna som godkändes?
– Det är inte alltid man förstår precis allt, men så är det ju. Hopphingstarna kände jag mig väldigt tillfreds med, det var fantastiskt fina hingstar, den ena bättre än den andra. Alla var väldigt välstammade långt tillbaka med jättefina stolinjer på flera av dem.
– På dressyrsidan förstod jag inte allt till hundra procent. Det kändes som att testryttarna hade en del att säga till om där, och det var någon mer hingst jag hade önskat hade fått följa med på tåget.

Vilken hingst var det?
– Det var Donato, den som var efter De Niro. Den tyckte jag jättemycket om, den hade passat mina egna dressyrston. Men det är omöjligt att förstå allt, ibland är det saker man inte ser och man har inte alla uppgifter. Den var dock häftigt stammad och var också en jättefin individ.

Varför går inte fler ”svenska” hingstar vidare?
– Över lag är det väldigt få svenskstammade hästar, vad det nu är egentligen. Det är väldigt mycket hästar med utländsk härstamning, men många av de här hästarna är svenskimporterade och har varit eller är i Sverige. ”Europahästen” blir bara starkare och starkare och det gäller alla förbund. Om du tittar på härstamningen är det få hästar som bara tillhör ett förbund i dag.
– Bruksprovsvinnaren Enelzkey SR är exempelvis efter Eldorado som är från Zangersheide och sedan är det Papillon Rouge som är selle français, och så ser det ut över lag. Det är en salig blandning, men det är klart att det vore roligt om det var några svenska. Fast vi kommer igen!

Ska matchas av proffs

Vilka är det egentligen som lyckas på bruksprovet?
– Man ska först och främst veta att det är ett mycket smalt nålsöga att ta sig igenom. Det är svårt, och det ska vara svårt, och det är bara proffs som visar. Hingstarna ska verkligen skärskådas och då måste de ha möjlighet att utvecklas där de är. Det är ändå inte säkert att de går i mål, men det är hos proffsen de ska vara.

Vad tänker du om att det var färre anmälda i år?
– Det stämmer egentligen inte. Ja, det var ett mindre antal hingstar anmälda, men de som var där kunde alla ha gått hela vägen. Tidigare har man redan på pappret sett att det inte är en hingst som borde gå igenom, men så var det inte nu. Alla som var där var ”riktiga” hingstar, de hade verkligen där att göra. Selekteringen som hade skett hemma var rätt gjord från början.

– Däremot saknade jag några hingstar som varit med på de rådgivande bedömningarna, men de kanske kommer nästa år. De kanske inte kändes tillräckligt förberedda, det ställs ändå enorma krav på bruksprovet. Det är inte så lätt att hoppa bana på 1 meter med en 3-åring eller ”krumelutta runt” i dressyren, det är rejäla krav.

Vad säger du om Cujo?
– Den rekommenderades först inte vidare, men ägarna valde då att gå emot det. Sedan fick den hoppa betydligt högre på söndagen och då visade den på helt andra kvalitéer. Då var den fantastiskt fin. Jag tyckte mycket om typen på den.
– Det är svårt med hingstarna som är lite äldre, de har inte den där ungdomligheten och så ska de jämföras med ungtupparna där det inte tar emot någonstans. Men den reds jättetrevligt och den visade också att det fanns mycket mer att hämta.