”Med stor respekt för social distans tror jag på riktigt att detta kan genomföras”

Jag har under många år rapporterat från SWB:s unghästbedömningar. Förutom namnbyten och lite regeländringar är det mycket som är precis likadant år efter år. Det rullar på – våren kommer, unghästbedömningarna startar och så kör det på. Tryggt, stabilt och det hela känns som ett välsmort maskineri. Inte ens förra årets uppmärksammade utbrott av det neurologiska herpesviruset EHV-1 resulterade i några större förändringar vid unghästbedömningarna.

Men i år ser allt annorlunda ut. Det är inte längre EHV-1 eller någon annan hästsjukdom som kvarka som är det stora hotet. Istället är det en pågående pandemi med ett virus som drabbar människor. Coronaläget har redan ställt om hela Sverige där allt från idrottsevenemang till musikfestivaler ställs in. I hästvärlden är det inställda tävlingar, träningar och avelsvärderingar. Allt går på tomgång. Alla väntar.

Går det att med gott samvete under en pågående pandemi visa sina hästar vid unghästbedömning?

Och så kommer då premiärveckan för unghästbedömningar. I skrivande stund (onsdag) ser det ut som det första unghästtestet faktiskt kommer att genomföras. Först ut är i vanlig ordning SWB Malmöhus, som dock inte i vanlig ordning håller till på Flyinge utan har flyttat till Skabersjö Ridhus. Deltagarantalet är stort. Inte proppfullt och inga reserver, men absolut välfyllda startfält. Utan tvivel är detta något som ägare, tränare och visare inte tänker missa.

Är detta okej? Går det att med gott samvete under en pågående pandemi visa sina hästar vid unghästbedömning? Själv har jag min bild relativt klar: Det är okej. Men, det måste tilläggas att det inte på något sätt är okej om alla bara skulle köra på ”som vanligt”. Det kan bara genomföras med en stor portion försiktighet och en rejäl skopa sunt förnuft.

Jag vet redan att minst hälften av de som läser dessa rader inte kommer att hålla med mig. Att riskera att bli smittad, eller utsätta andra för smitta av något så oviktigt som en bedömning av sin unga häst – ska det vara värt det? Sett ur det perspektivet kan jag förstå att det inte ser ut att vara någon bra idé.

Men allt är inte alltid svart eller vitt.

För ganska länge sedan bedrev jag själv uppfödning i relativt stor skala. Ett år drabbades mitt stall av kvarka, och allt här hemma lamslogs en hel sommar. Jag hade jättemånga ponnyer att visa, och det kändes där och då som en total katastrof.

Allt löste sig sedan med en sent arrangerad sommarpremiering i oktober på min grannes åker, och tack vare dispenser från förstående avelsföreningar fick mina hästar såväl avelsdiplom, viktiga klass I-poäng och höjningar.

Hästarna var lurviga som bollar, flera var halvvägs in i sina dräktigheter och det var inte direkt dagen då det togs bilder för marknadsföring av hästarna. Men de fick sina poäng och det var en stor lättnad där och då.

Med det i bagaget kan jag förstå känslan som alla uppfödare, tränare och ägare nu känner. Det är så många gånger massor av arbete, så mycket träning och planering som ligger bakom detta.

Det som i vanliga fall lite sorgligt utmärker dessa arrangemang är nu det som gör att unghästbedömningarna troligen kommer att kunna genomföras

Ja, det är precis samma sak med tävlingar. Som också ställs in. Jag menar inget annat. Men där har direktiven varit mycket tydligare: de går inte att genomföra under rådande förhållanden och de får just nu inte genomföras. Unghästbedömningar är något helt annat, och det som i vanliga fall lite sorgligt utmärker dessa arrangemang är nu det som gör att unghästbedömningarna troligen kommer att kunna genomföras.

Redan innan Coronatidens restriktioner var unghästbedömningarna i de flesta fall inte direkt några publikmagneter. Läktarna brukar gapa ödsligt tomma i ridhusen med bara de närmast sörjande som stöd. Likaså håller alla redan stort avstånd vid de här arrangemangen. Hästarna är unga och oberäkneliga och ingen vill riskera att komma nära någon annan. Att hålla det rekommenderade avståndet på en armslängd är inte ett problem med unghästar – du vill hålla dig på betydligt längre avstånd och har alltid gjort det.

Det mesta vid en unghästbedömning har alltid skett med en stor distans till andra, och läggs det till en smula sunt förnuft går det lätt att förändra de moment där de sociala kontakterna har kunnat vara närmare, som mätning, anmälan i sekretariat och fotografering. Så på ett nytt sätt – utan cafeteria, med enbart friska personer på plats och med stor respekt för social distans tror jag på riktigt att detta kan genomföras.

Och tanka eller handla inte på vägen – se till att ha det gjort hemma redan.

Nu är det viktigt att alla följer rekommendationerna med respekt. Att deltagarna inte tar med sig för många medhjälpare men däremot en fikakorg, och förstås att alla – såväl domare som deltagare och funktionärer – stannar hemma om de känner sig det minsta sjuka.

Och jag ser fram emot att få rapportera från ytterligare en säsong från SWB:s unghästbedömningar.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna.