Avsuttet med Sissela Smith: ”Jag var besatt av karaktären Rocky som liten”

Om allt hade varit annorlunda hade 25-åriga Sissela Smith denna söndag gjort sista tävlingsdagen på Norrköping Horse Show, tävlingen som hennes arbetsgivare Claes och Carin Petterson är med och arrangerar. I stället har hon en hästledig dag, efter några dagar med näst intill tävlingskänsla och öppen bana.
Nu svarar hon på 20 frågor i Ridsports serie Avsuttet.

Vilka sidor hos dig själv är du mest stolt över?
− Jag är en lugn person som har lätt att bli vän med människor. Jag tycker om andra människor och att skapa kontakt med nya människor, medan jag inte tycker om konflikter.

Vilka sidor hos dig själv är du minst stolt över?
− Jag kan vara tidsoptimist när det gäller den privata sfären. Och så kan jag vara glömsk, så jag måste ha en checklista.

Vilken sida/egenskap/färdighet som du har tror du förvånar andra som inte känner dig mest?
− Jag har hållit på mycket med musik, och var också nära att ha en karriär som skådespelare. Jag har spelat piano och sjungit och spelar fiol i ett band. Musiken har jag från min pappa som spelar i ett band på hobbynivå. Men jag brann inte för musiken som jag brinner för hästar.

Kan du berätta om ett barndomsminne som du tror har präglat dig och den du har blivit?
− Min pappa har alltid sagt att man ska behandla människor som man själv vill bli behandlad. Det fick jag höra redan som liten och har burit det med mig.
− När det gäller hästarna kommer jag ihåg när min tävlingsinstinkt vaknade. Jag var tio år gammal och hade med mina tre ponnyer på en tävling, och det var första gången det gick riktigt bra. Jag vann flera klasser och insåg hur roligt det var att komma först. Min förebild på den tiden var Rocky. Jag var besatt av Rocky och såg alla filmerna som tioåring. Han var också en underdog som jag var, som fick kämpa hårt för att ta sig någonstans.

Vilket är ditt pinsammaste minne från skoltiden?
− Det var när jag fick göra ett prov iklädd tävlingskläder. Vi skulle åka och tävla men jag var tvungen att göra provet först, så jag gick till skolan i mina vita ridbyxor. Alla tittade och skrattade, men jag gjorde provet och det gick bra.

Om du skulle engagera dig som frivilligarbetare i någon global fråga – vilken skulle det vara?
− Jag skulle hjälpa barn, i andra länder eller här hemma. Alla barn borde få växa upp i trygga hem utan våld, och få samma möjligheter.

Bästa bok du har läst?
− Becoming av Michelle Obama. Genom att jag har en amerikansk pappa känner jag delaktighet med USA, och vi är Obama-fans. Michelle Obamas berättelse är väldigt stark, och den finns också på Netflix.

Mest använda appar på telefonen?
− Instagram och Facebook, och numera också Tik Tok, men där tittar jag bara, jag lägger inte upp något. Förut var det Equipe, men den har jag inte använt på ett tag nu.

Favoritpryl?
− Min telefon, för den kan jag ha till allt. Ringa med förstås, och kommunicera med min släkt i USA. Kolla sociala medier och lyssna på poddar. Det gör jag mycket när jag kör bil.

Vid vilket tillfälle har du ångrat som mest att du valde att ägna dig åt ridsport?
− När jag legat på sjukhus efter en olycka. I fjol hade jag en klump i magen eftersom det var oklart om jag skulle förlora synen på ett öga. Då undrade jag om det var värt det. I dag försöker jag ta det lite lugnare och rider inte längre andras hästar.

Berätta om en person som förutom din närmaste familj har betytt mycket för dig.
− Pether Markne. Jag började träna för honom när jag var åtta år, så jag har känt honom i större delen av mitt liv. Jag har stor respekt för honom och hans ord har betytt mycket för mig. Jag har Pether att tacka för att jag är där jag är i dag.
− Han har varit tuff, men snäll, och han har präglat mig. Han finns alltid där om jag behöver ringa.

Hurdan var du som tonåring?
− Envis och målinriktad och inte särskilt trotsig. Fokuserad på hästar och det jag höll på med, och ambitiös i skolan. Trött, men jag jobbade på.

Hur tänker du dig själv som gammal?
− Jag har sagt till andra att jag ser mig själv sitta på en stol i ett ridhus och undervisa andra, framför allt yngre, och hjälpa dem att nå sina mål. Jag vill dela med mig av min kunskap och vara deras coach.

Vilken är din favorithögtid och varför?
− Julen. Det var inte ens en svår fråga. Jag älskar julen och räknar med hela november till jag får börja förbereda julen. Jag älskar musiken och julbaket, men jag kan inte baka själv. Jag är uppvuxen med att julen är en tid för att varva ned och vara med familjen. Vi firar svensk jul den 24 och amerikansk jul den 25 december.

Hur använder du tiden du planerade att lägga på tävlingar nu under pandemin i stället?
− Vi tränar, kommunicerar med hovslagare och massör och finslipar. Vi har också organiserat om i stallet.
− Sedan har jag flyttat ihop med min pojkvän. Vi hade tänkt göra det efter sommaren men passade på nu, så nu bor jag inne i stan. Jag har också umgåtts mer med familjen och släkten.

Hur tror du världen kommer att ha förändrats efter pandemin?
− Det kommer att ta tid innan vi samlas i större grupper av människor. Vi kommer nog att ha en större respekt för vikten av att hålla distans. Sedan kommer ekonomin att ta stryk och jag lider med alla som blir arbetslösa och mår dåligt över det.

Hur tror du att ditt liv har förändrats efter pandemin?
− Jag tror att alla vi ryttare har lärt oss att ta ett steg tillbaka och se saker på ett annat sätt. Jag får lätt tunnelseende när det bara handlar om att träna och tävla, träna och tävla. I framtiden kommer jag att fråga mig om det är nödvändigt att tävla varje helg, och planera mer utifrån vad varje häst behöver. Nu under pandemin har vi lärt känna de olika hästarna och deras behov på ett annat sätt.
− Jag har också lärt mig att uppskatta en promenad eller en lång middag med familjen. Min mentala coach Johan Plate pratar om vikten av att varva ner, och jag har blivit lite mer harmonisk den här våren.

När var du senast riktigt ledsen och varför?
− Nu blir det personligt, för det var för ett år sedan när jag träffade min mormor, som är sjuk i Alzheimers och inte kände igen mig. Det var svårt att se en anhörig på det viset.

När var du senast riktigt glad och varför?
− Jag är ganska ofta glad, men en väldigt speciell händelse var på Hammarö förra året. Jag red Cartier CC, som fram till dess hade varit medioker trots att jag hade jobbat och jobbat med honom i över ett års tid. Men på Hammarö var han helt magisk. Han gjorde fyra rundor på 1,45-1,50 utan att riva en bom. Allt bara föll på plats för honom, och det var en av mina största upplevelser som ryttare. Efteråt ringde det folk från hela världen som ville köpa honom.

När var du senast riktigt arg och varför?
− Jag är sällan arg, men för några dagar sedan skällde jag på min lillebror som startade sin moped och skrämde en häst på skrittbandet.
− Fast det som gjorde mig ännu mer arg var Paolo Roberto. Varför ska världen behöva se ut så, och hur kan man tro att man kan sälja och köpa en annan människa? Jag hade inte förstått hur vanligt det är med människohandel och det gör mig så arg att sådana smutsiga system ska finnas.