Svårt att hålla avstånd och materialbrist – prövningar under pandemin

Hovslagare och veterinärer i fält åker mellan stallar i stort sett som vanligt i denna ovanliga tid. Det innebär att de får hantera både en större risk att själva utsätts smittan och ett tänkbart scenario att de för med sig smittan mellan sina kunder.
– Man fikar inte tillsammans med sina kunder längre. Det är slut med det nu, tyvärr, säger hovslagaren Zeta Hallberg som är verksam i Skåne.

Hon har också börjat använda mer handsprit, handskar och desinfektionsmedel. Det har också blivit svårare för hovslagare att få leveranser av specialskor, som till exempel ringskor.
– Vi får göra dem själva i stället, så det är ju inget jätteproblem men något som påverkar arbetet, säger Zeta Hallberg.

Färre kunder

Förutom oron för själva smittan har pandemin fört med sig att hon har ungefär 20 procent färre kunder. Det är kundernas påverkade ekonomi som är orsaken.
– Det märks tydligt att många glesar ut mellan mina besök. De har kanske blivit permitterade och vet inte när de får pengar. Med några av mina stamkunder har jag gjort upp att jag kommer och skor som vanligt, och så får de betala när de får sina pengar även om det dröjer, säger Zeta Hallberg som i början av pandemiutbrottet var orolig för om det överhuvudtaget skulle gå att försörja sig som hovslagare.

Zeta Hallberg har varit hos hästägare som har varit sjuka i covid-19.
– En kund kom inte ut till stallet och jag började sko. Efter ett tag skrev jag ett sms till henne och fick till svar att hon var sjuk men övervakade skoningen via en kamera hon hade satt upp.

Hur kändes det?

– Det var blandat. Både detta att vara i hennes stall när hon var sjuk och kameran. Samtidigt är det ju många som har övervakningskameror i sina stall så jag är van vid det.

Hon försöker också undvika att sko på ridskolor under eftermiddagar när det är som mest folk.
– Och en sådan där sak som jag tänker på är dörrhandtagen till stallen jag är i. De tar ju precis alla i.

Skåne har – relativt sett – varit ganska förskonat från smittan. I Stockholmstrakten, där smittspridningen har varit större, är det vanligt att hovslagare har egen grimma och grimskaft med sig för att slippa ta i någonting som någon annan har tagit i.

Hur har du kunnat hålla de restriktioner gällande resor som har gällt?

– Det har gått bra för mig och för de kollegor jag har haft kontakt med. De allra flesta har sina kunder inom en timmes resväg ungefär.

Svårt hålla avstånd

Caroline Linderholt, distriksveterinär med inriktning mot semin och tänder på häst i Växjö upplever inte att hennes arbetsmetoder egentligen har förändrats så mycket.
– Det är sällan vi kan göra ett besök hos en hästägare utan närkontakt eftersom vi arbetar mycket med akutdjursjukvård, säger hon.

Först står hästägaren så bra framme vid huvudet hos hästen, och så plötsligt hänger de över axeln.

Caroline Linderholt, veterinär

Distriktsveterinärerna gör också vad de kan för att förhindra smittspridning både på sina stationer och bland veterinärerna i fält och betonar noga vikten av att följa myndigheternas rekommendationer som att hålla avstånd.
– Men när du står och sondar eller sprutar en häst som hästägaren håller i, och hästen rycker till ordentligt, så har man plötsligt hästägaren riktigt nära, säger Caroline Linderholt.

Många djurägare vid hembesöken är över 70 år och tillhör därmed en av riskgrupperna som ska skyddas särskilt mot viruset. Från personer i den gruppen har Caroline Linderholt då och då känt en oro för smittspridning när hon kommer.
– Och i de situationerna vi kan hamna i kanske personen måste vara med och hålla i djuret, säger hon.

Materialbrist påtaglig

Att åka ut två och två till den här kategorin djurägare är dock inte aktuellt, det finns det helt enkelt inte resurser till.

Ibland kan det hända att djurägare glömmer bort sig, till exempel i sin iver att se en ultraljudsbild på ett blivande föl.
– Först står hästägaren så bra framme vid huvudet hos hästen, och så plötsligt hänger de över axeln och ska titta på ultraljudet. Det är inte så roligt. Då påminner jag om att jag kan frysa bilden på maskinen och gå undan, sedan kan de få komma fram och titta, säger Caroline Linderholt.

Distriktsveterinärerna har haft goda hygienrutiner länge när de färdas mellan stallar och gårdar.
– Det som är påtagligt nu är att det är brist på mycket av det materialet vi brukar använda, till exempel desinfektionsservetter som jag brukar ha för att göra rent sakerna jag använder när jag behandlar tänder. Och plasthandskar, säger Caroline Linderholt.
– Vi letar hela tiden efter och testar nya alternativ. Och det är klart att det tar en del tid. Det tar också längre tid att få utrustning levererat, vi räknar alltid med att det dröjer en dag eller två extra.

Liten oro

Distriktsveterinärerna har inte någon med egen grimma och grimskaft som en del hovslagare har.
– Nej, vi tar ju aldrig i grimma och grimskaft, det är ju djurägaren som gör det. Och skulle vi ändå behöva göra det använder vi handskar.

Trots de bitvis utmanande situationerna och att det inte alltid går att anpassa arbetssituationen optimalt för att hindra att bli smittad är Caroline Linderholt inte orolig för sin egen del.
– Nej, jag går inte runt och är livrädd hela tiden. Och vi är ett bra gäng som jobbar ihop, vi pratar med varandra om det när något vi känner att vi behöver prata om, säger hon.