SM – ett mästerskap för historieböckerna

Så mycket spänning, så mycket dramatik, så mycket högklassig sport. 2020 års SM i hoppning blev något för historieböckerna, ett mästerskap att minnas.

Vi vet ju alla varför årets SM blev annorlunda, detta underliga coronaår. Men, inget ont som inte har något gott med sig – bristen på rankningstävlingar runt om i världen fick vår stjärnor att åka till SM, med sina bästa hästar.

Inför ekande tomma Falsterboläktare bjöd våra toppryttare på sport i världsklass och vi som hade privilegiet att få vara på plats njöt. Vi tuggade naglar när den förra Europamästaren Rolf-Göran Bengtsson satte press på 2017 års Europa-mästare och nu världsrankningsfyran Peder Fredricson i finalen. Det var ett mästerskap att minnas, värt många åskådare och det är bara att hoppas att många tittade på det på webb-tv, och på SVT:s sändning av finalen.

SM:et avslöjade skoningslöst skillnaden: svensk seniorhoppning har en handfull världsstjärnor, sedan kommer resten.

De som verkligen bör titta är övriga ryttare. SM:et avslöjade skoningslöst skillnaden: svensk seniorhoppning har en handfull världsstjärnor, sedan kommer resten. Världsstjärnornas minutiösa noggrannhet, hur de har hästarna i full balans, genomsläppta, atletiska och lydiga; det är bara att hoppas att övriga ryttare studerade och tog till sig.  Resultaten talade dessutom sitt tydliga språk – och då menar jag inte enbart för seniorerna, det gäller i hög grad även för young riders och juniorer. Skillnaden mellan dem som hade sakerna i ordning och dem som inte hade det.

Fredrik Malm byggde fantastiska banor med internationell prägel och de som inte klarade dem måste inse att de har en del att jobba med. Det handlar om att behärska hinderstorlek, tempo och teknik.

På ponnyarenan var det ännu mera gnissel, med gråtande ryttare som
uppenbarligen (och nästan bokstavligt) tagit sig vatten över huvudet. Frågorna (vattengraven!) som banbyggare Maria Alfredsson lagt in till ekipagen var påtagliga. Framför allt på ponnysidan blev det uppenbart att de enklare kvalreglerna inte varit av godo och det speglade som sagt även storhästklasserna. Här måste förbundet ta sig en funderare, om coronasituationer uppstår även i framtiden.

Det handlar om att behärska hinderstorlek, tempo och teknik.

Ett SM med de bästa seniorerna har vi inte haft på många, många år och chansen att vi får fler är små. Kanske om mästerskapet ligger i maj, före Nations Cup-starten, men alldeles säkert (enligt Jana Wannius) inte i Falsterbo och inte i konkurrensen med internationella rankningsklasser.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 14/2020.