Äntligen har polletten trillat ner hos ryttarna

Jag skulle vara hopplös som unghästdomare på Breeders. Första bästa häst inne på banan skulle få toppoäng. Och så skulle det fortsätta. Tills det inte fanns något mer att ta till för de allra bästa dressyrtalangerna. Särskilt i årets upplaga.

För visst kändes väl lägstanivån hög i år. Personligen saknade jag inte alls de utlandsfödda hästarna. Men det var något annat som var ännu mer slående än själva hästmaterialet. Det var hur hästarna visades.

För ungefär tio år sedan och framåt kunde det bitvis vara rent plågsamt att se en unghästfinal. Det var korta halsar, spända nackar och sänkta ryggar, tillbakalutade överliv och sittben som borrades ner i sadlarna. Och i princip ingen red lätt på 4-åringarna.

Personligen saknade jag inte alls de utlandsfödda hästarna.

Allt detta påtalades gång på gång av domarna, särskilt de utländska som uppgivet uppmanade ryttarna att lätta på hand och sits, låta hästarna komma upp med ryggen och fram med nosen. Röra sig bakifrån genom kroppen.

4-åringarna var över lag ännu rätt oförstörda. Men sedan tunnades leden ut dramatiskt. Oavsett om hästarna var födda i Sverige eller utomlands.

Visst, aveln har gått framåt. Men det har ridningen också. (Och vad är det Patrik Kittel alltid brukar säga? Att alla hästar kan gå Grand Prix. Med rätt ridning och träning.)

I år var det bara att njuta. 

Alla ryttare var så klart inte lika skickliga och erfarna. Men nästan ingen såg ut att göra mer än vad de klarade av. Extra imponerande var att se så många riktigt unga ryttare i ett naturligt samspel med sina hästar. Anders Sjöbeck Hoeck, som var femma i 5-årsklassen på hingsten Vividus QRE, är blott 17 år.

Extra imponerande var att se så många riktigt unga ryttare i ett naturligt samspel med sina hästar.

Denna utveckling på ridsidan har varit på G ett tag och kanske är det så att den har slagit igenom fullt ut nu. Följaktligen var det i årets Breeders slående hur många hästar som har utvecklats finfint upp till fem, sex och sju år. Alla var ett nöje att titta på, inte bara några få.

När Charlotte Dujardin var testryttare på Breeders upprepade hon flera gånger att de på Carls Hesters gård hela tiden rider lätt på 4- och 5-åringarna. Äntligen verkar polletten ha ramlat ner här. I 4-årsklassen är det nu lättridning som gäller. Tack för det.

Förebilder som Dujardin väger tungt. Så årets testryttare, Cathrine Dufour, var en perfekt efterträdare.

Modernare och hästvänligare kan det inte bli. 

Glödande engagemang

#vilyftervarandra. Lina Dolk som engagerat sig i ”Varje skit räknas” för att minska övergödningen av Östersjön.

Sport behöver åskådare

Tomma läktare. Aldrig har väl publiken vägt tyngre. Vad är sport utan sin publik?

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2020.