Hingstbloggen: ”Detta ger mig allergiska utslag”

Då ska jag försöka torrsimma lite, som en före detta vän till mig kallade det när man skulle försöka skriva ett reportage om ett evenemang där man inte själv har närvarat utan bara fått njuta av det hela via video. Jag lovprisar ClipMyHorse och Horsetelex samt min kollega och vän Charlotte Mogensen.

Det har varit hingstpremiering i Verden i ett ansenligt antal dagar, tämligen publikfritt beroende på nuvarande smittoläge. Resultat och auktionspriser finns här. Jag kommer inte att skriva något om hopphingstarna utan det blir bara några rader om dressyrhingstarna.

På videofilmerna som legat ute ett tag nu såg den svarta avkomman till Secret, med en moder e Fürst Romancier, väldigt intressant ut, ädel och vältravande. Det slutade med att han överhuvudtaget inte godkändes … Secret, som har sin första årgång ute till bedömning, var representerad med fyra söner här, varav två blev premiehingstar och två inte godkändes överhuvudtaget.

Gav ett ”vimsigt intryck”

Den första av de båda premiehingstarna var det 164 cm höga, vältecknade och välproportionerliga barnbarnet till Stedinger. Han imponerade inte överdrivet mycket i sitt galopparbete under longeringen, där han blev spänd och korsgalopperade en del i båda varven. Travade gjorde han däremot excellent. Skritten var ren men inte speciellt stor. För mig gav han ett något vimsigt intryck. Han såldes för 190 000 euro.

Secret-Belissimo-sonen såldes till Helgstrand Dressage för 75 000 euro. Den premierade 165 cm stora killen har en vacker sida, en travmekanik med lätta uttrycksfulla framben, vilket även gäller galoppen, medan bakbenen hade kunnat vinkla och bära mer. Inspänd vid longeringen blir han betydligt bättre bak och där imponerar han med en strålande galoppkvalitet. Skritten är av moderat karaktär.

Nästa premiehingst som Helgstrand investerade i var en Benicio-Scuderia-avkomma för 380 000 euro. Han är 166 cm hög, är av en vacker högställd modell och han rör sig balanserat och väl hopkommet i samtliga gångarter. Om man ska vara petig och det ska man ju, så hade man önskat att han vinklat mer bak i sin galopp. Han förefaller samarbetsvillig och trevlig.

Vacker från sidan

320 000 euro betalade Helgstrand för den svarta Bon Coeur-Fürst Nymphenburg-sonen, vilken fick premie även han. Denna individ mäter 168 cm och är väldigt vacker från sidan. Däremot är han inkorrekt höger fram och biljarderar ganska rejält där. Skritten är lagom stor, medan gången i övrigt är så stor och luftig att han har svårt att få ihop den vid longeringen, men han briljerar med sin travmekanik på 3-kantsbanan.

Helgstrands sista investering i Verden var en av mina förhandsfavoriter e Zoom-Waterford. För den 168 cm stora fuxen betalade han 220 000 euro. Hingsten har en fin sida, en riktigt fin skritt som går igenom hela kroppen, samt en trav med lätt front och aktiva tämligen bärande bakben, vilket även gäller för galoppen. Han är dock inte alls så spektakulär som till exempel Bon Coeur-sonen. Även han verkar ha ett underbart sinnelag, precis som sin pappa.

Helgstrand hade ännu en stor (170 cm) hingst med här, en maskulin långlinjerad son till Zackerey med Tomahawk på mödernet. Stor taktmässig, lite långsam trav med uttrycksfulla framben, väldigt lik sin morfar. Precis som Tomahawk har han dessutom lättare för att visa upp sin mäktiga trav än sin galopp inspänd på böjt spår. Även lös hade jag velat se mer bärkraft bak i galopp. Skritten är inte den största, men den är ren.

Ännu en favorit var den extremt högställda och vackra sonen till D’Avie, vilken såldes på auktionen för 180 000 euro. Han mäter 172 cm så det är en stor gosse, men det är bara långa ben, vilka han använder på ett mycket trevligt sätt. Han sitter ihop väl och arbetar vid longering på ett balanserat och trevligt sätt, med stadig form och god mekanik i såväl trav som galopp. Han ser inte spektakulär ut, men är hela tiden i balans med väl bärande bakben. Under det lösa momentet hade man önskat sig mer bogfrihet. Skritten är genom hela kroppen med ett trevligt övertramp.

Optimal mankhöjd för åldern

Den dyraste hingsten på auktionen kostade 490 000 euro och såldes till Stuteri Gut Schöneweide. Han är döpt till Sky och är e Sezuan-Sir Donnerhall. Han är tilltalande att titta på med sin mörka fuxfärg med fyra höga strumpor, fläck på magen och bläs. Mankhöjden ligger på 167 cm, vilket för mig är helt optimalt på en 2,5-årig häst. Gångartsmässigt är han mjuk och smidig med lätt front i trav och galopp, men med en tämligen kort skritt. Generellt skulle jag önska mer bärkraft bak och det är ingen hingst som jag kommer att springa benen av mig efter att få använda framöver.

Den 170 cm store Revolution-Donnerschwee-sonen från Lichtenstein, vilken inte var till salu, premierades även han, för mig ganska obegripligt med tanke på att han emellanåt rörde sig som om han var stelopererad bak. Jag talar främst om longeringen, där han sänkte sin rygg, höjde sin nacke och släppte ut sina bakben bakom sig, detta ger mig allergiska utslag… Fronten är enormt uttrycksfull med höga knän och stor bogfrihet, märkligt om det varit på ett annat sätt med tanke på härstamningen. Skritten höll en trevlig kvalitet, lagom stor och ren.

Det fanns flera andra fina hästar här, till exempel en väldigt vältravande son till BH Farell-Livaldon samt en Zoom-Weltmeyer-son som jag ämnar hålla ögonen på framöver.

Jag återkommer om ett tag, då med rapport från Oldenburg, dit jag heller inte har möjlighet att åka på grund av covid-19.

Lena Nyström