Vässade slutpläderingar satte punkt för tränarmålet

Tränarens ombud var först med att hålla sin slutplädering. Under en timmes tid sammanfattade ombuden målet och lyfte sina starkaste argument, samt satte fingret på motpartens svagaste.
− I ett rättssamhälle är det domstolar som dömer, inte folk i sociala medier, inte journalister, inte folkdomstolar. Att pekas ut i sociala medier som inte har någon källkritik, eller att utsättas för skvaller och bristfällig journalistik kan få ödesdigra konsekvenser, inledde tränarens ombud Fredrik Ferrand-Drake.

− Den här rättegången har handlat om hur rättssäker prövningen har varit av tränarens indragna diplomering, fortsatte han och hänvisade till olika rättsfall som visar att en domstol har möjlighet att pröva den saken.

Han lyfte också det faktum att diplomeringen är viktig, i skenet av att motparten har gjort gällande att en diplomering inte är avgörande för en tränares verksamhet.
− Diplomeringen ger en legitimitet. Det leder till fler uppdrag och ökad inkomst, och därför ställs också krav på Svenska Ridsportförbundet att allmänna rättsprinciper tillämpas. Den indragna diplomeringen är ett betydande intrång i vår klients möjligheter att driva sin verksamhet, och djupt kränkande för honom som privatperson.

− Beslutet är att jämställa med en uteslutning ur en organisation, eftersom det målar ut tränaren som en person som inte bör få sätta sin fot på ridklubbars anläggningar, fortsatte Fredrik Ferrand-Drake.

Han hävdade också att även om tingsrätten anser sig kunna upphäva beslutet om indragen diplomering, så skulle ändå skadeståndskravet stå kvar.

”Det formella felet är uppenbart”

Maria Adielsson tog vid och redogjorde för de olika felaktigheter som fanns i beslutet att dra in diplomeringen, däribland att det när tränaren fick sin diplomering stod i villkoren att tränaren ”vid ansökningstillfället” skulle vara ett föredöme.
− Svenska Ridsportförbundet har därmed i sitt beslut hänvisat till något som endast är hänförligt till den som söker diplomering. Dessutom togs beslutet utan att vår klient har varit föremål för disciplinär bestraffning, vilket är en annan förutsättning enligt reglerna.

− SvRF har också gjort gällande att tränaren inte har angett vid sin ansökan att han varit föremål för polisutredning, men om förbundet vill veta det, så måste de också fråga efter det i ansökan, sade Maria Adielsson och syftade på den rad i ansökan där det står ”övrigt” och där förbundet hävdat att tränaren borde ha lämnat sådana upplysningar.

Hon tog också upp det faktum att tränaren ville veta skälen till att förbundet övervägde att dra in hans diplomering, men inte fick veta det.
− Han fick inte ta del av den anmälan som gjorts av Andrea Barth, han fick inte ta del av de påståenden som gjordes kring att han lämnade sin anställning i en ridklubb, eller ta del av Ponnymammans blogg. Han borde ha fått veta detta så att han kunde bemöta det.
− Han borde också få veta mot vem han skulle ha uppträtt klandervärt, liksom när, var och hur. Det formella felet här är uppenbart, sade Maria Adielsson.

Tränarens ombud konstaterade att de bestred Svenska Ridsportförbundets påståenden om misskötsamhet, eftersom det inte förekommit någon disciplinär bestraffning, och inga muntliga eller skriftliga klagomål.
− I början av 2017 ombads han utföra funktionärsuppdrag i samtliga SM-kval utom ett. Vad är det han gör 2017 som leder till att diplomeringen dras in? Vad har hänt under 2016? Ingenting, sade Maria Adielsson som hävdade att förbundet känt till både polisanmälningarna som gjordes 2015, och den anmälan som gjordes efter nyårsafton 2003.

I polisutredningen 2015 var Maria Adielsson tränarens offentliga försvarare, och kunde därför redogöra för att de två kvinnor som anmälde tränaren för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning båda var över 18 år.
− Det var många som förhördes i utredningen, och det som polisen hörde var att det fanns en konflikt mellan olika läger i klubben. När utredningen läggs ner finns det en person som inte godtar det beslutet, och hon går då vidare genom att ta kontakt med Ponnymamman, sade Maria Adielsson.

Hon tog också upp tidpunkten när Svenska Ridsportförbundet beslutade att dra in diplomeringen.
− Den 12 april har programmet Dold bokat en intervju med Svenska Ridsportförbundet. Dagen innan drar man in diplomeringen. Därmed kan Ulf Brömster sitta i Dold och säga att förbundet har agerat med kraft.
− Fort gick det också, det tog mindre än en månad efter att tränaren fått veta att de övervägde att dra in diplomeringen. Det kanske säger något om kvaliteten på den utredning som gjordes, och hur mycket vår klient fick komma till tals, innan man slår undan fötterna på honom.

Fredrik Ferrand-Drake tog sedan över igen och redogjorde för varför det fanns skäl till skadestånd, och att Svenska Ridsportförbundet måste ha insett att beslutet skulle skada tränaren ekonomiskt.
− Svenska Ridsportförbundet har lyckats skrapa ihop enskilda tränare som säger att man inte måste ha licens. Vi har styrkt att många ridklubbar har principen att inte släppa in tränare utan licens, och att det är skillnad på att få sin licens indragen och att aldrig ha haft någon.
− Tre år efter beslutet har tränaren äntligen fått veta vad som läggs honom till last, och i lugn och ro berätta sin historia samt låta hans vittnen höras, avslutade Fredrik Ferrand Drake.

Hade flera oberoende källor

Svenska Ridsportförbundet tog sedan över och svarade med en slutplädering som pågick närmare en och en halv timme.

Ordet fördes av advokat Göran Starkebo, som började med att tala om värdegrunden.
− Det är inte bara fina ord, utan är på riktigt, och för att förstå värdegrunden måste man gå till syftet. Varför finns Svenska Ridsportförbundet? För vem bedrivs verksamheten?
− Förbundet bedriver en samhällsnyttig verksamhet. Vi är en folkrörelse, en del av det egentliga Sverige, av vårt lands själ och hjärta, och vi bidrar till att samhället har sunda, friska och socialt starka individer.

− Under fyra dagars rättegång har vi hört 24 vittnen, och vi har ägnat oss åt frågor av principiell betydelse. Kan frågor om diplomering prövas av allmän domstol? Som vi hörde av Krister Malmsten, ordförande i idrottens högsta domstol Riksidrottsnämnden, så är diplomeringsfrågor av administrativ art som varje specialförbund inom idrotten själv hanterar.
− En diplomering är att jämföra med ett förtroendeuppdrag, och ett förtroende har man till dess att det är förbrukat. Vår uppfattning är att en domstol inte kan avgöra den saken.

Göran Starkebo menade vidare att idrotten har sitt eget rättssystem där individens rättssäkerhet är beaktad, genom möjlighet att yttra sig innan beslut fattas.
− Svenska Ridsportförbundet har beslutat att tränaren inte längre uppfyller kraven på lämplighet. Tränaren kan begära att beslutet omprövas, eller att frågan hänskjuts till förbundsstyrelsen för beslut, och det kan han fortfarande göra.
− Tränaren ville också ha uppgifter om vilka som har lämnat den information som beslutet grundar sig på. Det kan han inte få, av hänsyn till dessa personers integritet. Och det kan inte ha varit okänt för honom vilka händelser det har handlat om.

Göran Starkebo slog också fast att lämplighetskravet inte bara har med ansökningstillfället att göra.
− Självklart ska kravet på att uppfattas som ett föredöme gälla varje dag. Vi hade också flera av varandra oberoende källor som pekade ut samma person med liknande berättelser om otillbörligt beteende, sexuellt utnyttjande, ofredande, samt även våldtäkt mot barn. Ett barn kan aldrig lämna samtycke.
− Handlingarna berör också en tidsrymd på över 20 år. Men detta är inget brottsmål och gärningarna är preskriberade. I stället är det en fråga om allmän lämplighet, om moral och etik.

Göran Starkebo beskrev hur tränaren gått tillväga.
− Han hittar flickor som behöver bekräftelse, han bygger ett förtroende och skapar en tacksamhetsskuld, han inkluderar dem i sociala rollspel där man är för eller emot, han spelar ut flickorna mot varann, han skuldbelägger, och så är det en stor portion tjatsex.
− Det vi sett i målet är toppen på ett isberg, och att sanktionera ett sådant beteende genom att inte agera är vad som verkligen skulle skada förbundets anseende och medlemmarnas förtroende, sade Göran Starkebo.

”Det räcker nu”

Han konstaterade också att inga vittnesmål hade getts av kvinnor som haft en relation med tränaren, och som kunde ha styrkt tränarens beskrivning av ”ömsesidiga kärleksrelationer” som tränaren själv kallade det när han vittnade.

Svenska Ridsportförbundet nekade till tränarens krav på skadestånd, bland annat utifrån att det var när tränarens vandel blev ifrågasatt i Ponnymammans blogg som elevantalet gick ner, och att det sedan fortsatte nedåt efter beslutet om indragen diplomering inte var särskilt märkligt, eftersom tränaren då blev sjukskriven.
− Det är tränaren som valt att gå ut publikt genom att först förneka alla anklagelser och sedan stämma Svenska Ridsportförbundet, trots att han kunde ha valt andra sätt. Men han valde att ta det till allmän domstol.

− Varför valde kvinnan som var 14 år när de hade sex att kliva fram nu? Därför att det räcker nu. Hon har inget hämndmotiv, men ville berätta för andra flickors skull.
− Verkligheten har kommit ikapp tränaren, sade Svenska Ridsportförbundets ombud Göran Starkebo.

Detta har Ridsport skrivit om tidigare.

Västmanlands tingsrätt kommer nu att överväga allt som presenterats i målet, och dom meddelas 4 december.