Hingstbloggen om Westfalen: ”Årets bästa kollektion?”

Årets sista hingstpremiering som jag bevakar är Westfalen och för mig var det absolut årets bästa kollektion, inte bara vad gäller hopphingstarna som brukligt är, utan även avseende de gångartsavlade. Kanske till och med gångartshingstarna relativt var bättre än hoppdjuren detta märkliga år.

Det delades ut tio premier i dressyr, varav nio absolut förtjänade sin premie. Sen saknades det en hingst bland de premierade, mer om detta nedan. Det är alltid lite vanskligare att skriva om ett event som man bara sett på video, ca tio timmar med ClipMyHorse, men jag hoppas kunna förmedla något vettigt med den här texten i alla fall.

Om vi börjar med hingsten som har svensk anknytning, han är nämligen delägd av Johan Ifverson och var inte till salu vid auktionen, så man kan ju alltid hoppas att han kommer hit så småningom. Stammen lyder Vitalis-San Amour-His Highness och det är en 170 cm hög ädel kille med den åtråvärda svarta färgen. Han både travar och galopperar på ett väldigt ändamålsenligt sätt, med bakbenen väl placerade o med en lätt front. Skritten är av betydligt mer moderat karaktär, men det är absolut en hingst jag själv skulle kunna tänka mig att använda om jag får möjlighet.

Nästa hingst som jag måste nämna är den ädla och ytterst funktionella sonen till Farell u ett sto e. Lord Loxley-Damon Hill, vilken oerhört förvånande inte tilldelades premie.… Hingsten har en väldigt ändamålsenlig mekanik med väl bärande bakben i såväl trav som galopp. Han är kvick från backen o det känns som om samlingspotentialen på något sätt är inbyggd i honom. Skritten är tyvärr knapp. Andreas Helgstrand såg potentialen i hästen och köpte honom på auktionen för 250 000 euro.

Så till premiehingstarna, av vilka Zoom i sin första årgång stod för två och Ibiza för två Generellt för Zooms förärvning är att han är allt annat än en stämpelhingst, det känns som om hans avkommor påminner väldigt mycket mer om sina morfäder än sin pappa. Sonen ue Blickpunkt var i mina ögon en riktig nitlott. Vid första mönstringen på hårt underlag såg han lovande ut men sedan sänkte han ryggen vid longeringen och släppte sina bakben långt bakom sig såväl där som i löst tillstånd. Priset för honom på auktionen blev 52 500 euro.

Nästa premierade hingst e. Zoom hade Fürst Romancier på mödernet och i mina ögon var hingsten en exakt kopia av sin morfar; med stor mäktig lite långsam gång. Han mätte 167 cm i mankhöjd och såldes till Schweiz för 210 000 euro.

För 126 00 euro såldes premiehingsten e. Sir Heinrich-Escolar. En 169 cm stor ädel herre med långa linjer och en väldigt vacker front i rörelse i såväl trav som galopp. Bak är han lite mer ordinär och jag saknar det där allra sista vad gäller elasticiteten. Inte heller här är skritten mycket att hurra för.

Helgstrand Dressage äger själva nästa premiehingst, den 167 cm höga Floriscount-San Amour-sonen för vilken han betalade 80 000 euro som föl. Hingsten som inte är speciellt varken ädel eller högställd besitter dock ett underbart gångverk med enorma mängder elasticitet. Han är mäktig i rörelse med massor av knän o härliga bakben i både trav o galopp. Balansen är underbar vid longeringen, dessutom känns det som om han är förnuftig o sansad. Skritten är ren men inte jättestor.

Den nyligen bortgångna Bernay fick här en son med premie, morfar Lucky Champ, därefter Cassini, så hoppblod alltså. Hingsten som såldes för 90 000 euro, har något bättre bakben än sin fader i trav, men även han släpper bak. Galoppen håller god kvalitet, det är hans bästa gångart, vilket inte förvånar med tanke på härstamningen. Skritten håller god kvalitet, medan han modellmässigt är såväl något lågställd som lång.

Den första av Ibiza-sönerna med premie var en 169 cm stor herre ue. For Romance. Han besitter en ganska kort skritt, en trav med fin front där han kunnat bära bättre bak, vilket även gäller för galoppen. Priset för honom blev 75 000 euro.

Nästa son till denna karismatiska holländare hade en mamma e. D’Avignon. Han mätte 168 cm och blev delad 2.a reservsegrare. Detta är en hingst som tilltalar mig; han verkade ha ett riktigt bra sinnelag och är ädel o högställd. Bakbenen är väl placerade i allt arbete, medan han kunnat vara något mer bogfri. För den här fina individen med tre jämna gångarter betalade köparen 172 000 euro.

Nästa hingst utsedd till andra reservsegrare var efter den nyligen bortgångne Don Allegro, den talangfulla o extremt ridbara sonen till Don Nobless, som tyvärr drabbades av en obotlig hovsjukdom. På mödernet finns Belissimo M, vilket ytterligare talar för ett utmärkt sinnelag. Den 171 cm store grabben har ärvt sin farfars starka drivande bakben, men galopperar bättre än han. Precis som ovanstående hingst (e. Ibiza) är han bättre bak än fram o skulle kunna ha något mer elasticitet. Skritten här är relativt kort. Priset blev 226 000 euro och han såldes till Schweiz.

Reservsegraren e. Diamond Deluxe-Lissaro var i mina ögon den absolut bästa hingsten av allihop.  Han mäter 171 cm och har en mäktig gång med härliga framben och väl bärande bakben och han använder hela sin kropp på ett underbart sätt när han rör sig! Skritten håller en vettig kvalitet. Helgstrand Dressage köpte honom för 600 000 euro.

Även segerhingsten gick till Helgstrand Dressage, för denna ”travmaskin” betalade han 800 000 euro. En riktigt maskulin herre e. Fair Game-Destano med en mankhöjd på 170 cm. För mig alltför långsam och entaktig med för dåligt undersatta bakben, men med fantastiskt hingstprägel. Han skrittar absolut tillräckligt bra och har en fin balans även i galopp, men jag hade önskat mig bättre vinklade o bärande bakben.

Det var allt för i år, ta hand om er!

Lena Nyström