Stor brist på seminveterinärer

Seminstationerna har i flera år flaggat för svårigheten att få tag i seminveterinärer. Orsakerna är flera: ett generationsskifte där många av de tidigare verksamma seminveterinärerna trappar ner eller slutar, en ny generation som inte vill binda upp hela sommaren till att undersöka ston och en allmän brist på veterinärer i landet.

Professor Anne-Marie Dalin, avdelningen för reproduktion vid institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, kan sätta in situationen i ett perspektiv. I 19 år har hon varit ansvarig kursledare för utbildningen av seminveterinärer på SLU.
– När kursen startades 1989 och de första åren efter det, kunde man inte ta in alla som sökte, det var ett högt tryck på kursen, berättar hon. Numera får vi knappt tillräckligt med deltagare för att fylla de 15 platserna.

Förra året blev det ingen kurs alls på grund av för få sökande, i år har man 13 veterinärer som går kursen tack vare att Evidensia och Distriktsveterinärerna skickar några deltagare.
– Det är inte enbart bristande intresse bakom få sökande, det är en kostsam kurs att arrangera på grund av de praktiska moment som ingår och en del arbetsgivare är inte villiga att betala kursavgiften.

Kajsa Holmstedt, Norra Skaraborgs Veterinärstation, Hova, kan berätta hur arbetet på en seminstation fungerar rent praktiskt. Vid sidan om sitt arbete som distriktsveterinär har hon varit på flera olika seminstationer genom åren, så hon vet allt om att kombinera två veterinära uppdrag med familjeliv.
– I år kommer det att vara första gången på 36 år som jag har fyra veckors semester, konstaterar hon krasst.

Arbetade med dottern på ryggen

Numera vägrar hon att börja före klockan sju på morgonen, men under många år har arbetet med seminstona gjorts tidig morgon, före distriktsveterinärmottagningens telefontid. Det blev långa dagar.
– Jag började klockan halv sex med stona, sedan var det telefontid mellan åtta och nio, och sedan gjordes stona klart efter det. Därefter väntade alla rundor till kossor och andra djur. En period hade jag min ena dotter i en ryggsäck på ryggen medan jag kände på stona. Komplett vansinne, säger Kajsa  Holmstedt.

Det var oftast tiden med familjen som fick stryka på foten för jobbet. Ibland lyckades Kajsa Holmstedt få en kollega till hjälp, så att hon kunde få tio dagar tillsammans med barnen på deras sommarlov.
– Så vill inte dagens veterinär leva, de flesta vill arbeta på klinik med reglerad arbetstid och ordnad arbetsmiljö, inte åka runt på landsbygden. Det är inte bara inom seminveterinärbranschen det är svårt med rekryteringen, det är samma sak med Distriktsveterinärerna.

Ska man arbeta med fryst sperma är det dygnet runt som gäller.

Anna Eriksson, Evidensia

Kajsa Holmstedt är numera seminveterinär hos Kristina Magnusson, Pilagården i Mariestad, där man brukar ha cirka 45 ston per säsong.
– Tack vare tur och bra kontakter har jag hittat en yngre kollega som ska gå med mig i år, det är en tjej som verkar intresserad och är morgonpigg. Själv fyller jag 70 år nu och har inte lust att hålla på hur länge som helst.
– Arbetet sliter. Det är ston som ska kännas på måndag, onsdag, fredag i fyra, fem månader.

Behöver ställa övrig veterinärverksamhet åt sidan

Anna Eriksson gick seminveterinärutbildningen 2008 och är knuten till Evidensia Specialisthästsjukhuset Helsingborg. Inom arbetet på kliniken är hon även seminveterinär vid två mindre stationer, vars ägare är kunder på kliniken. Hon tillhör en yngre generation och sätter fingret på problemen:
– Så som jag arbetar nu med mindre stationer, går det bra att kombinera med arbetet på kliniken. Men den som enbart arbetar med semineringar behöver stora volymer ston för att få ekonomi i det, om övrig veterinärverksamhet ska ställas åt sidan.

Anna Eriksson har tidigare arbetat på en större seminstation med ett hundratal ston per år och får fortfarande erbjudanden om att arbeta på sådana.
– Men det går inte att kombinera med annat jobb som veterinär, då hade jag varit tvungen att ge upp klinikarbetet på Evidensia och det har jag inga planer på, eftersom som jag trivs väldigt bra med det.

Hur mycket tid som arbetet tar beror helt på vilken typ av betäckningar som görs på stationen: naturlig betäckning eller transportsperma kan förläggas till dagtid och då arbetar man i regel måndag, onsdag och fredag morgon med detta eller söndag, tisdag och torsdag kväll. Fryst sperma däremot, kräver mycket mer tid.

Tar tid att rekrytera nya seminveterinärer

Anna Eriksson har förståelse för att det är svårt att rekrytera nya seminveterinärer.
– Överlag tar det mycket tid. De flesta stationer har seminassistenter på plats som utför själva semineringarna av färsk och transportsperma, det underlättar förstås mycket. Ska man arbeta med fryst sperma är det dygnet runt som gäller. Det tar längre tid varje dag och är otroligt utmattande.
– Jag vet att det numera kommer en hel del utländska veterinärer till Sverige under vår avelssäsong. Jag tror att en del av dem sedan reser till exempel till Australien under vår vintersäsong. Därmed kan de arbeta hela året med reproduktion.

En rundringning till några seminstationer visar på olika lösningar som man tagit till. Ett sätt att komma undan bundenheten är att låta två veterinärer dela på arbetet, så att det går lättare att kombinera med familjeliv. Att avelssäsongen sammanfaller med barnens sommarlov, är en av anledningarna till att många svenska veterinärer tvekar att ta ett seminjobb.

Det är inte enbart bristande intresse bakom få sökande.

Anne-Marie Dalin, SLU

Så här har man löst detta på Bollerups seminstation i Skåne. Stationsansvariga Maria Blad berättar:

– Vi har två veterinärer som hjälps åt. Josefin Larsson har huvudansvaret på seminstationen, medan Maria Carlsson är ambulerande och jobbar på fält och har semin utöver det vanliga dagliga arbetet ute på fält och jobb på veterinärstationen.

– I slutet av säsongen löser Maria av Josefin så att hon kan få semester tillsammans med sina barn. Båda dessa veterinärer med sina medarbetare driver också veterinärstation med smådjur och stordjur här på Bollerup.

Knöt sig an Gonza när han slutade på Mälaren Hästklinik

På Myrsjö gård och semin finns ”Gonza”, Gonzalo Ortiz Centeno, från Argentina. Samarbetet började med att ägaren Anita Rostner hade Mälaren Hästklinik och deras veterinärer som seminveterinärer.
– Gonza jobbade på kliniken och fick oss som sitt ansvar. När han sedan slutade på kliniken, så tog vi honom!

Förra året hade man 280 ston: cirka 140 ridhästar, cirka 100 travare och resten andra raser.
– Eftersom vi har både fryst och ET, kommer Gonza flera gånger om dygnet. Han bor bara 40 minuter härifrån men har också ett övernattningsrum här.

Monica Björkdahl, Kopparkulla, Tibro, är uppfödare av dressyrhästar och styrelseledamot i SWB. Hon känner väl till situationen med brist på seminveterinärer, och har funderat över om det går att lösa genom ett annat arbetssätt.
– Kanske borde erfarna seminassistenter kunna göra mer, säger Monica Björkdahl. Som det är nu får de utföra själva inseminationen, men inte undersöka stona. Om vi sneglar på hur de gör på nötkreatursidan verkar de arbeta på ett annat sätt när det gäller seminering av kor.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2021.