”Jossan har betytt allt för mig”

”Teamwork makes the dream work” är ett flitigt använt uttryck inom ridsporten. När det kommer till att rida ett svenskt mästerskap är lagarbetet grundläggande.

För SM-senioren Josephine Karlsson och YR-ryttaren Carla Peterson handlar det både om ett regelrätt tränarupplägg – men också om ett mentorskap och ett värdefullt vardagsarbete.
– Jossan har betytt allt för mig och där jag är idag, säger Carla.

– För mig handlar det verkligen om win-win, säger Josephine.

Josephine Karlsson har varit framgångsrik på toppnivå i många år och nyligen vann hon en 1,50-klass i Mantorp med SM-hästen Nolita du Loubet (SWB sto f-06 e Maloubet de Pleville-Golden Grannus, uppf/äg Ann-Sofie Karlsson). Carla Peterson har på senare tid börjat ta för sig i den hårda konkurrensen bland de unga toppryttarna. Nyligen red hon finalen i Torstensons Ungdoms-GP i Falsterbo med Nivienne (SWB sto f-12 e Cohiba-VDL Sheraton, uppf Lena Svensson, äg Carla Peterson).

Hjälptes åt från start

Det hela började med att då 10-åriga Carla hyrde in sig med sin ponny hos Stall Gräshagen, som är familjen Karlssons anläggning utanför Göteborg. Men det var främst när hon som 15-åring gick över på storhäst som hon började ta mer hjälp av ”Jossan”. Speciellt när Carla fick sin läromästare Consensso Corte ( HOLST val f-05 e Cassini I-Calvadur, uppf Ernst Eggers, äg Carla Peterson), som tidigare ridits på hög nivå av Wilma Marklund.
– Då åkte vi alltid tillsammans på tävling. Jossan hjälpte mig och jag hjälpte henne på tävling, berättar Carla.

Att lämna ponnygemenskapen kan vara tufft, man blir lätt lite ensam när man tar klivet upp på häst. Det blir mer professionellt och man gör mer sin grej, menar Josephine. Det tar dock inte bort behovet av ett bra lagarbete.
– Du behöver lite folk runt dig för att bli inspirerad, och vi är ett väldigt gott gäng. Det blir roligare när man är flera, då kan man hylla varandra i medgång och stötta varandra i motgång, säger Josephine som numera har med sig fler elever på tävling.

Det tajta samarbete som har vuxit fram mellan Josephine och Carla har nämligen också varit lite av startskottet för Josephines tränarupplägg gentemot andra satsande elever.
– Carla är mitt pilotprojekt, skrattar Josephine.
– Sedan har det byggts på mer och mer, så det har verkligen varit bra för mig med.

Uppbackningen är avgörande

Att erbjuda ett komplett tränings- och tävlingspaket är fortfarande tämligen ovanligt i Sverige, alla har inte heller råd. Men vill du nå framgång behövs i alla fall någon form av ordentlig uppbackning, menar Josephine.
– I Sverige vill alla lite göra sin grej, och ha en dressyrtränare och en hopptränare. Men om du åker utomlands är det inte så. Då betalar du för att vara hos någon på heltid. Om man ska bli bra behöver man mer hjälp än två gånger i månaden. Så är det ju.

Den ekonomiska dealen mellan Carla och Josephine handlade tidigare om att Carlas föräldrar betalade en summa för ett helhetsupplägg, idag tar Josephine betalt per tjänst.
– Det är svårt med hästsport. Jag måste göra min grej hemma, men samtidigt har jag mina kunder runt mig hela tiden. Jag måste också tillgodose dem, säger Josephine.

– Jag funderar på att ändra upplägg igen. Men just nu tar jag betalt för en helg, en träning eller vad det nu kan vara. En klumpsumma hade varit enklare, men jag tror inte det är så många som köper det i Sverige. Jag tror dock att det kommer att bli en större och större grej.

Josephine har också en tanke om att integrera både fysisk och mental träning i upplägget.
– Man behöver rätt redskap på alla plan, säger hon.

Josephine nämner familjen Hammarström som har ett framgångsrikt helhetskoncept med toppryttaren Shane Carey.
– Men det kostar ju och alla har inte råd. Det måste man också förstå, säger hon.
– Det är tråkigt när det blir en klassfråga. Jag försöker hitta ett upplägg som passar för alla. Vill man betala mindre och jobba mer, då finns det möjlighet att göra det. Det tycker jag är roligt, för det är ofta sådana ungdomar som brinner väldigt mycket för sporten och kan bli duktiga.

I takt med att Carla har blivit duktigare i sadeln har hon även kunnat hjälpa Josephine med ridningen av hennes hästar, inte minst när Josephine skadade knäet illa och inte kunde rida på ganska lång tid. Josephine rider också Carlas hästar och de trimmar tillsammans i vardagen.
– Mellan oss har det blivit lite mer ge och ta, men det är också för att Carla är så duktig, fortsätter Josephine.

”Lennart är vår huvudmentor”

Minsta gemensamma nämnaren är dessutom att både Josephine och Carla har tränat länge för Lennart Lindelöw. Under en period tränade Josephine också hos Lennarts son Douglas Lindelöw. Josephine har även elever ihop med Lennart.
– Lennart är fortfarande vår huvudmentor, och när det är lite tyngre grejer ringer vi honom, skrattar Josephine.

– Han har lärt mig allt jag kan, så det är exakt samma system, fortsätter hon.

Arbetet med Carlas framtidshopp Nivienne har varit både träget och långsiktigt. De visste att hon var en välutbildad häst när Carla fick henne, men att det var en ganska rå talang.
– Jag tycker att jag är ganska tjatig hela tiden och föräldrarna tycker nog också det. Men om man bygger en stabil grund och inte går upp för fort, då slipper man backa tillbaka hela tiden efter ett bakslag. Och Carla har verkligen förstått att det är så det fungerar.
– Först att de ska lära sig varandras språk, sedan förbättra lite grejer med markarbete och sitta och traggla hemma.

– När vi kände att allt började falla på plats har det faktiskt gått ganska fort. Tanken var inte att rida SM nu, men det har känts så bra, säger Carla som låg bland topp tio efter andra SM-kvalet.

Dessvärre föll hon och Nivienne på mållinjen tack vare det omtalade tidsfelet som stoppade flera av de tio bästa YR-ryttarna från att rida final. En sur erfarenhet, men Carla kan inte se att hon hade varit i närheten av SM om det inte vore för samarbetet med Josephine.
– Jossan har lärt mig allt jag kan, utan henne och Lennart hade jag inte varit där jag är idag. Just att få hjälp i det vardagliga arbetet gör väldigt mycket – och att vara iväg på tävling och hjälpa till. Just att se hur Jossan gör med sin hästar före och efter tävling, säger Carla.

– Det räcker inte bara med att ha en bra häst, du måste kunna förvalta den också. Du måste kunna göra rätt grejer före tävling och rätt grejer efter tävling. Det är det som avgör i slutändan, fyller Josephine i.

Josephines häst Nolita du Loubet kändes lite ur gängorna efter första SM-kvalet. Josephine hoppade därför inte andra kvalet, utan fokuserade på Carla och sina andra hästar i kringklasserna.