Annelie Frank: ”Svenska truppens ledning hade inte full koll”

Svagheterna i de nya OS-formatet med tre ryttare i varje lag och att samtligas resultat ska räknas, samt möjligheten att sätta in en reserv när tävlingen redan har börjat, blottades ordentligt i OS i fälttävlan.

Sporten blev till något som med tvekan kan beskrivas som fälttävlan, bortsett från topplagen. Och detta kan ha berott på att den svenska truppens ledning inte hade full koll på vad som gällde i lagtävlingen om någon trillade av, vilket hände med Sveriges första lagryttare Therese Viklund i terrängen.

Rejäla risker efter order

”Jag hade bara kunnat göra en insats för laget, jag kunde inte rida individuellt, och när Therese trillade av var laget borta. Vi hade inget lag mer,” sa reserven Sara Algotsson Ostholt i en intervju på terrängdagen efter att beskedet om att hon avstod terrängen kom.

Och Louise Romeike skickades ut med Cato i terrängen med order om att rida för en individuell placering, vilket fick henne att ta risker som förmodligen bidrog till att hon missade ett hinder och uteslöts ur terrängen.

Men enligt de nya reglerna var Sverige fortfarande kvar i lagtävlingen.
– Parametern att Sverige var kvar i lagtävlingen fanns inte med i beslutet att Sara skulle avstå terrängen, säger Sveriges förbundskapten Fredrik Bergendorff.

Det är svårt att tyda alla olika regler.

Fredrik Bergendorff

Hur det hade påverkat den svenska strategin att Sara Algotsson Ostholt inte skulle starta terrängen och att Louise Romeike skulle gå för ett individuellt resultat om ledningen hade känt till reglerna, är svårt att veta. Och Sverige var borta ur medaljstriden redan när Therese Viklunds avtrillning kom.

– Det var väldigt svårt att veta hur reglerna var. Jag har haft konversationer med FEI dagligen under OS för att förstå reglerna rätt. Det är svårt att tyda alla olika regler, säger Fredrik Bergendorff.

Otydliga besked

Men det är ett rimligt antagande att Sara Algotsson Ostholt hade sluppit den berg-och-dalbana med rida-inte rida-rida som det blev för henne.

Det är också ett rimligt antagande att Louise Romeike och Cato hade fått en annorlunda, mer avvägd och harmonisk runda i terrängen än vad det blev.

Sveriges lagresultat hade knappast påverkats så mycket, men det ska inte underskattas att hästar och ryttare ges förutsättningar att göra sitt bästa och känner en trygghet i att ledarnas beslut är fattade på rätt grunder.

Det kommer ju fler mästerskap.

Sverige fick alltså delta med hela sitt lag i den avslutande hoppningen, trots att två av lagryttarna var uteslutna ur terrängen och att den tredje inte ens startade.

Sara Algotsson Ostholt fick besked om hoppningen först samma morgon, inför den andra hästbesiktningen. Visst, nu hade Sverige inget att rida för mer än att ge ekipagen erfarenhet av att vara inne på en OS-arena, vilket kan vara nog så viktigt för fälttävlansekipage som inte har så många möjligheter att rida under sådana förhållanden.

Men att kastas in med så kort varsel kan inte bädda för goda prestationer.

Resultat trots icke genomförda moment

Att verkligen förbereda sig för olika scenarier som kan uppstå på ett mästerskap är A och O för att laget ska känna trygghet och kunna leverera. Det handlar inte om OM oförutsedda saker händer, utan om NÄR de händer. I den bästa av världar – vilket det borde vara inför ett OS – ska det finnas färdiga planer för allt som tänkas uppstå. Att läsa in sig ordentligt i regelverk och försöka reda ut oklarheter INNAN – inte under – borde vara en självklarhet, i synnerhet inför ett OS med hela världens blickar riktade mot även en sådan liten sport som fälttävlan.

– Jag har inte hunnit landa riktigt i vad som hände, det snurrar mycket nu. Det kommer bli diskussioner och reflektioner med ryttarna och andra i teamet för att få en klarare bild över vad som var bra och vad som inte var bra. Den processen har bara börjat, säger Fredrik Bergendorff och understryker återigen att det nya regelverket inte är enkelt att förstå.

Det nya OS-formatet innebär till exempel att både Ludwig Svennerstål, som enbart red dressyren, och Sara Algotsson Ostholt, som bara red hoppningen, har fått OS-resultat i lagtävlingen.

Alltihop känns mer än märkligt för en gren som helt och hållet går ut på att ekipagen ska genomföra tre olika moment.

Högt pris

Trösten med detta nya format är att värdiga medaljörer trots allt mejslades ut. De som till slut stod på podiet hade levererat högklassig sport i alla tre moment, precis som det ska vara på ett OS.

Det var för bottenlagen, dit Sverige hörde denna gång, som de nya reglerna med reserver stökade till det och gjorde sporten till något annat än vad den egentligen är.

Kanske är det priset fälttävlanssporten får betala för att få fortsätta vara en del av OS-familjen. Om det är värt detta intrång på sportens kärnvärden kan bara fälttävlansvärlden själv avgöra.

Och vi är många som väntar på en officiell utvärdering av hur det nya formatet påverkade sporten.