Hästskötarnas egna OS-bilder

Bara en häst att ta hand om och en fyratimmars vila mitt på dagen, det är inte riktigt som vardagen hemma. Arbetsbelastningen för en hästskötare under OS i Tokyo var faktiskt mindre än vad den vanligtvis är.
– Mellan klockan 11 och 15 var det för varmt för hästarna att vara utomhus. Då sov hästarna och vi sov middag med dem i stallet i fällstolar, säger Tiia Karhu, King Edwards skötare.

Men om det praktiska under OS var enkelt, var det desto värre före mästerskapet med allt som skulle fixas. Det berättar Lina Andersson, som tar hand om Indiana.
– Jag stressade, det var väldigt mycket papper att fixa i ordning och varje gång man var klar med några papper kom det nya. Indiana är ju lite känslig och kan reagera konstigt, så det var viktigt att förbereda henne också. Till exempel genom att öva på att kyla ner henne med isvatten, och Malin fick rida när det var som varmast. Indiana tog det bra och det var skönt, säger Lina Andersson.

Allt måste vara helt och rent

Även Minna Väntönen, som sköter Ermindo W, gjorde digra förberedelser.
– I vanliga fall packar jag efter mitt eget huvud, men nu behövde jag göra en packlista för flygplanet. Det var tester och papper för EHV och corona. Jag kontrollerade all utrustning extra noga, allt måste vara helt och hålla, säger Minna Väntönen.

En annan sorts stress som alla fyra hästskötare i det svenska hopplaget nämner var situationen när Sveriges hästar var på banan.
– Att vänta på ritterna och att behöva titta på… Vi pratade om det där, en vanlig Grand Prix kan vara ganska kul att titta på, men det här var bara jobbigt, man ville ju så mycket, säger Lina Andersson.

Även Tiia Karhu tyckte mest att det var påfrestande att se på.
– Att se dem hoppa, då var det inte kul längre. När du förbereder hästen går det bra, men när den ska in på banan blir jag riktigt nervös.

Minna Väntönen var glad att få vara med inne på stadion.
– Lagguldet var väldigt mäktigt, att få vara där när det inte var någon publik, det var verkligen tur att vara en av de få som var på plats, säger hon.

”En otrolig känsla”

För All Ins hästskötare Alva Svensson blev det känslofyllt när guldet var bärgat.
– Det är lite svårt att sätta ord på det. Vi visste att allt kunde hända men också att det kunde gå bra, vi kämpade in i det sista. Det var en otrolig känsla. Jag började gråta, det var nästan som att det inte var sant, och så träffade jag Tiia som också grät, och Lina grät. Alla grät, säger Alva Svensson.

Kanske var det också känslan av att pressen var över som påverkade.
– För det är klart att det är en väldig press även på oss som står på marken, att allt ska stämma. Jag försökte tänka bort pressen och hålla mig till alla rutiner och att allt skulle vara som vanligt. Om man gjort alla förberedelser har man alla förutsättningar, och om jag gjort mitt bästa har jag gjort vad jag kan, säger Alva Svensson.

För hästskötarna var det skönt att ha stödet från varandra.
– Under den här perioden blev vi sammansvetsade, vi var tillsammans i tre veckor. Vanligtvis flänger vi runt på olika tävlingar och träffar på andra hästskötare då och då, det går att ses bara om vi är på samma tävling, säger Minna Väntönen.

När det gäller det mer praktiska då, hur fungerade det? Ganska bra, menar Lina Andersson.
– Boendet var fullt drägligt och det var nära till hästarna. Men maten var samma sak varje dag, lunch och middag. En buffé med ris, mycket ris, grönsaker och konstiga köttröror, men jag är vegetarian så det var ingenting för mig. Rasmus (veterinären Rasmus Westgren, reds anm) var veckans hjälte när han efter den individuella finalen beställde pizza från Uber Eats, säger Lina Andersson.

Firade med pizza

Firandet efter OS-guldet, då?
– Vi tog hand om hästarna, ungefär så. Rasmus fixade pizza igen. Dagen efter åkte vi in till OS-byn, de firar folk som tagit medalj i svenska huset så det blev lite firande, säger Lina Andersson.

Fakta

Alva Svensson om All In

”För mig är han väldigt speciell, och han är speciell att hantera på många vis. Allan är väldigt snäll men han kan vara explosiv. Han kan bli väldigt rädd för till exempel flaggor och då går det undan. Han är lite introvert, men får man honom att lita på en gör han allt för en. I början var det lite svårt att fånga honom i hagen. Jag har alltid godis på mig och klappar om han blir rädd, och då litar han på mig att det inte är farligt.”

Fakta

Lina Andersson om Indiana

”Åh, hon är fantastisk! Hon är den snällaste som finns i hela världen men hon är jättekonstig också. Man måste lära sig att läsa henne, hon kan reagera lite oväntat på saker. Hon är jätterädd för barn till exempel, även 13-åriga barn är ganska läskiga. Men hon är inte rädd för fordon alls. Hon tycker inte så mycket om att gosa men gillar att vara med, du får gärna sitta i en stol utanför henne men inte hålla på och klappa för mycket.”

Fakta

Tiia Karhu om King Edward

”Vi har alltid vetat att han har något speciellt, och själv insåg han det i Tokyo. Han var så stolt över sig själv efter rundorna. Han var riktigt nöjd. King Edward är en snäll häst som det är lätt att ha hand om. Det är alltid härligt att vara med honom. Han trivdes under OS, det fanns en bana att skritta dem på och en skogsdunge där vi kunde promenera.”

Fakta

Minna Väntönen om Ermindo W

”Jag har jobbat i 2,5 år med honom så jag känner honom bra, men det blev en extra connection under OS. Han blev mer gosig, det är han inte i vanliga fall. Vi bondade och det var jätteroligt. Ermindo är hingst men han är trevlig och gillar människor, även om han har väldigt mycket energi – man får vara på hugget för ibland exploderar det.”

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2021.