Livsresan från junior till senior

Jag har kommit upp i den åldern där jag ganska ofta funderar på det här med livsresan från junior till senior. Den här fantastiska hästvärlden har ju erbjudit, gett mig och kan ju erbjuda så mycket för oss alla. Ung eller lite äldre, man eller kvinna, oavsett var vi kommer ifrån och var vi bor finns ofta fantastiska möjligheter.

Fortsätt att uppskatta och ta hand om våra fantastiska ridskolor. Jag är evigt tacksam för mina första år på Vilsta Ridskola i Eskilstuna och Solveig Zetterberg. Men jag hade kanske inte vågat börja om det inte fanns flera killar som red där och inte minst alla generationer ”från junior till senior” på plats. Det blev liksom lättare för en nervös 12-åring att våga fortsätta, även om frågan dök upp i skolan varför man hade börjat åka ”havremoppe” och på samma gång fått glasögon – namnet ”glasögonorm” dök upp.

Att sedan som ryttarjunior få representera sitt land vid internationella mästerskap och erövra några medaljer blev språngbrädan till ett fortsatt liv med hästar.

Vi människor är tyvärr inte alltid så snälla mot varandra! Varken juniorer eller seniorer! Att sedan som ryttarjunior få representera sitt land vid internationella mästerskap och erövra några medaljer blev språngbrädan till ett fortsatt liv med hästar.

Det känns viktigt att vi blir bättre på att ta hjälp av varandra över generationsgränserna, i klubbar och organisationer. Vi seniorer behöver vara uppmärksamma på och stötta intresserade juniorer. Som exempelvis vår allas Ulla Håkanson gör. Men också bjuda in och försöka få juniorerna att bli mer nyfikna på att höra vad vårt långa hästliv har gett oss seniorer. Vi har mycket att berätta, även om utveckling och forskning går i en rasande fart.

En sak som mer och mer har blivit påtaglig, är hur liten återväxten på domarsidan i SWB är, snart består den bara av äldre seniorer.

Det är bra att veta, att man vet tillräckligt mycket, för att veta, att man inte vet tillräckligt mycket!

Vet ni om att den ”yngsta” domaren fyller 50 år nästa år? Något görs säkert men det måste till snabbare utveckling för att säkra framtiden. Jag var själv 30 år när jag började döma, och det tar lite tid att bli varm i kläderna och ta viktiga beslut i skarpa lägen. Alltså fler äldre juniorer in i tid innan vi äldre seniorer tackar för oss. ”Det är bra att veta, att man vet tillräckligt mycket, för att veta, att man inte vet tillräckligt mycket!”.

#vilyftervarandra
Mats Eriksson, Svenska Ridsportförbundet – han som så skickligt fixar all administration när våra dressyr-hästar ska ut i världen och tävla.

Glöm inte skritten
Alla som inte riktigt bryr sig om betydelsen av en korrekt, harmonisk och engagerad skritt hos våra fina hästar – skärpning!

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2021.