Ikonerna som format svensk avel

Det är tidigt 1970-tal och den svenska varmblodsaveln har bara några år tidigare fått en gemensam stambok. Fram till 1967 fanns två stamböcker, en för skånska hästar, en för alla andra hästar.

Detta är den första stora förändringen. Fler ska komma, men det vill inte alla tänka på, eller acceptera. En portalfigur på vägen mot det nya är Jan Philipsson, husdjursagronom och så småningom doktor i husdjursgenetik.
– På den här tiden var ASVH en avelsförening utan avelsprogram, och det ville vi ändra på när vi bildade Mälardalens Varmblodsklubb 1972, berättar han.

De bedömningar som fanns under den här tiden gick ut på att bedöma hästarna exteriört, inget annat.
– Det hette att man inte kunde göra några tester, eftersom hästarna var för unga för det.

Mälardalens Varmblodsklubb beslutade sig att ändra på detta och den första kvalitetsbedömningen genomfördes 1973 i Uppsala.
– Vi hade de främsta domarna inom respektive gebit, Göran Casparsson och Kurt Wiksell samt Bengt ”Blomman” Blomquist, men han fick bara bedöma exteriören.

Spänningar

Jan Philipsson berättar att det fanns en stark spänning mellan de gamla hästkarlarna, som menade att det räckte med att se på exteriören för att bedöma en häst, och de nya idéerna om att testa hästarnas egenskaper och färdigheter.
– Målet var att tillgodose ridsportens behov av hästar som passade för sporten, och då räckte det inte med en exteriörbedömning. I det här spänningsfältet fanns det mycket hett stoff att skriva om för tidningen Ridsport, som grundades samma år som Mälardalens Varmblodsklubb.

En förlaga till dagens bruksprov fanns för hingstarna.
– Men det var utformat som uthållighetsprovet i fälttävlan, och det var som uppkörningen för körkort. Om du misslyckades var det bara att försöka igen tills du lyckades. Den nya kvalitetsbedömningen blev i slutet av 1970-talet modell för bruksprovet, och i dag är det ett av våra viktigaste instrument i aveln.

När kvalitetsbedömningar och bruksprov infördes började också insamlingen av data om hästarna, vilket blev grunden till blup-index.

Motstånd mot fryst sperma

Under 1970-talet genomfördes också de första försöken med fryst sperma i Sverige, även detta under Jan Philipssons ledning, och även det med motstånd från ASVH.

När 1980-talet hade ett par år på nacken blev Jan Philipsson, inte minst till sin egen förvåning, vald till ordförande i ASVH. Men det är en annan historia.

1980-talet var på många sätt ett avgörande årtionde inom svensk ridsport. − Många tror att det var en quick fix när aveln och sporten tog så stora steg framåt på 1980-talet, men så var det inte. I stället berodde framgångarna på flera olika saker, som skedde utan koordination, men så småningom bildade en framgångsrik helhet.

Hästsporten räddade hela Flyinge när staten ville lägga ner. Ingvar Fredricson.

Så sammanfattar veterinären, professorn och tidigare Flyingechefen Ingvar Fredricson detta decennium. Han lyfter fram flera, av varandra oberoende, satsningar.
− En var att hästsporten räddade hela Flyinge från nedläggning när staten ville lägga ner hingstdepån. En annan var att den nya selekteringen av hingstar började ge genomslag. En tredje satsning gjordes på tävlingar, dels utvecklades Falsterbo Horse Show, dels skapades Volvo World Cup med finaler i Göteborg vartannat år.

Från att nästan alla betäckningar skett på naturlig väg slog artificiell insemination igenom på 80-talet, och stoägare kunde välja hingstar från hela Sverige.

Under 1980-talet började också försöken med embryotransfer, tack vare veterinärerna Anders och Ann Gånheim. Därmed kunde landets bästa hoppston få avkommor och samtidigt vara aktiva i sporten.

Stark dressyr

På 1980-talet stod sig svensk dressyr fortfarande stark. I Los Angeles 1984 tog svenskarna lagbrons i dressyr, med Flyinge Flamingo och Ulla Håkanson som en av de tre lagdeltagarna.
− Samtidigt hade vi bara en individuell startande i hoppning, Peter Eriksson på Flyingehingsten Imperator, som slutade på 39:e plats. Det säger en del om svensk hoppsport vid den tidpunkten, säger Ingvar Fredricson.

Hoppryttarna och uppfödarna av hopphästar var dock på god väg att lägga om kursen och bry sig mer om prestation och mindre om exteriör.

År 1980 hölls en stor avelsdebatt i Vetlanda, arrangerad av Ridsport. Debatten samlade alla den tidens största inom ridsport och avel, och blev en vattendelare mellan den gamla synen på avelsbedömning, där exteriör vägde tungt, och den nya prestationsinriktade aveln.
− Inom hoppningen fanns det starka personer, som många lyssnade på. Jana Wannius var en av dem. Han var orädd och sade sitt hjärtas mening, och eftersom han var internationell hoppryttare var det många som tog till sig vad han sade.

Ingvar Fredricson försökte få till en förändring även av dressyrhästaveln.
− Men dressyrryttarna ville inte höra talas om förändring. De ville ha kvar den gamla typen av hästar med sin ”Schwedengang” och inte avla fram den nya typen av dressyrhästar, de balettmästare som krävdes i küren, en ny form av dressyrtävling som Eric Lette introducerade.

Giganter nära att inte bli godkända

Inte heller inom hoppningen gick förändringen utan problem. Några av 1980-talets matadorhingstar, Cortez och Irco Marco, var båda farligt nära att inte bli godkända för avel.
− Irco Marco var ”av felaktig typ” och blev godkänd först på sina resultat i sporten. Även Cortez var nära att bli underkänd.

När Ingvar Fredricson blickar tillbaka på 1980-talet ser han att det var där och då grunden lades för dagens hoppframgångar, där hans söner Peder och Jens är i högsta grad inblandade.
− Vi hade aldrig varit där vi är i dag om bakåtsträvarna vunnit på 1980-talet.

På 1990-talet började svensk hoppsport sakta men säkert skörda frukterna av det som gjorts på 1980-talet. Mynta hade sett dagens ljus 1988 och Butterfly Flip föddes 1991, båda efter Robin Z.

Fakta

SWB 50 år

• 1972: Mälardalens Varmblodsklubb bildas.
• 1973: Första kvalitetsbedömningen genomförs – i Uppsala.

• 1976: De första försöken med fryst sperma görs i Sverige.
• 1978: Första bruksprovet för hingstar enligt dagens modell.

• 1980: Vetlandamötet med debatt om avelns framtid.
• 1981: Cortez föds.
• 1983: Flyinge övergår från statlig hingstdepå till stiftelse.

• 1984: Svenskt dressyrbrons i OS med SWB-hingsten Flyinge Flamingo och Ulla Håkanson med i laget.
• 1984: Utrillo dör, 22 år gammal.
• 1984: Cortez kommer till Sverige.
• 1985: Robin Z kommer till Sverige.
• 1992: Butterfly Flip föds.

• 1992: De första Breeders Trophyfinalerna rids i Falsterbo.

• 1997: Cardento anländer till Sverige.
• 1999: Breeders Trophy flyttar till Flyinge.
• 2002: SWB-stoet Mynta är i VM-final med Helena Lundbäck.
• 2003: ASVH firar 75-årsjubileum på Grand Hotel i Lund, där bildandet skedde.
• 2003: Butterfly Flip och Malin Baryard-Johnsson blir världens bästa hoppekipage.
• 2006: Krav på hästpass införs.
• 2008: 5 310 SWB-ston betäcks.
• 2010: Champion of the Youngsters startar.
• 2012: Sara Algotsson Ostholt och SWB-stoet Wega (e Irco Mena- Labrador) tar silver i fälttävlan vid OS i London.
• 2013: Betäckningssiffrorna når sin lägsta nivå med 3063 betäckta SWB-ston.
• 2014: ASVH byter namn till SWB.
• 2016: Svenskt Avel- och Sportchampionat bytte namn till Breeders Trophy och i samband med det försvann det öppna championatet för andra än SWB-hästar.
• 2018: Två SWB-hästar toppar världsrankningen för hoppekipage, Hansson WL och Albführen’s Bianca.
• 2019: SvRF lämnar sitt delägarskap i Swede Horse.
• 2019: Cardento dör.
• 2019: Alla hingstar i SWB-avel ska testas för WFFS, Warmblood Fragile Foal Syndrome (WFFS bennämns även sedan januari 2022 som FFS, reds anm).
• 2020: 4 415 ston betäcks.

Samtidigt innebar nedläggningen av den statliga hingstdepån på Flyinge att privatägda hingstar fick bättre förutsättningar att komma ut i avel.
− Tidigare kunde du se på hästarnas stammar i ett område vilka Flyingehingstar som hade stått där, men i och med transportsperman blev urvalet större, säger Peter Ljungcrantz, uppfödare och från mitten av 1990-talet ledamot i ASVH:s styrelse och senare ordförande.
− En annan viktig händelse var införandet av Breeders-systemet med finaler på Falsterbo. Det var fantastiska prispengar. Uppfödare och ägare fick tillsammans uppemot 100 000 kronor, vilket i dag motsvarar närmare 150 000 kronor. Det innebar att alla ryttare letade efter svenskfödda hästar som de kunde tävla i Breeders.
− Finalerna var också ett viktigt skyltfönster för SWB, med tanke på alla internationella ryttare som kom till Falsterbo, säger Peter Ljungcrantz.

Finalerna flyttade till Flyinge

1999 flyttade ASVH finalerna från Falsterbo till Flyinge.
− I mina ögon ett tråkigt beslut. ASVH tänkte att de kunde tjäna pengar på arrangemanget, men så blev det inte, är Peter Ljungcrantz uppfattning.

Medan hoppaveln fortsatte att utvecklas, bland annat genom Cardentos ankomst till Sverige 1997, stod dressyraveln fortfarande och stampade.
− Briar var en hingst som betydde mycket för sporten, men inte lika mycket för aveln, kanske för att han egentligen hade hoppstam.

De svenska dressyrframgångarna fortsatte samtidigt internationellt. På EM 1997 och VM 1998 blev det lagbrons, båda gångerna med tre SWB-hästar av de fyra i laget.

Sverige stärkte under 1990-talet sin position inom internationell avel, bland annat genom samarbete med de nordiska grannländerna.
− Under den här tiden lades grunden till Interstallion, och vi tog fram ett rankningssystem som blev mer rättvisande, säger Peter Ljungcrantz.

Sverige valde också en egen väg för att uppmuntra stoägare att betäcka sina ston.
− Vi beslutade att ston som fått föl skulle få tävla med ett år yngre hästar i unghästchampionaten. Tyvärr har inga andra länder följt efter det beslutet, säger Peter Ljungcrantz.

Runt år 2000 hade Eva ”Oa” Gudmundsson lämnat småbarnsåren bakom sig och stod i begrepp att satsa för fullt på avelsverksamheten. Hon är fjärde generationen uppfödare, men det har inte alltid varit en hjälp.
− När den gamla generationen hästkarlar slutade med avel tappade uppfödarna status. Uppfödarna har delvis sig själva att skylla, för det blev mycket hobbyavel och inte lika professionell avel.

Eva Gudmundssons motdrag blev att kalla sin verksamhet för Fölfabriken, för att slå fast att detta handlade om en verksamhet, ingen hobby.
− Namnet sticker väl fortfarande i ögonen på en del, men för mig var det en markering av att aveln måste bli professionell och lönsam.

Samtidigt var hon mån om att visa upp sin verksamhet, och hennes gård Flemminge var skådeplatsen för boken ”Jakten på den perfekta hästen” som journalisten Elisabet Hoff skrev 2007, och som tar upp allt från hingstval till unghäst-VM.

Svenskfött sto i VM-final

2002 blev ett viktigt år för svensk varmblodsavel. Då gick SWB-stoet Mynta VM-final i hoppning med Helena Lundbäck. Det var första gången i modern tid som en SWB-häst lyckades med en sådan prestation i hoppning.

En annan viktig markör för 2000-talets första decennium var den ekonomiska nedgången som ledde till att antalet betäckta SWB-ston rasade från 5 310 ston 2008 till 3 063 ston 2013, eftersom det under dessa år var svårt att sälja hästar.
− Under den tiden blev det fullt i stallarna hos uppfödarna, så även hos oss. Till slut, jag tror det var 2013, hade vi rea på våra hästar.

De sålde åtta hästar på några dagar för 25 000 kronor plus moms per häst.
– För vår del blev det framför allt en mental vändpunkt. Vad gör H&M när de har för många tröjor? Jo, de rear ut dem och tömmer lagret. För oss betydde det att vi fick luft i systemet, kunde betala våra fakturor och jobba vidare med de hästar vi hade kvar. Vi fick ganska mycket skit för att vi reade ut men det var viktigt att visa att man måste våga göra udda grejer.
– En av de hästarna vi sålde var för övrigt Pricewarrant F som sen var bästa svenska häst på unghäst-VM.

Matadorhingstar kan man prata om även på 00-talet, konstaterar Eva Gudmundsson, som är kluven till fenomenet.
− Robin Z och Cardento betäckte väldigt många ston, och det man ska komma ihåg är att ingen hingst passar alla ston.
− Jag tror ändå att vi gjorde en del rätt på 00-talet, och att hoppningen gick framåt tack vare det, säger Eva Gudmundsson.

Årgångschampionaten präglade 10-talet

2010 arrangerades Champion of the Youngsters för första gången på Grevagården i Skövde, och årgångschampionaten var något som präglade decenniet som skulle följa.
− De har betytt jättemycket för att fånga upp talanger tidigt. De ger erfarenhet för både häst och ryttare, och bidrar till att hitta köpare, allt under förutsättning att hästarna inte tävlas för mycket, naturligtvis.

Det säger Christina Olsson, uppfödare och ordförande i SWB:s avelsvärderingsnämnd samt huvuddomare i exteriör.

Ett ord som utmärkte 2010-talet var globalisering.
− Från att vi tidigare varit väldigt beroende av hingstar i närområdet blev aveln under 2010-talet gränsöverskridande. Internet har ritat om kartan helt. Du kan se hingstarna på film och du kan beställa sperma från hingstar var de än finns i världen.
− Genom pandemin har också handeln med hästar blivit digital, och jag tror inte att vi kommer att gå tillbaka till exempelvis rent fysiska hästauktioner, utan ha en kombo av på plats och digitalt.

I den nya digitala världen är det av stort värde att information av den sort SWB tillhandahåller via Blup.se är tillgänglig för alla och dessutom kostnadsfritt att använda, menar Christina Olsson.
− Människor vill ha information om hästar och där har SWB en fördel gentemot förbund som inte erbjuder samma tillgång till uppgifter digitalt.

Under 2010-talet har flera SWB-hästar utmärkt sig i hoppning och fälttävlan. 2018 toppades FEI:s rankninglista över ekipage i hoppning av Peder Fredricson och Hansson WL, med Steve Guerdats och SWB-stoet Albführen’s Bianca på andra plats. Inom fälttävlan har vi Sara Algotsson Ostholts Wega och Niklas Lindbäcks Focus Filiocus.

Tunnsått med dressyrhästar

Men inom dressyren är det mera tunnsått med SWB-hästar, och orsaken har diskuterats.
− Det är en komplex fråga. Det kan finnas fler bryggor mellan avel och sport i hoppning än i dressyr.
− Inför framtiden hoppas jag på ännu mer fokus på att sport och avel går hand i hand, och att hela kedjan fungerar, från uppfödare via utbildning och förädling till ryttarna, säger Christina Olsson.

Fakta

Ikonerna

1970-talet:

Utrillo – bra på allt

Den hannoveranske hingsten Utrillo (1962-1984, e Ernö-Anillin) köptes in av Flyinge och gjorde 20 avelssäsonger, med början 1965. Han hade totalt 1 700 ston. Syftet var att han skulle lämna hopphästar men det blev hästar i alla grenar. Bland avkommorna finns Elithingstarna Chagall, Maraton och Kaliber.

”Så Utrillo är farfar till Briar och morfar till Feliciano och till Strauss som ingick i det svenska dressyrlandslaget” berättar Jan Philipsson.

”Utrillo startade en ny gren inom svensk varmblodsavel och därför får han vara den hingst som representerar 1970-talet. Han hade svagt utvecklad manke så jag såg honom aldrig ridas, men han var som en gummiboll när han löshoppade”.

---

1980-talet:

Robin Z – var inte till salu

När Ingvar Fredricson tillsammans med affärsmannen Ingmar Dahlberg skulle leasa hingst från Zangersheide fanns inte Robin Z (1983-2008 e Ramiro Z-Almé Z) med på listan över tillgängliga hingstar.

”Jag hade sett Robin Z innan och han hoppade som om han hade vingar, men vi fick veta att han inte leasades ut, och att om vi ville köpa så kostade han 1,2 miljoner, vilket motsvarar mer än det dubbla i dagens penningvärde. ’Done’ sade Ingmar Dahlberg och köpte honom till Flyinge. Sedan var han en poäng från att bli godkänd på bruksprovet. Men han fick en extrapoäng för sin stam”, berättar Ingvar Fredricson.

Robin Z tävlades av Peter Eriksson i bland annat ryttar-VM 1994 och OS i Atlanta 1996.

Robin Z har 1 408 avkommor enligt Blup, däribland Butterfly Flip och Mynta.

---

1990-talet:

Irco Marco – fick rådet att kastrera

När makarna Lars och Ann Gustavii importerade Irco Marco (KWPN 1971-2001 e Irco Polo-Sportman) fick de rådet att kastrera honom, eftersom han var av ”fel typ” och från fel förbund. Så småningom blev han godkänd i samband med att ASVH godkände den holländska stamboken, och 1992 fick han Elit.

”Han är den ende av de så kallade matadorhingstarna som lämnat en bestående hingstlinje”, konstaterar Peter Ljungcrantz, som utsett 1990-talets hingst.

Irco Marco fick nio godkända söner, däribland Irco Mena, Jägermeister, Greve Molke, King Marco, King Louie, Nicklas och Feliciano, som i sin tur blev pappa till bland annat Hip Hop.

---

2000-talet:

Cortez – fick en femma på skritten

”Det blodet är magiskt”, säger Eva Oa Gudmundsson om Cortez (1981-2003 e Cor de la Bryère-Ronald). ”Det var väldigt tacksamt att få in en son till Cor de la Bryère i den svenska aveln”.

Cortez var en holsteinerhingst uppfödd av Gerd Magens i Tyskland och kom till Sverige 1984. Hans exteriör och gångarter lämnade en del övrigt att önska enligt domarna på bruksprovet. Hans skritt fick en femma och traven en sexa.

Han blev far till de godkända hingstarna Aerline H, Cairo, Charlie Drum, Chess, Corrado WL, Galliano samt Jackaroo.

Övriga kända avkommor är Casanova, som Lisen Bratt Fredricson tävlade i OS i Sydney samt Corrmint som Malin Baryard tävlade i både OS och VM.

---

2010-talet:

Cardento – en fantastisk hoppförvärvare

Holsteinerhingsten Cardento (1992-2019 e Capitol I–Lord) togs till Sverige som 5-åring av dåvarande Flyingechefen Ingvar Fredricson och beridaren Peter Eriksson. Han godkändes 1997 och har 1 500 avkommor registrerade i Blup. Algot, Cosmopolite S, Cyklon, Corporal VDL och Canvas Plus är godkända söner. Över 100 SWB-avkommor har placeringar i svår klass och närmare 80 i internationell svår hoppning.

”Han var en fantastisk hoppförvärvare. Men hans avkommor harbehövt lite tid på sig”, säger Christina Olsson, som valde 2010-talets hingst.

Under hopp-EM i Riesenbeck ifjol startade flera hästar med Cardento som fadershingst.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 1/2022.