Flera veterinärer får erinran efter brister vid diagnostisering

Det första fallet gäller en händelse i december 2021 i Småland.

Ett sto, som var inne i sjätte dräktighetsmånaden, fick blödningar och kolikliknande symtom. Veterinär tillkallades och denne var övertygad om att stoet höll på att kasta fostret. Veterinären initierade därför en abort med två preparat. Detta gjordes utan någon föregående invärtes undersökning.

Stoet kastade inte sitt föl, men mådde dåligt av behandlingarna som fortsatte även dagen efter veterinärens besök.

Fostret levde

Vid kontroll med andra veterinärer fick hästens ägare rådet att avbryta behandlingen som skulle göra att stoet kastade. Två dagar efter veterinärens besök undersöktes stoet av en annan veterinär som konstaterade att fostret levde.

Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård anser att den första veterinären brast när hen skulle ställa diagnosen: ”Veterinären borde försökt göra en rektalundersökning av stoet, och eventuellt gett lugnande för att underlätta undersökningen. Om det inte var möjligt att genomföra en rektalundersökning på plats skulle han inte ha inlett den behandling han satte in, utan i stället rekommen-derat vidare undersökning. Han borde ha säkerställt sin diagnos innan han inledde en så radikal behandling med stora konsekvenser för djuret.”

Nämnden menar vidare att felet som veterinären gjorde inte kan ”anses ringa och kan inte heller anses vara ursäktliga”. Veterinären får därför en disciplinpåföljd i form av en erinran.

Halt häst

Det andra fallet gäller en händelse i Stockholmsområdet i mars 2021.

Den aktuella veterinären blev kallad till ett stall för att undersöka en halt häst. Hästen undersöktes genom longering, röntgen och ultraljud. Ultraljudet genomfördes utan att hästen fick lugnande och varade i några minuter. Veterinären bedömde efter undersökningen att hästen led av en allvarlig kronisk menisk- och ligamentskada i höger bakknä. Rekommendationen var tre injektioner i knäleden, ortopediska skor samt sjukhage, tills vidare. Veterinären bedömde att konvalescensen skulle vara i minst tolv månader.

Hästägaren lät sig inte nöjas med detta, och när hästen efter en och halv månad var ohalt tog hon den till klinik för undersökning då veterinären fortfarande hävdade att det långa konvalescensen med sjukhage var nödvändig. På kliniken konstaterade att hästen hade en utläkt skelettskada på en plats där den hade haft ett sår vid den första veterinärundersökningen i mars.

Bristfällig diagnostik

Nämnden menar att den undersökning som gjordes på kliniken visar på bristfällig diagnostik av den förste veterinären och poängterar att veterinärer ska vara väl förtrogna med metoder de  använder vid en undersökning. Nämnden menar att den felaktiga diagnosen kunde ha fått långtgående följder för hästen. ”Försummelsen är inte ringa och framstår inte heller som ursäktlig,” skriver nämnden i sitt beslut där veterinären får en disciplinpåföljd i form av en erninran.

Det tredje fallet gäller en händelse på västkusten i slutet av 2020. Veterinär kallades till ett stall för att undersöka en halt häst. Hältan försvann när hoven bedövades bort och hoven undersöktes med visitertång utan att något hittades. Veterinären öppnade ändå upp hoven på två ställen därifrån blod kom ut. Hästens sko fick sitta kvar.

Nytt besök

När hästen inte blev bättre efter ett par veckor tog hästägaren kontakt med veterinären igen. Denne gjorde en ny undersökning och menade att behandling med den medicin han skrivit ut vid första tillfället skulle fortsätta. Hästägare tog då kontakt med sin hovslagare som kom och tog av skon, kunde lokalisera en hövböld och öppna upp den.

”Nämnden anser att en korrekt behandling vid en misstänkt hovböld är att ta av skon vid tryckundersökningen. Ett sådant tillvägagångssätt gör det också lättare att ställa rätt diagnos. Veterinären har genom att inte ta av skon vid någon av de två undersökningarna varit försumlig i sin yrkesverksamhet,” skriver nämnden om tycker att fel som gjorts inte är ringa eller ursäktliga. Veterinären ”kan därför inte undgå en påföljd i form av en erinran”.