Elände, elände, elände. Krig och kris, skenande elpriser och bränslepriser som dubblats på två år. Den som vågar sig på att följa nyhetsflöden just nu gör det sannerligen på egen risk.
Det behövs ett motgift mot elände, en strimma ljus mitt i mörkret och ett hopp i en värld och en vardag vars cirklar är rubbade.
Det gäller att komma på andra tankar, att koppla ur sladden till eländet då och då, att filtrera sinnet och finkalibrera det för att ta sikte på de goda nyheterna. De goda nyheterna är att det finns en terapiform som alltid funkar och ett gäng terapeuter som alltid hållet öppet, alltid har tid och som aldrig sviker. Har du hästar omkring dig har du glädje omkring dig. Så enkelt kan det vara och så enkelt är det.
Vi har sju terapeuter som står redo att göra oss alla på bättre humör och för en stund få oss att glömma krig och kris. Vi har Hilda som kombinerar en allvarstyngd framtoning med härlig överskottsenergi, vi har vårt allmänna gosedjur Tindra, vi har TW som i sin sköna oförutsägbarhet bjuder oss på skratt varje dag och hennes bundis Peggy som hakar på TW:s upptåg. Vi har Erika som ger vänligheten ett ansikte, Tango som bjuder på ofrivillig humor genom sitt sätt att vara och nykomlingen Pärla, den charmiga shettisen som ofta och gärna trotsar elstängslets krafter och rymmer in till favoritgrannen Erika.
Bara att studera livet i hage och box ger en skön flykt från den allvarsamma vardag som drabbar oss alla. Det håller mig på gott humör och det jag skrev ovan är faktiskt ingen överdrift: det fungerar som en form av terapi på riktigt.
Och ibland ställer dessa terapeuter upp på att tjäna människan på ett sätt som jag utan tvekan måste beskriva som en bonus. De går med på att gå in i lastbilars och transporters trånga utrymmen, utan knot och klagan åka miltals med ett hönät som enda sysselsättning och, väl framme vid destinationen, lydigt kliva ur och åter tjäna människan. Hur otroligt är inte det egentligen, om man tänker efter?
Den här formen av extra bonusterapi kallar jag för tävling. Att fritt kunna åka iväg på en tävling när läget ser ut som det gör är i dag ett privilegium snarare än en självklarhet. Under helgen fick LillyBelle åtnjuta detta privilegium och att se hennes glädje i kombo med hennes djupa koncentration inför uppgiften gör att det är värt allt besvär.
Det är i Hässleholm det sker och LillyBelle har med sig två terapeuter som glatt ställer upp på startlinjen. Först Peggy, LillyBelles mest trogna följeslagare under de senaste åren. Att få tävla i en klass för A-ponnyer är förresten också ett privlegium som bara kan ske under en begränsad tid och som förutsätter att det finns minst ett ytterligare A-ekipage anmält. Det gör det den här gången. I första klassen finns fyra anmälda, i den andra två. LillyBelle och Peggy är rutinerade nu, tar sig runt på ett bra och säkert sätt och lägger beslag på två segertäcken och lika många pokaler.
Terapeut nummer två är Tango, Angelos häst. LillyBelle har under lång tid gått runt och tittat längtansfullt på Tango och haft en önskan om att få tävla honom. En enda gång tidigare har de ställt upp som ekipage men det är 2,5 år sedan. Nu, i Hässleholm, ska det äntligen ske igen. Angelo har generöst erbjudit lillasyster att rida Tango och LillyBelle har under flera veckor ambitiöst förberett sig genom träning på vår lilla ridbana.
Spänningen är stor inför den första klassen. Det är tolv startande och LillyBelle och Tango går ut sist. Det är full satsning direkt, Tango känns taggad och när de når målet står det klart att de slutat tvåa. LillyBelle kan räkna in en tredje pokal efter att ha ridit ett tredje ärevarv.
Sedan byggs banan om och hindren höjs. Ny klass, 14 startande och mitt favoritekipage är sist ut även denna gång. LillyBelle gillar läget. Njuter av det. Hon tävlar, hon får göra det roligaste hon vet och vi andra kan fly iväg från elände och passa på att tanka terapibränsle.
Träningen på omhoppningssvängar visar sig ge resultat. Tango är med på noterna när LillyBelle hittar smarta genvägar och det går så snabbt att de vinner hela klassen.
Fyra pokaler, fyra ärevarv, tre segertäcken.
Att få vara tillsammans med hästar är terapi. Att få komma iväg på en tävling är en bonus. Att det dessutom går så otroligt bra och att ett halvt prisbord medföljer hem till Småland får betraktas som något slags all inclusive.
Tack för att ni tog er tid – och rekommenderar alla som kan att snarast boka in en terapisession hos närmaste mule. Vill ni lyssna på när jag och Lussi Wemlerth poddar gör ni det här, vill ni gå med i föräldragruppen på Facebook gör ni det här och vill ni hänga med mig på Instagram har ni länken här.
Följ Ridsport på