Sjukdom kan orsaka 
grovt underbett hos fölet

Föl med kraftiga underbett som kommer till forskaren och veterinären Ove Wattle brukar vara övergångna (för sent födda) och omogna.
–Det är inte ovanligt att övergångna föl ändå kan vara omogna. Vad gäller de här fölen så är det inte ovanligt att de både har fötts sent och är omogna i sin stödjevävnad, säger Ove Wattle.

Fölen  kan också ha sträckseneruptur. Det här hänger ofta ihop med ett medfött hypothyroisyndrom som kallas CHD, som innebär underfunktion i sköldkörteln (thyroidea).
– Alla föl med kraftiga underbett har inte syndromet, men de flesta. Vi tror att grundproblemet är att fölen får problem i sköldkörteln. Det hormon som finns i sköldkörteln släpps inte riktigt ut, i stället polas det upp i cisterner. Sköldkörteln blir förstorad och det blir ingen frisättning av hormonet, säger Ove Wattle.

Vet inte orsaken

Vad syndromet beror på är okänt.
– Ett tag trodde man att det var genetiskt, men så kom rapporter om syndromet från en sida av Kanada och inte från den andra, vilket gjorde att vissa misstänkte miljöfaktorer.
– Men vi vet inte, säger Ove Wattle.

Det är de svagaste individerna som kommer in till SLU och Ove Wattle, och därför kan han bara tala för de föl som har rejäla underbett.
– Jag kan inte utesluta att andra har kraftiga underbett utan att ha syndromet. Men när de kommer in till oss är det kopplat.

Det finns inga mediciner mot hypothyroid
syndrom hos häst, berättar Ove Wattle.
– Till människa och katt kan vi ge medicin som påverkar sköldkörteln, men det är väldigt lite forskning gjord på hur syndromet påverkar hästars sköldkörtel på sikt. Alla hingstägare är inte så intresserade av att vi undersöker det här, det är känsligt både på islands- och travsidan. Vi vet inte heller om det beror på hingsten eller om det kan vara märren – eller vad märren ätit, säger Ove Wattle.

Kopplat till vissa raser

Lindriga underbett saknar ofta koppling till hypothyroidsyndrom och är för det mesta kopplat till raser.
– Cirka 30 procent av islandshästarna har underbett. Det är också vanligare hos PRE och shetlandsponnyer.

Underbett kan låta som något som går att se med blotta ögat, men så behöver det inte vara.
– Hästen kan vara bättre tillpassad fram än bak och vice versa. Bettrelationen bestäms på sidotandsegmentet och inte hur det ser ut fram. Det är sidotänderna som hästen tuggar med, medan de andra är bra för att gnaga bark eller bita av. Det är de bakre tänderna som är väsentliga för hästen.

Föl brukar lära sig att dia även om de har underbett, genom att de använder läpparna.
– Betslingen brukar inte heller påverkas av att en häst har underbett, säger Ove Wattle.

Men en årlig tandkoll inklusive justering behöver göras.
– Risken är att de tuggar isär tänderna med tiden. Tänderna nöts inte riktigt och belastas lite snett. Framför allt de första stora tänderna i underkäken blir lite höga i framkant och ibland så höga att hästen kan bita sig själv.

Kan påverka tuggandet

Om en hästs sidotänder inte sluter tätt kan det fastna foder mellan dem. Följden kan då bli inflammation i tandköttet och sedan i rothinnan som ska hålla fast tänderna.
– Inflammationen påverkar tuggandet och det blir en ond cirkel. Men om man vet om problemet går det att parera och justera.

Det är sällan ett föl med lindrigt eller måttligt underbett behöver tas bort.
– Ifall det inte ska bli en utställningshäst så är det ju problem som kan justeras.

Inte heller hästar med kraftigare underbett och hypothyroidsyndrom behöver tas bort, i de flesta fall.
– Men det är klart, om det är djurägare som inte anser sig ha råd med vad som behöver göras kan det vara så att det blir avlivning. Det är ändå ett mickel med de här hästarna den första månaden och det går inte att veta säkert förrän vid ett års ålder om småbenen i framknän och has har klarat sig, säger Ove Wattle.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2022.