Det finns någonting mäktigt i att komma i kontakt med mod. Att träffa människor som bestämt sig för att trotsa spelregler som säger ”det är omöjligt” fascinerar och inspirerar mig. Envisa killar och tjejer som tror på sin egen inneboende kraft och förmåga får mig att tro på det positiva, på framåtandan och framtiden.
Själv är jag en försiktig general. Jag kan vara modig när det verkligen behövs och krävs men i det dagliga drar jag mig för att ta stora risker, speciellt risker som kan medföra att jag slår mig och tvingas uppsöka vård.
Jag är en sådan som försöker hedra lojalitet genom att ställa upp när någon kallar, men jag undviker samtidigt situationer som innebär en fysisk risk. Det är till exempel ingen tillfällighet att jag – under de åtta säsonger vi deltog – är den som spelat i särklass flest korpmatcher för Smålandspostens fotbollslag men också är den ende i laget som aldrig ens varit i närheten av att drabbas av en skada. Jag ställde alltid upp, men jag valde att aldrig gå in i de hårdaste närkamperna.
Lojalitet – ja.
Stor risk – helst inte.
Där har ni min innehållsdeklaration.
Men den här veckan har jag haft äran att komma i närkontakt med två modiga lejonhjärtan, som inspirerat mig. Det första modiga hjärtat tillhör min egen dotter.
LillyBelle är utrustad med en envishet och ett tankesätt som i vissa vardagssituationer kan göra mig otroligt irriterad men i andra situationer ännu mer imponerad. Hon ser möjligheterna där andra ser omöjliga svårigheter. Har hon bestämt sig för något, hur tufft uppdraget än ser ut, går hon all-in för det. Hon har dessutom en förmåga att kapsla in sitt eget fokus och koncentration och skapa ett tillstånd där ingenting kan störa henne.
Hennes största och mest envisa hjärteprojekt är en ständig följetong i den här bloggen: Erika. LillyBelles största, högsta och mest envisa önskan är att inte bara tävla med Erika utan även göra det på en ganska hög nivå.
Erika är snäll, hon hoppar lydigt men hon är inte snabb och sannerligen inte finlemmad. Hon är en grov ardennerlik ponny som till sättet mer är som jag själv: obrottsligt lojal men föredrar trygghet och undviker risker. Men hoppa kan hon.
Kombinationen av allt detta kryddat med tonvis med kärlek gör att LillyBelle tror stenhårt på sin Erika. Hon vill bevisa att de tillsammans kan göra det som andra skulle säga är svårt eller till och med omöjligt.
Ni som läst bloggen under flera år kanske minns att vi fick kalla in Erikas bästa kompis Tindra som moraliskt stöd för att få Erika att över huvud taget gå med på att rida en pay and jump 2019?
Det har hänt saker sedan dess. I helgen stod tävlingar i Ljungby på programmet fredag-lördag med dubbla starter båda dagarna för detta lilla kategori B-ekipage. LillyBelle och Erika gör otroligt bra ifrån sig redan under fredagen, slutar sexa i LC och sjua i LB i starka startfält. De rider superfint och LillyBelle är stolt över Erika men ändå inte nöjd. I hennes plan ingår en rosett. Ingen dröm går upp mot att få rida ärevarv med just Erika.
På lördagen laddar hon om. Hur det går till vet jag inte – jag har bara sett ritten på film – men på något sätt hittar LillyBelle en plan som tar dem högt upp i LC och när det är över är målet uppfyllt: andra plats!
Av bara farten svarar de för en fantastisk insats även i LB. I tuff konkurrens av 21 andra ekipage når de mållinjen på en tid som räcker till femte plats. Två placeringar och två rosetter för det modiga och envisa lilla hjärtat och hennes trogna följeslagare Erika.
Och då blir man så här glad när det är prisutdelning:
Det andra modiga lejonhjärtat jag träffat i veckan är Yasin Haj Abdo. Han drömmer också om att tävla med sina hästar. Han har redan prövat på och klarat pay and jump men siktar envist på att i framtiden även komma till start i en riktig tävling.
Tycker du att det låter som en blygsam målsättning?
Då bör du veta en sak till om 21-årige Yasin: Han är blind från födseln. Helt blind. Ser ingenting. Och han har hästar och hoppning som sin absolut största passion i livet. Kan ni tänka er att sitta till häst utan att titta? Sedan galoppera, ta er över ett hinder? Sedan två, tre, fyra och åtta? Jag kan inte tänka tanken. Vågar inte ens tänka på hur Yasin tänker, hur han gör eller hur han vågar. Men med hjälp av den fantastiska Sara Karlsson i Tingsryds Rid- och Körklubb har han hittat ett sätt som fungerar.
Om han ramlat av, slagit sig, skadat sig?
You bet! Nyckelben, revben, lungor har skadats. Operationer har krävts. Läkarna har å det bestämdaste avrått Yasin från att rida och skarpt uppmanat honom att skaffa sig en lugnare hobby men ingenting kan stoppa honom. Hästarna och träningen är hans livsstil, det bästa han vet, det viktigaste i livet.
Yasin Haj Abdo är en av de mest positiva och fascinerande personer jag någonsin träffat i mitt liv. Han har ett lejons mod och samtidigt en slagfärdig humor som får mig att skratta hejdlöst. Han säger att han lånar ut sitt hjärta till hästarna mot att hästarna lånar ut sina ögon till honom.
Samspelet. Respekten. Kärleken.
Jag tycker att det är så oändligt vackert.
Tack för att ni tog er tid – och vill ni lyssna på den enastående modige Yasin Haj Abdo rekommenderar jag varmt det senaste och känslofyllda avsnittet av ridsportpodden Fria Tyglar med mig och Louise Wemlerth som du hittar via länk här eller via prenumeration på Spotify.
Vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på