”Det känns som att man har glömt bort bredden”

Tävlingsreglementet förnyas vartannat år, både det gemensamma och de grenspecifika. Arbetet är nu på väg in i nästa fas och sista chansen att komma med synpunkter är fredagen den 29 april. Synpunkterna som kommer in beaktas i det slutliga förslaget som presenteras för Svenska Ridsportförbundets tävlingssektion i augusti.

Lotta Wahlborg driver tillsammans med resten av familjen ridsportanläggningen Grevagården och är flitigt anlitad banbyggare och hopptränare på västkusten. Hon vänder sig mot flera av förbundets förslag till TR-ändringar och uppmanar fler att tycka till.
– Rent krasst är det flera ändringar som faktiskt inte är bra. De kommer vare sig gynna hästvälfärden eller ridsporten – istället sätter man mer press på både häst och ryttare, säger Lotta Wahlborg.

Viktigt med en extra chans

Ett av förslagen som hon reagerar mot är egentligen ett ”icke-förslag” och handlar om regeln där två stopp leder till automatisk uteslutning. Många röster har höjts för att införa en regel om tillåta tre stopp i lägre klasser och unghästklasser, men två stopp tycks ändå vara det som ska gälla även i fortsättningen.

– Jag har mycket ponnyelever som bara vill åka ut och tuta runt i LD och LC. Kommer det då ett tittigt hinder gör två eller tre stopp otroligt stor skillnad för om de kommer runt banan eller inte. Ponnyn får chansen att titta på den där läbbiga plankan en gång till och hela familjen är glad och känner att de ändå har uträttat något när de åker hem, säger Lotta Wahlborg.

Detsamma gäller för unghästarna som ska vänja sig vid tävlingsmiljön, menar hon.
– Det handlar inte om att de är dåligt förberedda, man måste förstå att hästar är ganska kluriga att utbilda. De behöver vänja sig vid skuggor, hindermaterial, ljud och om det rör sig utanför banan. Det är så många parametrar som påverkar och de behöver också den där extra chansen.
– Alla som håller på med utbildning av hästar och människor förstår hur viktigt det där extra stoppet är.

– Min absoluta uppfattning är att det borde vara tre stopp i alla avdelning B och i alla fall upp till LC på ponny. Då kan du gå in med en tittig häst och få en extra chans.

”Pekpinne” istället för spö

Stopp benämns som ”olydnad” i TR och här finns det också begränsningar relaterade till spöanvändning. Spöet får aldrig användas som bestraffning och inte heller i samband med olydnad, utan får enligt TR endast användas som ”anvisning”. Det är tycker Lotta Wahlund är bra.
– Det är stor skillnad på om du lägger på spöet när hästen stannar eller om du petar på den för att få den att gå framåt eller inte vika åt sidan när du gör en ny anridning.

Spöanvändningen är försvinnande liten på tävlingar idag, enligt Lotta Wahlborg, som dock anser att spöet fyller en funktion.
– Däremot tycker jag att det borde kallas taktpinne eller pekpinne, säger hon och anspelar på de negativa associationer som lätt kommer med ordet spö.

Tre starter är för lite

Lotta Wahlborg har också synpunkter på begränsningen av antalet starter på tävling. Enligt förslaget får en häst starta högst tre gånger på en tvådagarstävling, tre gånger alternativt en gång per dag på en tre- till fyradagarstävling och fyra gånger på ett fem- till sjudagarsmeeting. Det föreslås också att en häst max får starta 12 gånger under 30 dagar.

– Tre gånger på ett meeting är en bra regel från 1,40 och uppåt, men upp till 1,30 borde det inte vara några som helst problem att starta fyra klasser. Om hästen har varit fin tar man ofta bort en klass ändå. Här känns det som att man har tänkt på eliten och glömt bort breddsporten, säger Lotta Wahlborg.

På högre nivå är banorna längre, högre och mer tekniskt utmanande, att sätta samma regler för 1,40 som för en meter eller exempelvis LC på ponny är inte rimligt, menar hon.
– Där kanske du hoppar 16 språng på en helg medan en som hoppar 1,40 hoppar 16 hinder i en klass. Har du dessutom ridit med bedömningen A:0/A:0 i två faser och haft ett nedslag kanske du bara har hoppat halva rundor. Då gör det stor skillnad om du får en start till på dig.

Tidsfel som inte gynnar hästvälfärden

Ett annat förslag är att gå över från ett tidsfel vid varje påbörjat fyrasekundersintervall till ett tidsfel för varje påbörjad sekund. Det senare gäller vid FEI:s tävlingar – och det är på den nivån man i sådana fall ska hålla regeln, menar Lotta Wahlborg.
– Absolut att man kan ha ett tidsfel per sekund på elittävlingar, där man kanske vill förbereda sig för större uppgifter. Men att sätta det som regel på alla tävlingar gynnar inte hästvälfärden.

– Egentligen förstår jag inte hur man kan få tidsfel om man rider för långsamt, men inte om man rider för fort. Att rida för långsamt är inte farligt, det blir bara tråkigt och du kanske får ett stopp. Men att rida för fort utan att behärska det är farligt, säger Lotta Wahlborg.

– Dessutom sätter ett fel per sekund stor press på oss banbyggare, som är viktiga för att en tävling ska bli bra. Om du har stora utebanor där det gör stor skillnad om du väljer att ta yttervägen till ett hinder, då pratar vi inte två fel utan kanske upp till tio tidsfel om du inte har satt maxtiden rätt. Då får vi verkligen stressad och pressad ridning.

Du kan ju ändra efter tre ryttare?
– Visst, men då kanske de tre första ryttarna har storgalopperande hästar och hör till de snabba i startfältet. Sedan kommer en med normal galopp och så ramlar felen in. Vill man sätta ett fel per sekund, sätt det då på elittävlingarna där man kanske vill förbereda sig för att åka ut i Europa, säger Lotta Wahlborg.

– Generellt har man inte tänkt på bredden. Det borde finnas nivåskillnader i reglerna, så att du stegvis får större krav på dig. Det tror jag är mycket bättre.

Läs mer om förslagen till TR-ändringar och lämna synpunkter här.