Lisa Lidbeck får ny FEI-roll: ”Kan tillföra en del från sporten”

Det var efter förra årets OS och EM som Lisa Lidbeck tackade för sig som landslagsveterinär i fälttävlan efter sju år på posten. Under tiden hann hon både uppleva sorg och stora framgångar. Allt från när Anna Freskgård förlorade sin Box Quite vid VM i Tryon till EM-medaljerna i Strzegom och Luhmühlen. I samband med att hon klev av berättade hon om sina planer på att umgås mer med sin fälttävlanstokiga familj och utvecklas som FEI-veterinär.

Det senare gick snabbare än väntat – nyligen fick Lisa Lidbeck veta att hon godkänts som officiell FEI-veterinär på level 4, vilket är den högsta veterinära FEI-nivån.
– Det känns jäkligt coolt. Jag trodde att det skulle ta några år, men de tyckte kanske att jag hade en del att tillföra med mina erfarenheter från sporten, säger hon.

Vad innebär det att vara FEI-veterinär på den här nivån?
– Det innebär att jag får jobba i de högsta klasserna och mästerskapen i världen i hoppning, dressyr och fälttävlan, om jag blir tillfrågad. På OS, VM och på världscupfinalerna krävs det level 4. Det är en ny gradering sedan några år, där de officiella veterinärerna delas in i olika kategorier beroende på erfarenheter och kvaliteter.
– Jag kan tänka mig att de är intresserade av den bakgrunden jag har, jag har varit på ganska många mästerskap och har lite ”inside” som kan vara värdefull. Förhoppningen är att mina erfarenheter från sporten kan göra det bättre för hästarna på något sätt. Vi får väl se hur mycket jag kan påverka.

Till en början är Lisa Lidbeck assisterande och oftast är det en kommission av veterinärer som fattar beslut tillsammans.
– Ju högre nivå, desto fler veterinärer är vi. Till en början kommer jag att gå tillsammans med dem som har varit med längre än jag, vilket känns bra.

Gäller att sköta hästvälfärden

Vilka erfarenheter ser du bland annat att du vill bidra med?
– Jag tittar mycket på det här med biosäkerhet, att det ska vara säkert att åka och tävla och att man inte ska få med sig en sjuk häst hem. FEI har strikta system för det och man har jobbat hårt efter Valencia. Ankomstbesiktningen är exempelvis väldigt viktig, men det finns alltid saker man kan förbättra.
– När det gäller fälttävlanshästarna finns det också en del att titta på kring det här med kylning. Det finns några kryphål som man skulle kunna styra upp.

Jag känner att jag kan stå för deras avvägning mellan att använda hästen för sporten och samtidigt vara ryttarvänliga.

– Generellt kan man säga att FEI har ett bra system som jag kan stå för, där hästvälfärden kommer i första hand. Det känns ”up to date”, man hänger med i vad som händer och besluten fattas ändå ganska nära sporten. Jag känner att jag kan stå för deras avvägning mellan att använda hästen för sporten och samtidigt vara ryttarvänliga. Det gäller att man sköter hästvälfärden, annars blir det nog ingen sport på sikt.

Vad är det bästa och svåraste med uppdraget?
– Det är alltid trevligt så länge allting går som det ska, men det är ju en roll där man ska se till att regler efterlevs. Om man inte gillar att fatta obekväma beslut, då ska man inte ha den här rollen. Man behöver ha lite skinn på näsan. På större tävlingar är man oftast flera stycken veterinärer som kan hålla varandra om ryggen och då blir det lite lättare. Förhoppningsvis är vi överens också.

Det enda jag kan tycka är konstigt med FEI:s regelverk är att Ground Jury alltid har sista ordet över det veterinären säger.

– Det enda jag kan tycka är konstigt med FEI:s regelverk är att Ground Jury alltid har sista ordet över det veterinären säger. Om det finns en oenighet är det alltså en lekman som bestämmer, men det kan säkert bli ändring på det. Dessutom ska det mycket till för att en hopp- eller dressyrdomare ska gå emot veterinärens beslut. Men teoretiskt är det så, säger Lisa Lidbeck.

Näsblodsritten i Tokyo

Hästvälfärden var mycket i fokus vid OS i Tokyo med flera incidenter i bland annat hoppningen. En mycket uppmärksammad sådan var när irländaren Cian O’Connor inte märkte att hans häst Kilkenny drabbades av näsblod tidigt i banan. O’Connor fortsatte rida utan att någon stoppade ritten medan blodet färgade skimmelvalacken röd framför tv-kamerorna.

Vad tänker du om det som hände?
– Där måste man vara snabbare till beslut. Ritten måste stoppas och hästen måste ut från banan direkt när något sådant händer. Sedan ska man komma ihåg att en runda går väldigt fort, även om det känns som en evighet när man spelar upp klippet om och om igen. Det är lättare sagt än gjort att kasta sig ut och stoppa en ritt när det väl händer, vilket är väldigt sällan, säger Lisa Lidbeck.

Blod som syns hör inte hemma på banan, oavsett vad det beror på.

Hon efterlyser också en blodsregel som är samma i alla grenar.
– Det behöver nog bli på det sättet. Det ska inte göras skillnad på häst och häst, eller vilken disciplin det är. Blod som syns hör inte hemma på banan, oavsett vad det beror på. Utifrån sett är det ingen som begriper om det är farligt eller inte, och då är det enklare om det är lika för alla.

Preparerade hästar

FEI meddelade nyligen att en kommission som sätter hästvälfärden i fokus ska tillsättas. Syftet är att få grepp om de oönskade djurskyddsvidriga metoder som fortfarande används i sporten, både på tävling och träning. Inte minst med tanke på barreringsavslöjandet som omgärdat hoppstjärnan Ludger Beerbaum. Att i rollen som FEI-veterinär träda in och agera vid misstanke om en preparerad häst ser dock Lisa Lidbeck som högst otroligt.

– På tävlingsbanan är det nog svårt om man följer de regler som finns där. Ser man avarter på skydd kan man såklart gå in, och även när man ser avarter där hästar hoppar så att de nästan går omkull. Men annars är det nog som sagt svårt. Jag vet inte heller om man ska börja åka hem till folk, det kan bli väldigt svårt att bevisa om det har hänt något.

Vilket är ditt drömmästerskap?
– Jag vill gärna göra ett OS till, men Paris är nog för tidigt.