Länge leve lagtävlingar!

Nej, det blev inte mycket att skriva hem om när Sverige gick in i hoppningens Nations Cup härom helgen. Sexa av åtta lag är inte precis något att skryta över.

Men. Det var roligt, spännande och intressant ändå – på ett sätt som bara lagtävlingar i det traditionella formatet kan vara. Detta räknande och kalkylerande när det sämsta resultatet får räknas bort gör att det ofta är spännande ända tills slutet.

Och det finns nästan alltid något att glädjas över, även om själva laginsatsen denna gång var blygsam för svensk del. I polska Sopot den 12 juni var det extra roligt att se Wilma Hellströms felfria runda med Cicci BJN. Så proffsigt och säkert ridet av 29-åringen som inte har några mängder med rutin på femstjärnig nivå.

Det är liksom inte över förrän det är över.

Lagtävlingar – i synnerhet i hoppning – har potential att nå fler än dem som redan är ridsportfrälsta ÄVEN när det inte står ett OS-guld på spel. I övriga grenar är det ofta lite mer komplicerat att räkna och hänga med – men det är oftast spännande och intressant där också. Det är liksom inte över förrän det är över.

Sveriges satsningar på lagtävlingar i dressyr och hoppning är guld värda för sporten. Att individuella idrottare tidigt får lära sig hur det är att rida i lag och lägga till den dimensionen till sitt idrottande är så värdefullt. Visst – alla gillar det inte – men många uppskattar att få ingå i ett lag, med allt vad det innebär att stötta varandra och glädjas och deppa tillsammans.

På internationella mästerskap för seniorer är det medaljer – inte minst lagmedaljer – som gör att sporten uppmärksammas, lockar till sig publik, sponsorer och möjliga hästägare. Att fortsätta att satsa på lagtävlingar i olika grenar och på olika nivåer är ett sätt att säkra framtida lagryttare. Ridsport är en fantastisk och speciell sport som bygger på ett samarbete med hästar. När dimensionen lagkamrater kommer till händer det ännu mer. De lärdomar – positiva och negativa – som medverkan i lag kan medföra är ofta nyttiga även utanför tävlingsbanan. Inte minst i fälttävlan kan ryttare få order att sumpa chansen till en individuell medalj genom att att ta en längre väg för att säkra lagets resultat. Det är tufft – oerhört tufft för många förmodligen. Men det kan ju också ge en lagmedalj…

Att fortsätta att satsa på lagtävlingar i olika grenar och på olika nivåer är ett sätt att säkra framtida lagryttare.

Oavsett om våra landslagsledare har devisen ”jaget för laget” eller ”laget före jaget” är det viktigaste ATT satsningarna på lagtävlingar fortsätter. Den som inte vill vara med måste inte – för alla andra väntar spännande, utmanande och lärorika resor.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 11/2022.